Reflekterande blogginlägg kring assignment

Uppgift assignment gånger 3, 20-22 oktober:

Ett assignment är ett uppdrag för arbete av gestaltande karaktär. Det skall med fördel formuleras för att ge utrymme åt eleven/studenten att själv fylla arbetet med mening men med vissa givna ramar/regler att förhålla sig till. Det skall vara formulerat så att det uppmanar till någon form av aktivitet som inrymmer och gynnar ett undersökande förhållningssätt. Det skall vara formulerat så att det inte finns en inneboende idé om hur resultatet skall se ut.

  

Reflektion kring GIVNA assignment: (från grupp C till grupp A)

1. Hur långt vill du gå? Hur långt kan du gå? Hur långt vågar du gå?
2. Klipp och klistra. Fuska!
3. En gren, en förgrening, ett grenverk. Klättra!

Vår tanke var att ge tre olika assignment som fokuserade på olika delar av uppgiftsbeskrivningen och därigenom på olika sätt gav eleven/studenten frihet till gestaltning och utformande av resultat:

I uppgift nr. 1 hoppades vi främst på att kunna uppmana till någon form av aktivitet och ett antagande av ett undersökande förhållningssätt, därför valde vi att ha med verben vill/kan/vågar och gå som handlade om att agera på något sätt men samtidigt inte sa något om vad för aktivitet som skulle utföras eller vilket resultat som skulle uppnås. Själva verben vill/kan/vågar borde också i sig uppmana till att utforskande och att själv fylla uppgiften med mening utifrån hur orden tolkades och vilka tankar dessa ledde till. En fallgrop med en såpass öppen uppgiftsformulering tror jag skulle kunna vara att  eleven först har svårt att välja vad hen ska göra - men det beror på klimatet i klassen, och hur mycket erfarenhet eleven redan har av öppna uppgifter. Kanske bör detta därför inte vara den allra första uppgift man genomför när man för första gången träffar klassen, har de väl kommit igång tror jag dock att uppgiften kan bli givande och resultera i väldigt olika slutresultat som tillsammans kan analyseras och diskuteras i klassen.
Resultat: (för grupp A som genomförde våra assignment) Flera i gruppen utforskade för Hur långt vågar du gå?-frågeställningen sina egna rädslor, och några gestaltade just hur långt de rent fysiskt vågade gå i en omgivning som skrämde dem. En i gruppen hade stora idéer men kunde inte i stunden genomföra någon egentlig visuell gestaltning (med undantag för blogginlägget i text) vilket delvis kan ha berott på att uppgiften var såpass öppen och fri från restriktioner. Alla utforskade för uppgiften högst personliga tankar och känslor och fyllde sin gestaltning med mening utifrån dessa.

I uppgift nr. 2 gav vi en anvisning om tillvägagångssätt (aktivitet) genom klippa och klistra, men sa egentligen inget om vad som skulle användas som material, hur själva aktiviteten skulle gå till eller hur resultatet skulle se ut. Jag kände också att gymnasieelever kanske inte främst ägnar sig åt collage och liknande övningar så det kunde också erbjuda dem variation och utforskande på så vis. Sedan valde vi att lägga till en restriktion (?) i form av den laddade utmaningen till att fuska (med ett trotsigt utropstecken i slutet) som borde kunna få igång ett stort och skiftande urval av privata associationer, tolkningar och tankar (att själv fylla uppgiften med mening) - och faktum var att vi insåg att flera av oss hade med oss från skoltiden att just "klippa och klistra" var likställt med fusk, därför ville vi istället uppmana till det. Precis som i föregående uppgift skulle lite erfarenhet av arbete med öppna uppgifter och ett avslappnat klassrumsklimat kunna krävas för att eleverna skulle finna uppgiften inspirerande (och inte motsatsen) men om de fick jobba i grupper/par skulle de kanske komma igång lättare genom diskussion av vad just ordet fusk innebär (vilket borde kunna vara extra intressant när man befinner sig i skolan) - på så sätt skulle övningen kunna få i gång samtal mellan eleverna och förbättra just klassrumsklimatet.
Resultat: (för grupp A som genomförde våra assignment) De flesta i gruppen valde att klippa och klistra med papper som material men valde personliga tolkningar av vad "fusket" skulle bestå av - 2 klippte in bilder av sig själv i andras material (Uncle Sam-rekryteringsaffischen och ett tidningsomslag) medan 2 andra återanvände bilder de själva hade gjort tidigare och gjorde collage/arrangemang med dessa. Slutresultaten såg som vi hade förväntat oss väldigt olika ut trots att materialet hade varit av liknande slag. Gestaltningarna skulle ha kunnat följas upp med diskussioner om vad de olika gruppmedlemmarna uppfattade som fusk i olika sammanhang och var gränsen för detta gick.
  

I uppgift nr. 3 valde vi ut tre substantiv (gren/förgrening/grenverk) som vi tyckte var öppna för tolkning och en restriktion (?) i form av en uppmaning till aktiviteten att (")klättra(") vilket kan tolkas både som en fysisk aktivitet och en symbolisk - men egentligen inte säger vad som ska göras, hur resultatet av gestaltningen ska se ut eller vilken mening eleven själv ska fylla uppgiften med. Själva orden (verben) i sig är högst öppna för tolkning och borde kunna leda till ett utforskande arbete av någon/några av de olika typer av grenar/förgreningar/grenverk som finns i världen - vi listade själv några exempel i form av släktträd, blodkärl och nerver, skapelser av textil/tråd, faktiska träd o.s.v. (vilka jag tror skulle kunna fungera som inspiration men nog inte bör skrivas ut i uppgiften så fort eleverna får den). Detta tror jag är den av de tre av uppgifterna som vore lättast att börja med i och med att den både inkluderar substantiven och verbet som ramar i sin formulering, genom att låta eleverna analysera/diskutera sina egna och varandras gestaltningar skulle uppgiften också kunna få igång samtal och tankar. 
Resultat: (för grupp A som genomförde våra assignment) 2 i gruppen utgick ifrån en familjs släktträd, 1 person ifrån fotografier av faktiska fysiska träd, 1 (eller 2) personer gestaltade kroppens förgreningar, 1 person gestaltade en symbolisk klättring på "hierarki-stegen" och 1 person tolkade hierarkier i karriären och gjorde en koppling till att som lärare hjälpa elever (att "klättra") i skolsammanhang. Den här uppgiften resulterade temamässigt i väldigt olika tolkningar - både av substantiven och verbet - även om de flesta i gruppen använde sig av collageteknik av något slag (vilket i och för sig kan bero på att föregående dags assignment hade handlat om att klippa och klistra). Resultaten rymde utforskande arbete både i de visuella gestaltningarna och i de blogginlägg som skrevs i samband med dessa.

Reflektion kring mina GJORDA assignment: (från grupp B till grupp C) 

1. En brusande känsla av ... 
2. Välj ett ord. Stava fel. Misstolka och överdriv. 
3. Glöm dig själv. Se dig i spegeln.

Uppgift nr. 1 gav i form av en oavslutad mening stort utrymme för en själv att tolka och fylla den med mening. I formuleringen fanns ett "aktivt" ord - brusande - som hjälpte till att mana till aktivitet och i viss mån till undersökande, medan ordet känsla fick igång ens egna tankar och associationer. Att det skulle röra sig om just ett brusande kunde ses som en viss restriktion men även som en igångsättare, samtidigt som ordet känsla var högst fritt för tolkning. Hur slutresultatet skulle se ut eller vilka material/tekniker som skulle användas antyddes egentligen inte i uppgiften vilket resulterade i att jag använde mig av ett flertal olika. En bra första uppgift att börja med för de flesta skulle jag tro och - om den görs på plats i skolan - gärna med tillgång till olika typer av material/redskap att låta eleverna experimentera med.

Uppgift nr. 2 använde de laddade och tolkningsbara orden (stava) fel, misstolka och överdriv vilka kan jämföras med hur min grupp i vår andra uppgift instruerade eleven/studenten att "fuska". Inte minst i ett skolsammanhang men också i livet i allmänhet använder vi oss av sådana ord som vi starkt laddar och värdesätter efter sammanhang men som säkerligen skiljer sig kraftigt åt i sin betydelse och sitt uttryck från en person till en annan - likaså hur vi skulle tolka/gestalta dem vilket jag tror gör det här till en lämplig uppgift både att genomföra och att diskutera/analysera resultatet av. Att vi i uppgiften uppmanas att enbart välja ett enda ord är en restriktion och gör säkert också att många utgår i ifrån ett talat eller textmässigt ord i någon grad - men det går ju ändå att arbeta på olika sätt och komma fram till olika typer av resultat i själva gestaltningen. Kanske är uppgiften något "överlastad" med tre tunga ord i form av fel, misstolka och överdriv? Hade enbart ett eller två av dem kunnat ge eleven/studenten större svängrum i sin gestaltning? Jag tror slutligen att det skulle vara givande att arbeta ämnesöverskridande med en sådan uppgift och kombinera bildämnen med något språkämne (svenska/engelska/moderna språk o.s.v.) och se hur ord kan tolkas multimodalt i flera olika (")språk(") - bildernas, talets och skriftspråkets till exempel.

Uppgift nr. 3 kunde visserligen tolkas ordagrant när det gällde att titta sig själv i spegeln men formuleringen glöm dig själv gör nog att de allra flesta börjar luta åt en mer symbolisk och/eller existentiell tolkning. Tre små ord visade sig kunna rymma en hel del tyngd, och personligen tyckte jag att det var en både smärtsam och givande uppgift att försöka skala av min reflektion/självbild till att bli något jag kunde hitta tillbaka till på ett sätt som kändes sant och äkta för mig själv. Antagligen är det en typ av uppgift som vissa finner mycket inspirerande medan andra inte riktigt förstår meningen med den, så om arbetet ska bli fruktbart tror jag att det är bättre att inte ha den som terminens/kursens första uppgift för att innan dess kunna ge eleverna träning i att tolka, gestalta och analysera andra (något mer avgränsade) uppgifter - sedan kan de gå vidare till en uppgift mer i den här stilen och därefter analysera/diskutera både sina egna och varandras gestaltningar.

I BVK:s matris tycker jag att följande nyckelord går att koppla till våra givna och utförda assignment och medföljande blogginlägg:

• Process: öppenhet, drivkraft, referenser och förebilder.
• Presentation: risktagande, formell kvalitet, kommunikation.
• Reflektion: kontext, (delvis) lärande, kommunikation.

Ja, det blev ju egentligen alla aspekter som matrisen tar upp ...
      

Utställningen - 7 Minnesbilder

  

Agnes arbete som jag opponerade på ...

http://agnesritar.blogspot.se/

  

... och Celinas arbete som jag också opponerade på.

https://celinafallbom.wordpress.com/

  

  

Banor/områden till mitt testspel:

 

Kapitalistsvinet allstars~! [:
  

Kattfisk tog makten över utställningens alla häftstift

och lämnade ett avtryck i korridoren. 0:

 

  

Veckoreflektion 1-4 - v 4-7

Veckoreflektion 1-4 (v 4-7) - Sammanfattande reflektion:
   

Stämning vid kursens uppstart var positiv i den mån att det redan i kursguiden/den första föreläsningen gjordes klart att fokus skulle ligga på ett utforskande experimenterande arbetssätt där process gick före slutresultat. Vid läsningen av How to be an explorer och introduktionen till/vårt första assignment blev det ännu mer tydligt att våra gestaltningsuppgifter skulle bli divergenta och öppna för tolkning av varje enskild student - vilket först blev rätt handlingsförlamande då flera av oss förgäves ställde frågan om "hur man gjorde rätt/skulle göra". Det som främst hände i mitt huvud under dessa fyra första veckor var verkligen en början till en omställning när det gällde vad bildämnet och estetiskt arbete i stort innebär. Assignmenten gjorde också att överraskande många av oss på ett självutlämnande sätt gestaltade och bearbetade personliga erfarenheter "av bara farten" - det kändes väldigt mycket enklare än att som elev få i uppgift att just skildra detta, här flöt det in i vårt estetiska skapande och kändes inte alls lika krystat vilket var en erfarenhet jag vill ta med mig till mitt framtida arbete i skolan. Vi fick även vara med om några givande workshops där vi prövade på animation och serieskapande vilket är exempel på inkluderande och inbjudande teman att ta upp i skolan. Jag tyckte även att Explorer-boken kändes som något jag själv ville undersöka mer och även använda/utveckla egna skoluppgifter utifrån.

 

Vi introducerades även för en annan ny bekantskap: bloggen som genom att den låg uppe för beskådan online istället för att vara en fysisk loggbok (som många av oss hade mindre goda erfarenheter av att föra under vår egen skoltid) borde kunna innebära goda möjligheter för lärare/klasskamrater att ta del av och ge respons på. Fredagsseminarierna innebar lät oss studenter göra detta - "bidra till gemensamt lärande" som matrisen säger, vilket är nåt jag gärna själv vill använda mig av i skolan - vilket var bra men lärarnas respons online uteblev till min förvåning - jag känner mig övertygad om att de allra flesta elever/studenter skulle utvecklas bättre om lärarna gav ett par ord eller åtminstone ett "OK" i respons för att bekräfta ifall vi var på väg i rätt riktning. I övrigt fungerade det efter en del uppvärmning bra att träna på att dokumentera och utvärdera sitt eget arbete på det här sättet. För mig som under skoltiden blivit allergisk mot allt som kallas skoluppgifter lättade bloggande lite på trycket när jag fick dokumentera och reflektera kring icke "skol-aktiga" moment som mina assignments, en film från Filmfestivalen och mina egenvalda kulturorienteringsbesök. Att få eget ansvar att själv välja vart man skulle gå utifrån ens egna intressen var också uppmuntrande och vid redovisningar inför klassen har upplägget också fördelen att alla elever/studenter inte behöver redovisa om samma sak och hamna i att "tävla" om vem som kan göra det bäst, istället blir resultatet variation och möjlighet för eleverna/studenterna att tipsa varandra om inspirerande kulturella tillställningar i närområdet.

  

  

   

Komplettering: Föreläsning 1

Föreläsningen beskrev med stöd av utdrag ur läroplanerna för grund-/gymnasieskolan ett ganska annorlunda - och personligen mycket mer tilltalande - didaktiskt förhållningssätt till kreativitet, kunskapssyn och lärande jämfört med hur jag upplevde det under min gymnasietid. I LGR11 skrivs det in i bildämnets syfte att eleverna ska få "erfarenheter av visuell kultur" - vilket känns oerhört viktigt i dagens samhälle där digitala medier med visuella och grafiskt betonade gränssnitt är något de flesta numera möter dagligen och följaktligen behöver en form av literacy för att kunna hantera på ett givande sätt och på en av samhället förväntad nivå, den digitala utvecklingen har ju dock gått fort och jag förstår att dessa delar inte på samma sätt betonades i den förra läroplanen vilken gällde då jag gick i skolan - och att eleverna "utvecklar förståelse för hur bildbudskap utformas i olika medier" samt ges "möjligheter att diskutera och kritiskt granska olika bildbudskap" - detta hänger dels ihop med literacy inom visuell kultur men också med den demokratiska frågan om att kunna bli aktiva kritiskt tänkande medborgare i stort, och jag har själv inte något minne av att detta mycket viktiga område berördes under min gymnasietid. Kanske är synen nu i stort sett redan satt i förändring när det gäller digitala medier och visuella bildbudskap? Jag hoppas det eftersom dessa numera upptar en så stor del av inte minst de ungas/elevernas liv och det är ju dem vi ska undervisa.
      
I läroplanen nämns även att "arbeta på ett undersökande och problemlösande sätt" och i LGY11 under bildämnets syfte att "undervisningen ska erbjuda metoder som leder till att eleverna utvecklar en öppen attityd och förmåga till nytänkande" - stämmer väl överens med Nationalencyklopedins (NE:s) definition av ordet kreativitet: "förmåga till nyskapande, till frigörelse från etablerade perspektiv; att se verkligheten med nya ögon" - och att "eleverna ges möjlighet att utveckla förmåga att ta ansvar för och driva sina egna arbetsprocesser" - jag inser att detta ju stämmer oerhört väl överens med BVK:s matris där det under rubriken process talas om "Förmågan att hålla sig öppen och experimenterande" och "Att våga pröva många olika vägar och ingångar", vilket också hänger ihop med modet att "Våga misslyckas.". Vad jag minns som mest hämmande under gymnasietiden var just de konvergenta uppgifterna där mål och uttryckssätt redan var förutbestämda vilket gjorde det svårt att testa sig fram eftersom ett "misslyckande" innebar att man gjort fel. Processen kom i skymundan för produkten/resultatet vilket inte var särskilt utvecklande eller ledde till att eleverna fick insikt i hur det egna lärande gick till, de lärde sig i inte hur de lärde och blev därmed fastlåsta i att enbart upprepa tekniker eller moment de redan behärskade. I matrisen nämns också att "bidra till gemensamt lärande" och "förmåga att söka handledning från lärare eller grupp" - detta kräver precis som jag beskrivit ovan att eleverna inte bara strävar efter att göra "rätt" och därigenom ser att fråga om hjälp som något negativt och att hjälpa andra elever som en nackdel för en själv när det gäller att konkurrera. Gemensamt lärande uppmanades vi verkligen inte till under min gymnasietid och förutom att det såklart var hämmande för utvecklingen och skolarbetet så tror jag att det i det långa loppet kan föda ett skadligt tänkande i stort där samarbete och att fråga om hjälp blir något negativt i en vardag (upplevd som) ständigt präglad av konkurrens och individualism - detta vill jag inte bidra till att mina elever hamnar i. (Med det inte sagt att alla konkurrens/individualism alltid är av ondo för alla människor, bara att det räcker gott med de inslag av denna typ som faktiskt finns i samhället utan att man inbillar sig att det enbart är ställt så.) De tankegångar som omnämndes under föreläsningen stämmer in på NE:s definition av didaktik som "omfattar såväl kunskaper och färdigheter som hur man utvecklar förmågor och identitet". Vi får inte glömma att vi som ämneslärare i bild precis som Dewey tog upp kommer att vara både pedagoger (den didaktiska delen) och kunniga inom vårt ämnesområde (i vårt fall den estetiska delen) - "You teach a child, not a subject".
   
Att "lära hur man lär" återkommer vi till i matrisen under rubriken reflektion där det talas om "Förmåga att se sin egen utveckling. Hur, vad, varför lärde jag mig.". För mig är det ett helt nytt sätt att arbeta men jag ser det som något utvecklande trots att jag ännu är ovan vid arbetssättet. Under kursens gång har jag dock börjat öva mig i det. En blogg online är på så sätt bättre än de fysiska loggböcker man fick i skolan men oftast inte löpande lämnade in till och fick respons på från sin lärare utan väntade med att skriva alla inlägg i tills vid slutet av/efter arbetet var avslutat. Det framstod som meningslöst att dokumentera själva lärandet när processen inte prioriterades och upplägget inte ledde till regelbunden respons - och resultatet blev ganska meningslöst därefter. Under min senaste VFU-period uppmärksammade jag att eleverna hade en kurs kallad självkunskap eller något dylikt, där lärandet om det egna lärandet hörde till vad som togs upp - det kändes mycket positivt. Att få kunskap om den egna läroprocessen och att regelbundet få/ge respons är definitivt något jag vill ta med mig in i ett framtida arbetsliv.

 

Jag uppskattade även det exempel ifrån Nutida konst-kursen där eleverna fick studera och kritiskt granska skolans värdegrund (Lpf94) och utifrån en vald del av texten "skapa ett interaktivt verk som ifrågasätter eller tar ställning" - ett sådant upplägg infattar både kreativt skapande, estetisk orientering, undersökande arbete och värdegrundsarbete samtidigt som eleverna betonade som aktiva medaktörer.

    

Slutligen ett utdrag ur LGY11 (sid. 8) som jag hittade när jag bläddrade i läroplanen, om skolans uppdrag när det gäller kunskap(ssyn) som personligen uppskattar:

Att förmedla kunskaper förutsätter en aktiv diskussion om kunskapsbegrepp, om vad som är viktig kunskap i dag och i framtiden och om hur kunskapsutveckling sker. Olika aspekter på kunskap är naturliga utgångspunkter i en sådan diskussion.

Kunskap är inget entydigt begrepp. Kunskap kommer till uttryck i olika former – såsom fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet – som förutsätter och samspelar med varandra. Undervisningen får inte ensidigt betona den ena eller den andra kunskapsformen. 

Assignment #4 Tillägg

Jag tycker inte att jag nämnde ett skolperspektiv så här kommer ett tillägg till:

http://kadabinx.blogspot.se/2015/02/assignment-4-plocka-isar-satt-ihop.html

Jag tror generellt att arbete där man inte har full kontroll - trots frustrationen det väcker - kan vara väldigt utvecklande. Om slumpen får avgöra arbetsgången och arbetssättet - som då jag slumpade fram i vilken ordning jag skulle tolka referensbildens bitar och vilken teknik jag skulle använda för varje bit - ges man tillfälle till att pröva på tekniker man annars inte hade valt att använda sig av. Att sätta upp olika regler/begränsningar för arbetet - som att bilden ska ritas uppochner eller med ett klumpigt/ovant verktyg som finns till hands, eller att som referensbild ta det första man ser/något man annars inte hade valt att inspireras av - gör som regel att man tar det hela "mindre seriöst" i den betydelsen att man vågar experimentera och misslyckas, pröva nytt och släppa förgivettaganden, ideal och konventioner. Utgången för arbetet är inte heller alltid given vilket kan ge utrymme till kreativitet i sig.
 

Vad jag vill framföra är helt enkelt att variationer av det upplägg jag använde under genomförandet av assignment #4 bör i undervisningen på en skola kunna verka avslappnande och frigörande på eleverna - kanske i början av kursen/terminen/utbildningen för att skapa en god stämning, eller senare när eleverna fått pröva fler tekniker just för att få dem att stanna upp och reflektera över hur de kan begränsa sig själva - en återgång till att våga testa, experimentera och "leka", att fokusera på processen då de inte längre strävar efter att förutbestämt slutmål eller en viss produkt. I klasser då eleverna hetsas av att de tror sig behöva konkurrera med varandra är det nog också fruktbart med ett sådant upplägg där allas process/resultat kommer att se olika ut och inte på samma sätt kan mätas som "bättre"/"sämre" gentemot varandra eller i förhållande till ett tydligt ideal. Att utgå ifrån referensbilder man inte annats hade valt låter eleverna komma i kontakt med ovana eller mindre uppskattade stilar/typer av visuella intryck som de sedan genom att tolka kan greppa och kanske integrera i sin egen repertoar av uttryckssätt.
 

Veckoreflektion 6 - v 9

Kulturorientering 4: Efter att jag hade varit och besökt (och deltagit i) Konstmuseets interaktiva workshop/utställning DIY (Do it yourself) gick tankarna direkt tillbaka till vad vi tidigare under utbildningen har läst om hur ungdomar inom dagens (nät)kultur ofta deltar både i egenskap av producent och konsument (Populärkulturen och skolan av Magnus Persson, 2000 och Konvergenskulturen av Henry Jenkins, 2012) vilket är två roller som tidigare var mer tydligt åtskilda. Internet med sina communities, diskussionsforum, sociala medier och andra siter uppmanar verkligen till interaktion och deltagande (det talas till och med om en "deltagarkultur") där även de som annars (i verkliga livet) inte vågar/anser sig vara särskilt kreativa uppenbarligen kan ha det lättare att våga/vilja bidra och delta på olika sätt. Elever som i skolan inte säger sig läsa (böcker, eller de "rätta" böckerna) eller skriva något kan i själva verket vara aktiva läsare/författare inom fanfiction-kretsar, de som inte tror sig kunna rita (på det sätt som anses/de anser vara "rätt" inom bildundervisningen) har kanske stor erfarenhet av digitalt bildskapande/bildmanipulation eller känner sig hemma när de får rita fanart-bilder. Att utställningens upplägg faktiskt uppmanar de unga till att använda sig av sociala medier och att dela med sig av sin nätalster/-favoriter känns som ett respektfullt steg i rätt riktning - en antydan om att populärkultur och "finkultur" inte behöver vara åtskilda eller stå i konflikt med varandra, en uppmaning till de unga att det är fritt fram att vara både producenter och konsumenter. För att kunna intressera så många elever som möjligt behöver även skolans (estetiska) undervisning vara noga med att både "högt" och "lågt" är tillåtet, att det är tillåtet att inspireras av/"låna" ifrån andras alster (som inom fanart och fanfiction) utan att det blir "fusk" - precis som det tas upp i Barns bildskapande är det så vi lär oss, vi härmar, tolkar och integrerar så småningom nya element i vår egen tecknarstil och denna process sker som det nämns i Fantasi och kreativitet barndomen ständigt i samhället, vår "egen" stil är inspirerad av idéer från alla möjliga håll. Utställningen visade mig ett praktiskt exempel på hur ett sådant upplägg kan förvandla till och med ett konstmuseum till ett avspänt, tillåtande, inbjudande "vardagsrum" - det känns som precis rätt väg att gå även för en lärare.

 

Litteraturseminarium 5 handlade också om praktisk tillämpning av de kunskaper vi fått genom kurslitteraturen när vi i olika rollspels-scenarier uppmanades till att argumentera för att bildämnets omfattning i skolan borde utökas. Att föreställa sig hur olika aktörer - i det här fallet elever, lärarkollegor och politiker - skulle ha uttalat sig i en fråga är i de flesta situationer ett utmärkt sätt att reflektera över olika perspektiv och dessas möjliga bakomliggande orsaker. Precis som i ett sokratiskt samtal undviker man att fastna i att bara upprepa sina egna förgivettaganden och innötta tankegångar och att reflexmässigt avvisa nya perspektiv, man får möjlighet att utan att värdera dem lekfullt pröva och utforska olika tankegångar. Både rollspel och sådana samtal som känns naturliga arbetssätt för mig som alltid har uppskattat och även i undervisningssammanhang gärna använt mig av liknande frigörande övningar - på VFU:n och i de dramagrupper för grundskoleelever jag tidigare har lett. När vi fick spela rollen som (bild)elever togs förresten problemet med att man som elev lätt hamnar i att (in i absurdum) strävar efter att göra "rätt" (enligt lärarnas synsätt) i skolan istället för att arbeta på det sätt som faktiskt gynnas ens egen utveckling bäst, vilket tydligt har visat sig vara en hämmande erfarenhet som många i klassen minns ifrån sin egen skoltid. Om jag ska föreställa mig själv som framtida lärare är denna inställning verkligen något jag skulle vilja satsa på att motarbeta, inte minst inom bildundervisningen.
 

Assignment #4 var jag från början inställd på att låta bli en övning i att arbeta med flera (gärna något obekanta) tekniker på ett sätt som jag inte riktigt styrde över, att öva på att inte riktigt ha kontrollen och istället utforska något nytt utifrån de förutsättningar som gavs - vilket lätt kan kopplas till vad jag skrivit ovan om tjusningen och utmaningen i rollspel och sokratiska samtal. Slumpgeneratorn blev ett utmärkt verktyg för att lämna upplägget för uppgiftens utförande åt slumpen och därutöver valde jag att använda mig av begränsande verktyg som syskonbarnets kritor och färgpennor vilket (som förväntat) först ledde till frustration och stress men när jag ändå någorlunda fick ihop det till ett resultat jag kunde känna mig nöjd med så tror jag nog att det gav en extra tillfredsställelse och boost av självförtroendet. Återigen insåg jag att det handlade om att inte eftersträva det "rätta" resultatet utan att fokusera på en utforskande process med okänd utgång - känslan av att övervinna frustrationen och lyckas genomföra nånting nytt på det sättet bidrar jag gärna till att eleverna får uppleva.

   

Litteraturseminarium 5 Argumentation för bildundervisning

Instruktioner inför seminariet enligt anslag på Gul:

Formulera ett ”välslipat” argument för att bildundervisningen i skolan borde utökas. Förbered att muntligt framföra din argumentation under morgondagens seminarium med Lars-Åke Kernell.

Du skall alltså fundera på hur du kan prata om och argumentera för ditt ämnes vikt i din kommande profession. Detta gör du med utgångspunkt ur den litteratur vi hittills behandlat under kursen (ev. även egna referenser som komplement).

Bra att utgå ifrån är att du kan behöva förklara på olika sätt beroende på vem du pratar med. Vem är det du skall bemöta? En elev, en kollega, en politiker, en förälder. Fundera över flera sätt att prata om och argumentera för ditt ämne, pröva flera mottagare.

 
Lite argument kommer här:

1. Personlig utveckling, självkännedom, empati, uttryck, reflektion, problemlösning och förmåga till kommunikation. (Löfstedt, läroplan)
2. Möjlighet att tolka, finna nöje i, kritiskt granska - 'brett allmänt kritiskt tänkande' - och ha nytta av visuella budskap/uttryckssätt. (Smith, läroplan)
3. Nyttigt för eleven som samhällsmedborgare, konsument och i sitt framtida arbetsliv. (läroplan)
4. Insikt i samhällets normer, fördomar, historia, kunskapssyn och politik. (Löfstedt)
5. Förmåga att reflektera över sin egen process, insikt i att process också spelar roll - inte bara slutprodukt.
6. Kontrast mot/berikande av andra skolämnen och dessas kunskapssyn - uppskattat av elever.
7. Möjlighet att göra aktiviteter i olika miljöer ute/inne, inom/utanför skolans väggar på skoltid. Miljöer/lokaler som ger möjlighet till att vara ifred, eller underlättar att arbeta ihop. (Smith)
8. Möjlighet att knyta an till elevernas värld, vardag och intressen t.ex. genom populärkultur, reklam och IKT (informations och kommunikationsteknik). (läroplan)
9. Underlättar även inlärning av andra (ämnens) ämneskunskaper. Berikar andra ämnen.
10. Utökande av "kunskapsbanken" som underlättar all sorts (kreativt) arbete/tänkande. (Vygotskij)

Fler anteckningar från seminariet:

•  Fritt på ett sätt som blir kreativt för eleverna, inte "helt fritt" utan lagom styrt + rättvist = tryggt.
• Elevfrågan "Hur då?/Hur gör man?/Hur ritar man det? ('rätt')." Ge verktyg genom exempel på tekniker, men inte tala om rätt/fel, fint/fult ...
• Undervisning i dialog med eleverna. (Vilka hörs/hörs inte?)
• Medmänniskor, medborgare, medarbetare.
• Att "bli till" i mötet med andra.
• Kunna motivera sina beslut.
• Ämnenas hierarki. Vilka ämnen passa bäst vilken tid på dagen?
• Ämnesintegrerat arbete/kommunikation mellan ämnena (och ämneslärarna). Vilka ämnen för företräde/mer tid än andra?
• Nytta och nöje, visst kan de förenas?

  

Instuderingsuppgift inför Litteraturseminarium 7 del 2 Unga + visuell kultur idag

Hitta en konstbild som är uppbyggd av en kombination av verklighet och fantasi.
 

http://kadabinx.blogspot.se/2015/02/forelasning-4-instuderingsuppgift.html

  
Hur påverkas barns och ungdomars bildskapande av visuell kultur idag?
 

Jag ska beskriva hur denna påverkan kan se ut genom att ge ett exempel från mitt syskonbarn Auras tecknande. Sedan hon började i förskolan (skolans 6-årsverksamhet) har hon kommit i kontakt med nya stilar för att teckna något, vilka hon testar och härmar, sedan greppar och tolkar och så småningom (i olika grad) förkastar eller gör till en del av sin egen tecknarstil. (hur "egen" en sådan är kan dock diskuteras eftersom att vi lever omgivna av bilder i ett socialt sammanhang) Den nya stilen sedan skolstarten för ett halvår sedan är förknippad med manga - eller som hon säger: "att rita mangaögon". Efter att ha betraktat hur klasskamraterna gjorde började hon experimentera, eftersom det var ett nytt uttryckssätt skedde till en början en "tillbakagång" i bildutvecklingen - teckningarnas ögon (för resten av kroppen fortsatte hon rita mer som förut) blev stela och linjerna prövande - men snart började hon (omedvetet) lista ut hur manga-effekten skulle uppnås. Hon kunde dock inte förklara skillnaden i ord, så jag kom med exempel och pekade på vad hon själv redan hade greppat - iris/pupill som täcker en större del än ögonvitan och ofta är med ovala än runda, "öppet" utan linje i ögonvrårna och rikligt med reflexer varav vanligtvis en stor upptill - "ja, just det ... så gör jag ju redan" insåg hon. Efter det har hon sett lite anime (japansk tecknad film) med mer stereotyp mangastil i bilderna och fått uppleva stilen i första person istället för genom klasskamraternas tolkningar. För några dagar sedan då vi satt och ritade (vilket vi ofta gör, så hon lånar mycket från mitt sätt att rita - vilket också utan tvekan är inspirerat av mangastilen) så sa hon plötsligt att nu skulle hon rita mangaögon och visa mig flera olika exempel, resultatet blev nedanstående bild där hon själv testat att variera stilen (den vertikalt avlånga pupillen längst till vänster är till exempel mycket lik de som förekommer i den anime hon själv sett på) men att ändå lyckas behålla mangakänslan.

Vilka bilder påverkas barnen av och var i samhället finns bilderna?
 

Idag har det visuella en oerhört framträdande roll inom digitala media och redskap där texten i allt större grad tonas ner och ersätts av bilder i det grafiska gränssnitten i datorer, surfplattor, smarta mobiler och smart-tv. Små plottriga ikoner och bilder för mus-klickning har blivit stora tydliga förenklade touch-symboler i få och starka färger att känna igen visuellt istället för att läsa sig till. Bilder och figurer används som förmedlare av instruktioner och information (inte minst i produkter riktade till barn och unga) och de hemsidor och (ofta webb-baserade) spel som nu även barn långt ner i åldrarna lägger mycket till på är fulla av grafik och inte minst figurer: husdjur som ska skötas om, monster att utveckla, "klippdockor" att klä på, avatarer att styla ... Produkter för barn marknadsförs ofta idag som en hel franchise där tecknade tv-serier, serietidningar, filmer, böcker, spel, appar, webbsidor/-communities, kläder, leksaker och olika produkter innehåller de populära figurerna som tillsammans med tecknarstilen blir en del av målgruppens vardag och går igen i deras teckningar. De senaste 10-20 åren har också den mangainspirerade stilen (främst stilen shōnen, men också shōjo för "flickprodukter") och förknippade produkter/franchises slagit igenom stort inom Sverige och influerat många inte minst barn och unga i sitt sätt att rita - dessa bilder finns inom alla ovan uppräknade franchise-områden.

Hur kan konsekvenserna se ut i barns och ungdomars egna bilder?
 

Som jag beskrivit ovan kan jag i syskonbarnets bildutveckling peka på påverkan av både visuell kultur, (tillgång till) influenser av manga och franchises riktade till barn/unga i sättet som hon ritar sina bilder. Stilar lånas och figurer/karaktärer tolkas och avbildas (just nu är det mest olika arter från Pokémon). Färgsättning, bilspråk, minspel, kroppsideal och penn-/penselföring i bilderna imiteras och upptas som en del av barnets "egen" stil. Först kan det som ovan nämnts resultera i ett slags tillbakagång innan barnet greppar den nya influensen, sedan förkastas eller integreras den i olika hög grad i barnets tecknarstil - eller så ställer sig barnet alltför kritiskt till sin förmåga att rita "rätt" enligt stilen och når aldrig integrationsstadiet.

Syskonbarnets redovisning av olika "mangaögon". [:
 © Syskonbarnet Aura - inte jag [:

 

Instuderingsuppgift inför Litteraturseminarium 7 del 1 Vygotskij + Karl Axel Pehrson

Jag tänkte direkt på Karl Axel Pehrsons målningar ( <3 ) där han på ett realistiskt (föreställande, icke-abstrakt) sätt avbildar fiktiva växt- och djurarter. Kombinationerna är hans egna men elementen är hämtade ifrån verklighetens arter - växterna har kronblad, stjälk, blad och ståndare/pistiller men ibland animaliska detaljer som ansikten, djuren har i sin tur lemmar, huvuden med ögon och mun och ibland växtliknande kroppar/kroppsdelar. I Vygotskijs anda: fantasi + verklighet/reproduktion = sant och kreativt.

 Vyer från Amlapalalsi II 1977

 Grigelpadda 1978 / Åsnekyckling och Torngurkor 1977

 Svart buskdrake 1970-tal / 6-tåig Prot och Blånosgabil 1982

 Bonus Henricus Caninus Piluliferus 1973

 Amlapalalsia Regia 1976

 Bilderna är hämtade ifrån: http://www.olm.se/1258.html & http://www.olm.se/1274.html.

Hur kan vi utmana elevernas fantasi och erbjuda dem möjligheter att skapa kreativa produkter? Genom att visa bilder av alla de slag, låta eleverna arbeta medan man spelar olika typer av musik, besöka utställningar och till gallerier, gå på (ny)cirkus/teater/film, spela/undersöka spel, ta del av modereportage - helt enkelt: genom att gång på gång ge dem tillgång till kulturella upplevelser. Skapa ett klassrumsklimat där normer och konventioner kan belysas/diskuteras/analyseras/brytas mot, där det de skapar inte talas om i termer av rätt/fel och fint/fult av läraren eller där realism/motiv hämtade ur verkligheten upphöjs till norm/mål. En klass där läraren är lyhörd för den enskilda eleven och öppen för att integrera elevernas egna förslag, intressen och verklighet i undervisningen och uppmanar eleverna till att våga experimentera och kombinera, låna, härma och inspireras av allt möjligt, där process spelar större roll än produkt. En skola där de har tillgång till många slags material utan snäva restriktioner kring användningsområde. En möjlighet att välja olika inriktningar/kurser/grupper eller liknande för att lära sig om områden som intresserar dem. Arbeten som resulterar i "något" såsom en tidning, bok, serie, film, blogg, hemsida, föreställning eller utställning som eleverna kan känna att "den/det här har jag faktiskt (varit med och) gjort!" - En massa tid, resurser, kompetens(utveckling) och personal skadar ju inte heller ... men även förmågan att kunna/orka göra det bästa utifrån de förutsättningar som faktiskt finns.

Assignment #1 Bygg din egen värld

Uppdraget vi fick att genomföra lyder som följer:

Köket är källan,

materialet finns,

bygg din egen värld.

Jag bestämde först av allt att min "värld" skulle bestå av symboliska representationer av viktiga aspekter i mitt liv i form av föremål/material jag fann i köket, istället för att konstruera ett slags avbild av "världen" med föremål/material som byggmaterial. Anledningarna till tillvägagångssättet var 1: att jag tror att jakten på och arrangerandet av föremålen även leder till att man börjar reflektera över vad som har var varit i ens eget liv/ens egen "värld" och varför just detta har haft betydelse, därefter innebär det ytterligare tankearbete att välja föremål att använda som representationer och i efterhand även varför man spontant valde just det föremålet; 2: genom att utgå ifrån symboler i arbetet blir uppgiften enligt mig mycket mer inkluderande, exempelvis för elever - istället för att avbilda "fint" och "rätt" blir sökandet och arrangerandet av symboler ett öppet kreativt arbete där resultatet inte är förutbestämt och mäts utifrån en rigid måttstock, eleverna behöver inte vara rädda för att göra fel och kan våga uttrycka starka känslor och ställa (olösliga) frågor, även de elever som anser sig har levt ett för ointressant/händelsefattigt liv kan dramatisera det genom symbolerna och göra det extra färgrikt utan att ifrågasättas av andra eller uppleva att de har fel.

När jag letade efter föremål blandade jag två tillvägagångssätt, 1: att utgå ifrån en period/del av "världen" och välja ut viktiga delar som jag sedan sökte efter föremål som kunde representera, tankegången kring det första föremålet gick såhär: skyddad första tid i livet - nytt liv, ägg, koka och skala toppen så att vitan och gulan/barnet "tittar ut" i världen - omhuldat/varmt/kärlek, röd hjärtformad skål, röd servett att "bädda med"; 2: det omvända, att rätt mållöst se mig om i köket och utifrån det föremål jag spontant fäste blicken vid fundera över dess symbolik i "världen". (Eftersom elever tänker på olika sätt är det bra att minnas att det inte finns ett bestämt steg 1, utan att sökandet kan börja i båda ändarna.)


Här antecknade jag föremålen allteftersom jag valde/hittade dem och grupperade dem efter olika perioder i/delar av mitt liv:

Den första "världen" för det lilla barnet - varmt, tryggt, nära, begränsat, kärleksfullt, fullt av nya saker att betrakta för första gången när man knackat sig ut genom skalet.

Den andra "världen" för barnet: familjen - föräldrar och syskon, i mitt fall ett småsyskon som kom in senare i livet och därför kommer in en bit ifrån de andra i bilden när "världen" vidgas ytterligare. Barnet har också vuxit till sig och blivit lite mer hårdhudad i form av en clementin. Basen är en bricka gjord av en släkting och representerar också familjen.

Den tredje "världen": upptäckter i hemmet och närområdet - bilder, färg/form, sagor, filmer, serier; en bild från vårt sommarställe på Rörö, en vidare värld rent geografiskt; deg att knåda som symboliserar skaparglädje med även barnets formbarhet; djur och natur, husdjur, kaninpellets.

Den fjärde "världen": skolan - måttstock att mätas mot och avgränsas av, siffror/bokstäver/symboler; smålökar i nät för kamratskapen med jämnåriga, medvetandet om/testandet av gränser och begränsningar, att vara "både stor och liten"; kärlek och vänskap; äpplet kunskapens frukt, nyfikenhet; guldstjärnor beröm, bedömning, gradering, betyg, rangordning; saffran/te nya smaker, dofter, upplevelser - intryck från andra grupper och länder, världen vidgas geografiskt.

Den femte "världen": tonår/vuxenliv - (dockskåps)spis vuxenroll, att sköta eget hem, flytta hemifrån, laga egen mat; caviar/rom social hierarki, "fint"/"fult"; spegel med inbyggd hårborste skönhetsideal, förändrad kropp; tampong, könsmognad, könsordning, genusrelaterad identitet; clementin nytt liv, mitt systerbarn föds; duplo-kloss att konstruera sin vardag/sitt liv/sin "värld"; snus (inte min, lånad ... ) missbruk, beroende; karamell och kosttillskottstabletter hälsa, kost; kniv med gummiband om handtaget det farliga/skadliga inom/omkring oss, rädsla, fördomar och gummibandet som symbol för människans förvånande seghet, anpassningsbarhet och förmåga att överleva; pengar ekonomi, ekonomisk ojämlikhet; mortel med mortelstöt och fågel inuti ångest, depression, att hindra eller skada sig själv och mala och bulta på sitt inre/livets fågel; mat-/äggklocka tidens/livets oupphörliga obönhörliga gång, vare sig vi vill det eller inte, memento mori; spännband som inramning av livets alla delar som dock har lämnats öppet eftersom att inga tydliga gränser finns, det finns alltid rum för växande och förändring.

 

Hoppas att det var intressant att ta del av [: nu ska jag kika på vad ni andra i klassen gjort. 0:
 

Föreläsning 2 Reflektion över filmen Behaviour

Uppgift: Gör ett val, presentation, motivation av ett val av film, utifrån Göteborgs filmfestivals katalogs utbud. En film som man skulle vilja gå att se. Beskriv filmen. Reflektera över valet. Varför? Motivera!

Filmtitel på Göteborgs Filmfestival: Behaviour

Originaltitel: Conducta (så den engelska titeln är felöversatt enligt min mening, den borde ha hetat Conduct - filmen handlar inte om beteende utan om uppförande ... )

Ursprungsland: Kuba

Produktionsår: 2014

Regi: Ernesto Daranas

Chala är en 11-åring med trassliga hemförhållanden och rykte om sig att vara en värsting bland skolans lärare och elever såväl som socialtjänsten och polisen. När dessa olika instanser fattar beslutet att ta honom ifrån sin missbrukande mamma och placera honom på en sluten ungdomsvårdsskola reagerar den tidigare klassföreståndaren Carmela starkt och ger sig i öppen konfrontation med myndigheterna och skolledningen.

Jag anser att filmen är höst angelägen för en (blivande) lärare att se - men egentligen även för en förälder eller för vuxna i allmänhet. Den tar upp ett antal lika tänkvärda som svårlösta (kanske olösliga) allmänmänskliga frågor och moraliska dilemman som det är alltför lätt att (omedvetet) blunda för och att fly från i vardagen. Vi är rädda om oss själva/våra barn/våra elever/vår organisation/vår socialgrupp/vårt samhälle/vår verklighet - men var går gränsen för hur mycket vi för egen vinning kan låta drabba de människor som lever utom kretsen? När är vi villiga att backa eller att medge att vi själva har fel? I det (osynliga) nätverk av normer, förväntningar och fördomar som genomsyrar ett samhälle är det som vuxen - och inte minst som lärare viktigt att kunna och våga se klart, att kunna undvika de förenklingar av omvärlden som gör att vi går miste om att se varje elever eller människa som en individ som i sin tur är färgad av omvärlden.

Vem har rätt att bryta mot sociala (outtalade) regler och överenskommelser? Vad är "dåligt uppförande" hos ett barn - och en vuxen - och vilka blir konsekvenserna av sätta en sådan stämpel på ett barn utan att se till hens bakgrund och livssituation? Läraren Carmela vänder uppochner på skolans och myndigheternas värld när går till strid för "värstingen" Chalas rätt att stanna i skolan. Vem är vuxen och vem är barn - barnet som tvingas växa upp med ett "vuxenansvar" för att familjen ska överleva eller den vuxna läraren som vägrar "uppföra sig"? Vad händer med förälderns roll/självbild när läraren eller myndigheterna har mer "rätt" än hen att uttala sig om/fatta beslut rörande det egna barnet - eller om förälderns eget liv? Chalas missbrukande mamma brottas med sin vuxenauktoritet och rädslan över sitt eget misslyckande när hon trots sonens uppmaningar om att lägga in sig för avgiftning fortsätter missbruka, och då hon trots att sonens tillvaro faller sönder fortsätter hävda sin rätt till att vara hans förälder.

Detta är dilemman som varje lärare (eller till olika grad även alla andra som har ett arbete där de befattar sig med människor) och varje förälder (eller de som har ansvaret för en annan människa/ett barn) tvingas grubbla över i livet - frågar vi inte får fly ifrån. Var slutar skolans/lärarens ansvar för eleven, var går gränsen mellan personligt/privat eller lärare/vuxen/medmänniska? På vilken sida står den som både är lärare och elev samtidigt? Hur uppmuntrar samhället till ett visst beteende för en socialgrupp eller en könstillhörighet och när kommer detta beteende i konflikt med hur eleven förväntas uppföra sig i (exempelvis) skolan? För läraren är frågan om att göra/inte göra skolan och barnens övriga livsvärld till skilda områden ständigt aktuell. Vad bör vi släppa in i skolan och hur kan vi integrera dessa båda områden i undervisningen? Hur kan vi påminna oss om att orka/våga se anledningen till att en elev beter sig som hen gör? Hur hanterar vi alla faror i barnets omvärld som växer i styrka både när vi talar om dem och när vi tiger om dem? Hur kan vi skapa dialog mellan barn/vuxen istället för den vuxnes monolog? Hur kan vi skapa dialog mellan hem/skola? Vilka erfarenheter har just barnen men inte (längre) vi vuxna? Hur långt är vi villiga att gå och vad är vi som lärare/vuxna villiga att riskera för att hjälpa eleven - kan vi riskera vår egen tillvaro och kan vi till och med bryta mot lagen? Det hela pekar fram till frågan: Vad är lärarens/skolans/samhällets/de vuxnas uppdrag gentemot eleven/barnet? Vilken typ av skola/samhälle vill vi egentligen ha? Vad innebär det att barn/vuxen och elev/lärare är jämlika och vad kan vi vinna/förlora på att sträva mot en sådan jämlikhet?

Möjligheten till att möta alla dessa (och många fler) funderingar genom en hoppfull men ändå realistisk film som snarare ställer frågor än levererar präktiga moralkakor eller snyggt färdigpaketerade svar gör Behaviour till en film jag gärna rekommenderar andra att gå och se - och att diskutera utifrån. Jag tror att de allra flesta kan känna igen sig i och känna sig berörda av de ämnen som tas upp men kanske inte direkt har upplevt hur det är att ta striden själv - låt Carmela göra det för er och även Chala. Låt det börja här, med den här filmen. Sedan fortsätter vi utifrån var vi då befinner oss.

Bilder från: www.cubadebate.cu/noticias/2014/01/13/conducta-un-filme-de-ernesto-daranas-que-hara-epoca/