Instuderingsuppgift inför Litteraturseminarium 7 del 2 Unga + visuell kultur idag

Hitta en konstbild som är uppbyggd av en kombination av verklighet och fantasi.
 

http://kadabinx.blogspot.se/2015/02/forelasning-4-instuderingsuppgift.html

  
Hur påverkas barns och ungdomars bildskapande av visuell kultur idag?
 

Jag ska beskriva hur denna påverkan kan se ut genom att ge ett exempel från mitt syskonbarn Auras tecknande. Sedan hon började i förskolan (skolans 6-årsverksamhet) har hon kommit i kontakt med nya stilar för att teckna något, vilka hon testar och härmar, sedan greppar och tolkar och så småningom (i olika grad) förkastar eller gör till en del av sin egen tecknarstil. (hur "egen" en sådan är kan dock diskuteras eftersom att vi lever omgivna av bilder i ett socialt sammanhang) Den nya stilen sedan skolstarten för ett halvår sedan är förknippad med manga - eller som hon säger: "att rita mangaögon". Efter att ha betraktat hur klasskamraterna gjorde började hon experimentera, eftersom det var ett nytt uttryckssätt skedde till en början en "tillbakagång" i bildutvecklingen - teckningarnas ögon (för resten av kroppen fortsatte hon rita mer som förut) blev stela och linjerna prövande - men snart började hon (omedvetet) lista ut hur manga-effekten skulle uppnås. Hon kunde dock inte förklara skillnaden i ord, så jag kom med exempel och pekade på vad hon själv redan hade greppat - iris/pupill som täcker en större del än ögonvitan och ofta är med ovala än runda, "öppet" utan linje i ögonvrårna och rikligt med reflexer varav vanligtvis en stor upptill - "ja, just det ... så gör jag ju redan" insåg hon. Efter det har hon sett lite anime (japansk tecknad film) med mer stereotyp mangastil i bilderna och fått uppleva stilen i första person istället för genom klasskamraternas tolkningar. För några dagar sedan då vi satt och ritade (vilket vi ofta gör, så hon lånar mycket från mitt sätt att rita - vilket också utan tvekan är inspirerat av mangastilen) så sa hon plötsligt att nu skulle hon rita mangaögon och visa mig flera olika exempel, resultatet blev nedanstående bild där hon själv testat att variera stilen (den vertikalt avlånga pupillen längst till vänster är till exempel mycket lik de som förekommer i den anime hon själv sett på) men att ändå lyckas behålla mangakänslan.

Vilka bilder påverkas barnen av och var i samhället finns bilderna?
 

Idag har det visuella en oerhört framträdande roll inom digitala media och redskap där texten i allt större grad tonas ner och ersätts av bilder i det grafiska gränssnitten i datorer, surfplattor, smarta mobiler och smart-tv. Små plottriga ikoner och bilder för mus-klickning har blivit stora tydliga förenklade touch-symboler i få och starka färger att känna igen visuellt istället för att läsa sig till. Bilder och figurer används som förmedlare av instruktioner och information (inte minst i produkter riktade till barn och unga) och de hemsidor och (ofta webb-baserade) spel som nu även barn långt ner i åldrarna lägger mycket till på är fulla av grafik och inte minst figurer: husdjur som ska skötas om, monster att utveckla, "klippdockor" att klä på, avatarer att styla ... Produkter för barn marknadsförs ofta idag som en hel franchise där tecknade tv-serier, serietidningar, filmer, böcker, spel, appar, webbsidor/-communities, kläder, leksaker och olika produkter innehåller de populära figurerna som tillsammans med tecknarstilen blir en del av målgruppens vardag och går igen i deras teckningar. De senaste 10-20 åren har också den mangainspirerade stilen (främst stilen shōnen, men också shōjo för "flickprodukter") och förknippade produkter/franchises slagit igenom stort inom Sverige och influerat många inte minst barn och unga i sitt sätt att rita - dessa bilder finns inom alla ovan uppräknade franchise-områden.

Hur kan konsekvenserna se ut i barns och ungdomars egna bilder?
 

Som jag beskrivit ovan kan jag i syskonbarnets bildutveckling peka på påverkan av både visuell kultur, (tillgång till) influenser av manga och franchises riktade till barn/unga i sättet som hon ritar sina bilder. Stilar lånas och figurer/karaktärer tolkas och avbildas (just nu är det mest olika arter från Pokémon). Färgsättning, bilspråk, minspel, kroppsideal och penn-/penselföring i bilderna imiteras och upptas som en del av barnets "egen" stil. Först kan det som ovan nämnts resultera i ett slags tillbakagång innan barnet greppar den nya influensen, sedan förkastas eller integreras den i olika hög grad i barnets tecknarstil - eller så ställer sig barnet alltför kritiskt till sin förmåga att rita "rätt" enligt stilen och når aldrig integrationsstadiet.

Syskonbarnets redovisning av olika "mangaögon". [:
 © Syskonbarnet Aura - inte jag [:

 

Workshop 4:b Tolkning av verket Stairs genom animation + Reflektion

Inspirerad av:

Verk: Stairs (2012) Utställning: Repeat Patterns

Konstnär: Johanna Friedman www.johannafriedman.com

Galleri: Two Little Birds www.twolittlebirds.se

Jag valde en utställning på måfå utan att läsa om den innan jag gick dit för att (i den mån det nu är möjligt) komma dit utan förväntningar och redo att insupa intryck av vad det nu var som väntade mig. Det första intrycket blev ändå ett bekvämt litet "det här är väl inget som passar mig?", regelbundna monokroma mönster i upprepning på bildvävar ... men vid närmare anblick kunde jag direkt se fördelar hos den här typen av motiv när jag skulle spåna på en egen tolkning utifrån de tekniker vi jobbat med tidigare, nämligen serier och stopmotion. För att skildra en rörelse upp- eller nedför trappor, eller i förlängningen bara en promenerande figur försöker man väl avbilda just en regelbunden upprepad rörelse? Att det känns lagom enformigt att ägna sig åt att rita upp sådana sekvenser har väl inneburit att jag aldrig lagt ner mycket tid på det, men samtidigt är det väl urtypen av rörelse för att skapa illusionen av rörlig bild? Det känns som något relevant att pröva på, för att få in hur rörelser fungerar i allmänhet? Ett sätt att gå vidare i mitt stopmotion-utforskande, eller i teckning i stort.

Jag började alltså sittandes i utställningslokalen att rita upp lite idéer - trappor, kanske inte bara för transport utan som i verket Stairs ett sätt att uttrycka form, struktur, mönster och djup, ett slags landskap ... meditativt ... hissar i rörelse kan skapa känslan av vertikal rymd ... och evighetskänslan i verken av trappor och byggnader som monotont fortsatte i all evighet, det skulle ju passa bra i en liten film om att gå och gå men aldrig komma nånvart, ett allmänt mänskligt problem både kroppsligt men även psykiskt, vi mal på i våra vanor, lever i monotona stadslandskap, tramp tramp, trask trask ... djupa livsdilemman kombinerat med teckningsövning, funkar för mig! [: Jag valde därför att låta min tolkning bli en stopmotion-animation. För att kunna hålla mig till en strikt monokrom men ändå tydligt nyanserad palett och att verkligen kunna upprepa samma former i flera bildrutor valde jag att rita digitalt i lager på lager i bildprogrammet ArtRage. Efter ett tag fick jag lust att koppla in serier också så jag lade in några rutor i animationen för att i större svep kunna skildra en del av figurens rörelser. När alla (runt 210) bildrutorna var klara slängde jag in dem i Movie Maker, testade några övergångsanimationer som fanns i programmet för att se hur det funkade, sen var den lilla trapp-filmen klar.

Här är min skiss som blev utgångspunkten för animationen:

Så jobbade jag alltså vidare utifrån vad jag hittills lärt mig om stopmotion (och en aning serier) och med ett tema jag väl kände igen från livet och vardagen. Utställningen var sevärd för mig just för att den genom att vara något annorlunda än vad jag brukar dras till blev en möjlighet både till vidareutveckling och till att se hur denna typ av framställning kunde kopplas till uttryck som låg mig närmare/som jag var mer van vid. - Och detta tror jag även gäller för många elever, animation kan bli ett sätt att arbeta utifrån deras erfarenheter med möjlighet att koppla in andra (för dem) nya områden.

Okay, här kommer filmen. Enjoy. [:

SE DEN HELST I HD! [:

Ritad: i ArtRage med en Wacom Bamboo-ritplatta

Redigerad i: Windows Movie Maker för Windows 8
Antal bilder i sekvensen: ca 210 st. [:

© Sara Magnusson-Carlos [:

Workshop 4:a Serier Ponnypanik~!

Min serie utifrån berättelse av Hanna Markendahl. (tror jag?) [:
Färglagd i Adobe Photoshop.

 Utifall att serien är alltför förvirrande i sin brist på text, så kommer här handlingen i text:

Häst nr 1: "Varför ser jag så konstig ut? Jag är helt blå i ansiktet!" "Hjälp!" *skrik och panik*

Häst nr 1: "Jag vill inte vara att ansiktet ska vara blått, det ska vara rosa som resten av min kropp är..."

Häst nr 2 noterar att färgburken i hyllan innehållet precis rätt rosa färg - dags att måla!

Häst nr 1: "Ah~! Så nöjd!" Men varför glittrar det sådär om färgen..?

Häst nr 2 märker att burken inte innehöll någon vanlig färg ...

Utan LIVSFARLIG MAGISK SKOFÄRG!!

Fasa! Häst nr 1:s ansikte har förvandlats till en sko.

Sensmoral: Lek inte med magisk färg - och försök att inte vara alltför utseendefixerad. [:

Nu följer: Stafett-serier av mig, Malin Truedsson Kullendorff och Emma Bäcklund. [: