Tankar, inspiration, spånande, samlande:
att skumma igenom för att få en bakgrund/referenser
Mitt fokus har legat på två områden: dels makt/motstånds-relationer mellan människa och natur som jag började med förra veckan och på arbete med/kring korsstygn som medium för makt och motstånd.
Korsstygn - och annat handarbete/hantverk/slöjd - har ju som bekant kopplats till kvinnlighet, kvinnors arbete och sysselsättning, hem/privatliv, småskalighet osv och inte ansetts vara "riktig" konst/setts som mindre värt än mäns konstnärliga alster. Motiv och teman har ofta följt förväntade rutter och återgivit väna bibelcitat och kloka ord ackompanjerat av vänliga blommor, fåglar och dekorativa ramar på en vit duk som botten - idag finns det dock många exempel på hur folk försöker utmana dessa förväntningar och istället föra fram oväntade och/eller provocerande motiv, ordlekar och budskap med korsstygnet som medium. Något man gärna driver med är bilden av den perfekta lyckliga hemmafrun eller förväntningar på/fördomar om kvinnor i allmänhet, andra har ägnat sig åt att "återerövra" ord/uttalanden som vänts emot dem - jag kopplar alltså detta till makt/motstånd som i många fall kretsar kring genus/könsroller. Några exempel visar jag här:
Människa vs natur - hur långt kan vi tänka oss att gå för att forma den och utöva makt över den? Vilka skäl (estetiska, moraliska eller praktiska) anses legitima? Var går gränsen, och vem har rätten/makten att bestämma det? Jag letade först information om ett sätt att beskära (eller i mina utomstående ögon närmast stympa) träd, vilket jag kom fram till hette hamla och noterade den (mänskliga) makt texterna om detta ämne omedvetet utstrålade:
Före detta-hamlat träd.
"syftet (var) från början är att samla löv som foder till djuren" = djur värda mer än växter
"löv till foder boskap, kulturvårdssyfte, främja biologisk mångfald, ljusare miljö, skuggar inte andra träd (och växter), tar mindre plats /.../ I alléer eller parker kan hamling vara ett alternativ till avverkning av träd, trädet har inga stora grenar som kan ramla ner och åsamka skada." = vissa växter är mer värda än andra, människan bestämmer och ger trädet ett "val" (avrättning eller stympning) som får hamlingen att plötsligt låta acceptabel, vilken formulering i texten! Tänk steget längre: om vi sa så till ett djur, en människa ...
"krona(n) är välformad och lagom tät /.../ När man beskär träd gör man det för att i någon mening förbättra det som naturen annars tar hand om. /.../ På 1600-talet ville stormännen visa att de hade makt även över naturen och beskar äppleträd så att de kronorna blev kubiska. /.../ I våra trädgårdar har hushållningsaspekten fått ge vika för njutnings-
och skönhetsaspekten. Äppelträdet är mer till för prydnad än för att ge
en bra äppelskörd." I dagens odlingssammanhang: "höja effektiviteten vid plockningen."
"Så om man ska beskära träden bör man göra klart för sig varför man ändra på det naturen annars ordnar.
Kanske är man inte nöjd med naturens ordning." (mina kursiveringar)
http://www.odla.nu/inspiration/beskara-trad
"Men det är ju
bara ett träd?" säger du. Ja, men om vi tar det ett steg längre: vi avlar (sönder)
djur för att få fram de resultat vi önskar, kuperar svansarna på hundar ... var går gränsen innan det blir som med
Bonsai Kitten-konceptet?
http://www.ding.net/bonsaikitten/index.html (OBS! Denna hemsida är ett
skämt, men ett högst tänkvärt sådant.)
http://sv.wikipedia.org/wiki/Bonsaikatt
Vi modifierar kroppen
på
människor också: allt ifrån i milda accepterade former av ingrepp som hårborttagning, piercing, tatuering och tandblekning till mer extrema som plastkirurgi,
fotbindning (tidigare i Kina) och halsförlängning genom halsring (Kayan-folket i
Thailand). Sistnämnda form har idag blivit en turistattraktion bestående av en samling
avhumaniserade människor:
"Ringar
vars vikt för en vuxen kvinna uppgår till cirka tio kilo, som tynger
ner skulderbladen, pressar ihop revben och skapar den säregna
giraffeffekten. /.../ Till en början placerades de i
flyktingläger. Men när lokala köpmän upptäckte långhalskvinnornas
attraktionskraft, flyttades de till besöksvänliga byar. Nu pryder de
affischer på Mae Hong Sons flygplats och hotell. Och stans resebyråer
erbjuder dagsutflykter till byarna där de bor. Paket som omfattar
transport, lunch, guide och entrébiljett./.../ en obehaglig känsla att
befinna mig på ett zoo vars attraktioner är människor, sårbara
flyktingar uppställda för en spektakulär freak show där besökare kör upp
kameran i ansiktet på invånarna, fotograferar och förstrött betraktar
utbudet av souvenirer." "2005 öppnade fn-organet unhcr möjligheter för
Mae Hong Sons flyktingar att söka sig vidare till ett tredje land. Många
burmesiska flyktingar gjorde så. Men 20 kayaner, med grönt ljus från
mottagarländer i väst, fick aldrig något utresetillstånd från Thailand.
Lokala myndigheter påstod att de inte räknades som flyktingar, eftersom
de inte längre bodde i själva flyktinglägret. Inför sådana
förklaringar infinner sig lätt en gnagande känsla av att
långhalskvinnorna blivit brickor i ett spel. Att den lokala
turistnäringen fruktar att turisterna ska överge Mae Hong Son om
långhalskvinnorna försvinner."
På tal om växter så gick tankarna till de här grönsaksaktivisterna (nedan), har du 4 och ½ minut över så se på videon. [: Texten för utöver tanken att roa in mig på ett mer allvarligt spår kring moral och rättigheter: Hur ska domstolen ställa sig till att aktivisten till sist dödar flera människor för att undsätta grönsakerna? Om vi hade talat om djur som utsattes för detta då? Eller människor? Samma behandling framstår plötsligt som rent omoralisk, och i en sådan kontext hade aktivisten kanske hyllats som en hjälte..?
Arrogant Worms: "Carrot juice is murder":
Som en parentes klurade jag på René Magrittes lömska målning
Bildernas opålitlighet (
La trahison des images) från 1973 som nog är mer välkänd som
Ceci
n'est pas une pipe - för vad vi mest ägnar oss åt inom bildämnet är ju framställning/analys av
illusioner i form av avbildningar ... även under detta arbete.
Som utlovat i tidigare inlägg kommer här en bit av en artikel från materialet jag fått på självförsvarskursen - på tal om genus/könsroller och makten att lägga skuld/ansvar för ett övergrepp på offret, här följer "omvända" våldtäkts-avvärjnings-tips riktade till män:
(Varning för auto-översatt text på sidan ovan. Surkatt av mig.)
Arbetat med sedan förra logginlägget:
detta är vad jag har gjort - se hit, responsgivare!
Jag har ägnat en dag åt att fortsätta testa mig fram i Flash-spelskapar-programmet Stencyl. Efter att ha funderat över vilka funktioner jag inte lärt mig än som kommer att vara avgörande om jag ska skapa ett interaktivt multimedialt presentationsprogram/"spel" som avslutning på mitt arbete kom jag fram till att jag behövde en funktion som jag ska försöka beskriva såhär: efter att ha visat en icke-klickbar animationssekvens - som jag lär skapa i ArtRage eller genom att scanna in egna handritade bilder - ska efter sekvensens slut ett klickbart område dyka upp som vid klickning leden till ett "scenbyte" till nästa område i programmet/spelet. Det låter enkelt, men att få ett område att inte finnas utan att först skapas efter den tid som sekvensen tar att spela upp visade sig vara rätt svårlösligt där jag befinner mig. Först testade jag olika lagerfunktioner i det grafiska "kodlösa" läget som jag arbetat i hittills, men den klickbara ytan "läckte" igenom och gjorde sekvensen klickbar ... jag gav mig därför på att försöka skapa kod i det mer avancerade kodbaserade läget - avancerat eftersom det nästintill kräver förkunskaper om kodande, och de jag har är väldigt begränsade - och lyckades själv skapa en funktion som blev ganska rätt men inte helt rätt, därför fortsatte jag med att granska funktioner andra Stencyl-användare lagt upp och genom att tillämpa snuttar av dem fick jag det att fungera. (Jag vet inte hur lättläslig denna förklaring är men jag har försökt skriva den till en mottagare utan förkunskaper om programmet eller om programmering.)
Såhär ser läget ut där jag pusslar med kod:
Som ovan antytts bestämde jag mig för att under reste av veckan arbeta med
korsstygn som medium för makt motstånd. Eftersom jag ville fortsätta med att utforska
digitala verktyg jag inte testat innan beslöt jag att undersöka om det fanns verktyg för
digitalt korsstygn - det gjorde det! Resultatet blev alltså ett sorts
brytande både mot korsstygnets och det digitala arbetets
förväntningar/
normer. (och som bonus fick jag träna på att arbeta med pixelbaserade bilder)
Makt behandlade jag inom ovan nämnda områden (se avsnittet om korsstygn). Programmet jag använde heter
Cross Stitch Professional Platinum -
http://cross-stitch-professional-platinum.software.informer.com/ - och var en demoversion med restriktioner där man bl.a. inte kunde spara (!) men det funkade att arbeta i och sedan sparade jag bilderna i Paint istället. [:
Ett test av funktionen att importera en bild och omvandla den till korsstygn - undrar varför programmet lade till en massa olika färger, jag såg inte dem i förlagan. Underligt. 0:
Bild 1: Peach skaffar ett (eget) liv
- sorry Mario, hon behöver inte dig för det [;
Peach/svampen: utifrån sprites från spelen
Bild 2: Hämnd ljuva hämnd
- hemmafruillusionen börjar att krackelera ...
vad har hon i frysen och garderoben, tro?
Typsnitt: manuellt gjort med inspiration från förlagor härifrån:
Bild 3: Alice äter eldsvamp
- test av olika tekniker till elden och svampen/marken
Citat: Alice i Underlandet
Bild 4: Cheshire Cat ser dig
Citat: Alice i Underlandet
Förlaga: Inspirerad av ett armband hittat
här men
återskapad, omgjord och färglagd på eget vis till en egen bild. [:
Bild 5: Reclaiming the word "fitta"
- här inget skällsord utan ett kungligt och stolt ord [:
Typsnitt: manuellt gjort med lite inspiration från förlagor härifrån:
Och så har jag fortsatt att skissa och anteckna lite och påbörjat nåt slags enkel storyboard över hur en inledning i form av en animerad stopmotion-sekvens och ett gäng figurer till Stencyl-projektet möjligen skulle kunna se ut - får se hur jag väljer att gå vidare med detta härnäst.
