Marina Abramović: The Artist Is Present
fredag 20 februari 2015
Assignment #3 Tre regler
Uppdraget vi fick att genomföra lyder som följer:
Sätt upp tre regler.
Håll dig till dem.
Håll dig till dem.
Ett utmärkt tillfälle att öva på sånt jag vanligtvis inte väljer att göra och/eller inte har mycket erfarenhet av. Jag kom nästan direkt på hur jag ville arbeta (regel 1) och sedan kom snabbt 2:a/3:e regeln av bara farten. Låt det lömska självplågeriet (?) börja~! ];
Valde verktyget som såg ut som en pensel på knappen, det visade sig vara en inte så flytande färg som inte kladdade mycket. Målade på en hudton ovanpå fotot, gjorde det rätt ungefärligt och ville inte hamna i perfektionism. Lade sedan till några mörkare partier i en närliggande färgton med smalare pensel.
Tog bort referensfoto eftersom det kändes för stelt att måla ovanpå det, lade det vid sidan av och fortsatte måla dit lite mer mörka partier med ny färg och tjockare pensel.
Tog bort referensfotot helt eftersom jag ville fokusera på att öva med penseln framför att försöka efterlikna själva fotot. Insåg att de tomma ytorna kring munnen och glasögonen gjorde det svårt att minnas ursprungsformen, målade egna spontana versioner istället som nog skulle bli lite annorlunda mot fotots.
Målade dit fler färgtoner och duttade dem över varandra för att få nåt slags mellantoner.
Mer duttande, fick några oväntade toner ibland när färgerna blandades. Målade över med vitt och provade att ändra formen på glasögonen och munnen lite. Plockade fram referensfotot när jag kände mig klar, konstaterade att glasögon och mun fått en annan form - mer än vad jag mindes för munnen - men att det blivit ett någorlunda likt porträtt som utgick ifrån fotot som det var tänkt (regel 3).
Vill vid ett senare tillfälle testa fler av färgverktygen än penseln + olika inställningar på dem - vill gärna bråka med nåt mer flytande och kladdigt - och se hur olika underlag - papper, canvas m.fl. - påverkar/påverkas av färgen. Övat med penseln har jag i alla fall gjort + på att utgå ifrån ett foto och att göra ett porträtt. [:
Mina 3 regler:
- (träna på att) måla digitalt i ArtRage med färgverktygen i programmet, använda min Wacom Bamboo-ritplatta - har jag gjort, tränat på ett av färgverktygen
- jag får inte trycka på "ångra", blir det fel så låter jag det vara kvar - glömde jag bort ibland, men följde ändå regeln okay
- måla ett porträtt utifrån ett foto som dyker upp när jag googlar "porträtt assignment" - jupp
Valde det här fotot bland sökresultaten, lade det som bildens understa lager som referens.
Länk till bilden jag utgick ifrån:
http://psrexternal.s3.amazonaws.com/Photoshop-blog/.../2013/12/1_35.jpg
http://psrexternal.s3.amazonaws.com/Photoshop-blog/.../2013/12/1_35.jpg
Valde verktyget som såg ut som en pensel på knappen, det visade sig vara en inte så flytande färg som inte kladdade mycket. Målade på en hudton ovanpå fotot, gjorde det rätt ungefärligt och ville inte hamna i perfektionism. Lade sedan till några mörkare partier i en närliggande färgton med smalare pensel.
Tog bort referensfoto eftersom det kändes för stelt att måla ovanpå det, lade det vid sidan av och fortsatte måla dit lite mer mörka partier med ny färg och tjockare pensel.
Tog bort referensfotot helt eftersom jag ville fokusera på att öva med penseln framför att försöka efterlikna själva fotot. Insåg att de tomma ytorna kring munnen och glasögonen gjorde det svårt att minnas ursprungsformen, målade egna spontana versioner istället som nog skulle bli lite annorlunda mot fotots.
Målade dit fler färgtoner och duttade dem över varandra för att få nåt slags mellantoner.
Mer duttande, fick några oväntade toner ibland när färgerna blandades. Målade över med vitt och provade att ändra formen på glasögonen och munnen lite. Plockade fram referensfotot när jag kände mig klar, konstaterade att glasögon och mun fått en annan form - mer än vad jag mindes för munnen - men att det blivit ett någorlunda likt porträtt som utgick ifrån fotot som det var tänkt (regel 3).
onsdag 18 februari 2015
Assignment #2.1 Fyll tomrummen i mig
Uppdraget vi fick att genomföra lyder som följer:
Använd kroppen.
Fyll tomrummen.
Tillägg till assignment #2. Det egna tomrummet. Ögonen brukar kallas för "själens spegel" och visar oss en spegelbild av det inre tomrum vi kan känna. Genom pupillerna skymtar två tomma gapande håll som leder direkt in i huvudet, om man så vill direkt in i hjärnan där alla tankarna ryms, två gångar till vårt inre. Blicken säger mycket om hur vi mår.
Fotografi och självporträtt, vilket jag sällan jobbar med. Taget med mobilens kamera, sedan användes det filter i mobilens bildvisningsprogram som kallades "svartvit" vilket gjorde bilderna svartvita (!) och sedan filtret "överexponerad" (1/2/3 gånger) vilket gav skarpa kontraster. Jag tycker detta gjorde att fokus hamnade på ögonen och resten av ansiktet tonades ut och blev en del av omgivningen/bakgrunden.
Fotografi och självporträtt, vilket jag sällan jobbar med. Taget med mobilens kamera, sedan användes det filter i mobilens bildvisningsprogram som kallades "svartvit" vilket gjorde bilderna svartvita (!) och sedan filtret "överexponerad" (1/2/3 gånger) vilket gav skarpa kontraster. Jag tycker detta gjorde att fokus hamnade på ögonen och resten av ansiktet tonades ut och blev en del av omgivningen/bakgrunden.
torsdag 12 februari 2015
Assignment #2 Fyll tomrummen
Uppdraget vi fick att genomföra lyder som följer:
Använd kroppen.
Fyll tomrummen.
Min första tanke var att använda mig av fotografier på människor och att göra något av "tomrummet" omkring kroppen i bilden. Kanske rita figurer? Göra collage? Jag tänkte vidare att jag kunde använda andra foton på människor och göra collaget med delar av deras kroppar - ett slags ny kropp, inuti de tomrum kroppen i det ursprungliga fotot erbjöd. Begagnade dam-/vecko-/skvallertidningar införskaffades där det fanns gott om bilder på kändisars kroppar/ansikten och reklam för skönhetsprodukter/smycken/kläder och dylikt där kroppar/ansikten också fanns med. Tankegångarna gick dock direkt från ett fysiskt tomrum på papperet till ett symboliskt inre tomrum som vi på olika sätt försöker fylla i våra liv - vi konsumerar, överkonsumerar, samlar (mer eller mindre maniskt) föremål som ska uttrycka vem vi är, visa det vi inte själva kan gestalta, ge mening åt våra liv.
Kroppen blir en målarduk där vi applicerar smink, tar bort/lägger till/stylar hår, klär den med kläder och accessoarer. Symboler som ska uttrycka vår personlighet. Vi söker ofta erkännande och uppskattning ifrån andra, numera även virtuellt på nätet där vi publicerar selfies och egna alster med förhoppning om en vänlig kommentar, en delning, en "like" ... vi överöses också (bland annat på nätet) av stereotypa bilder och idealiskt tillrättalagda människor, idéer om hur kön ska gestaltas, idéer om vad skönhet innebär.
Hemmet fylls med fysiska objekt, ibland tar de över kontrollen och gör oss som besatta. Vi vill att de ska fylla ett tomrum - i vårt hem, i våra liv, i vår självbild, i oss själva. Vi lägger otroliga mängder tid och pengar på att inreda våra bostäder. Våra hobbies märks också genom val av föremål, prydnadssaker och möbler. Ibland finns det husdjur eller mänskliga familjemedlemmar i hemmet som vi intresserar oss för, anpassar bostaden efter och vill visa betydelsen av för oss själva och omvärlden - kanske också ett sätt att fylla ett tomrum genom den bild av oss själva vi väljer att visa upp. Men familjen är även något som skulle lämna ett stort tomrum om den försvann ur våra liv. Tomrum i bostaden, tomrum i oss. Ett tomrum vi då behöver fylla med någon eller något annat.
1: En teckning som dels gestaltar en person som låtit maniskt samlande fylla kroppens tomrum (i dubbel bemärkelse) och blivit en "kattmänniska"; dels en person som söker bekräftelse genom att arbeta med och visa upp sin kropp, men som sedan länge bländats av idealbilder och fått en förvriden uppfattning om den egna kroppen och det egna jaget, kroppens fysiska/psykiska tomrum växer och personen försöker fylla dem med yttre bekräftelse och attribut. Tanken var att försöka uttrycka personernas försök till självförverkligande och att experimentera med olika kroppsformer (och deras fysiska tomrum), vilket jag tyckte fungerade bra. Jag valde (nästan omedvetet) att denna gång arbeta med kulspetspenna vilket är det teckningsredskap som ligger mig närmast till hands, men vilket också kändes bra som omväxling då jag använt helt andra tekniker i mitt förra assignment/intro-assignmenten. Personerna skulle också kunna ha byggts upp i 3D av något material men jag valde bort det den här gången då det skulle ha blivit mer tidskrävande.
2: Ett tiotal förslag på möbler/inredning för ett hem som både skulle involvera kroppar/kroppsformer och försöka fylla dessas fysiska tomrum på något praktiskt sätt, ritade i kulspets. Exempelvis blev bilderna i familjeporträttet det som fyllde hjärtats tomrum och omfamnades av kroppen/ramen; tomrummen under/bakom fåtöljen blev utrymmen för husdjuren som delade människans fysiska/inre utrymme; fönsterramens brist på hår eller färg/liv kompenserades genom krukväxter i dolda fack som spirade kring huvudet; barnets säng blev i en figurs trygga hand med figurens hår som draperi (medan barnet fyllde tomrummet i den vakande figurens liv) ... Förslagen skulle utan tvekan kunna byggas om det hade funnits mer tid. Jag tyckte att resultatet blev ombonat och lekfullt, kanske är den här typen av möbler/inredning något vi spontant skulle säga passar bäst för barn men jag tror den kan vara till nytta för vuxna med. [:
"Tomrum" kan tolkas på många sätt, om eleverna förstår att läraren tillåter tolkning istället för ett visst förutbestämt resultat kan uppgiften säkert fungera bra att diskutera och gestalta både enskilt och i par/grupp. Helst ska de få välja material och teknik själva om det tycker att det känns inspirerande, i annat fall kan man börja med (att föreslå) några få material/tekniker. Min tolkning av inre tomrum ledde precis som den av fysiskt tomrum i hemmet (en "psykisk" miljö/livet) till många idéer och bör kunna resultera i en massa intressanta bilder/konstruktioner. De båda tolkningarna leder också till att eleven får arbeta med att utveckla frågor/ämnen som är viktiga för hen.
Kroppen blir en målarduk där vi applicerar smink, tar bort/lägger till/stylar hår, klär den med kläder och accessoarer. Symboler som ska uttrycka vår personlighet. Vi söker ofta erkännande och uppskattning ifrån andra, numera även virtuellt på nätet där vi publicerar selfies och egna alster med förhoppning om en vänlig kommentar, en delning, en "like" ... vi överöses också (bland annat på nätet) av stereotypa bilder och idealiskt tillrättalagda människor, idéer om hur kön ska gestaltas, idéer om vad skönhet innebär.
Hemmet fylls med fysiska objekt, ibland tar de över kontrollen och gör oss som besatta. Vi vill att de ska fylla ett tomrum - i vårt hem, i våra liv, i vår självbild, i oss själva. Vi lägger otroliga mängder tid och pengar på att inreda våra bostäder. Våra hobbies märks också genom val av föremål, prydnadssaker och möbler. Ibland finns det husdjur eller mänskliga familjemedlemmar i hemmet som vi intresserar oss för, anpassar bostaden efter och vill visa betydelsen av för oss själva och omvärlden - kanske också ett sätt att fylla ett tomrum genom den bild av oss själva vi väljer att visa upp. Men familjen är även något som skulle lämna ett stort tomrum om den försvann ur våra liv. Tomrum i bostaden, tomrum i oss. Ett tomrum vi då behöver fylla med någon eller något annat.
I slutändan ledde arbetet med ovanstående tankar fram till 2 produkter:
2: Ett tiotal förslag på möbler/inredning för ett hem som både skulle involvera kroppar/kroppsformer och försöka fylla dessas fysiska tomrum på något praktiskt sätt, ritade i kulspets. Exempelvis blev bilderna i familjeporträttet det som fyllde hjärtats tomrum och omfamnades av kroppen/ramen; tomrummen under/bakom fåtöljen blev utrymmen för husdjuren som delade människans fysiska/inre utrymme; fönsterramens brist på hår eller färg/liv kompenserades genom krukväxter i dolda fack som spirade kring huvudet; barnets säng blev i en figurs trygga hand med figurens hår som draperi (medan barnet fyllde tomrummet i den vakande figurens liv) ... Förslagen skulle utan tvekan kunna byggas om det hade funnits mer tid. Jag tyckte att resultatet blev ombonat och lekfullt, kanske är den här typen av möbler/inredning något vi spontant skulle säga passar bäst för barn men jag tror den kan vara till nytta för vuxna med. [:
Tankar om användning i skolan:
"Tomrum" kan tolkas på många sätt, om eleverna förstår att läraren tillåter tolkning istället för ett visst förutbestämt resultat kan uppgiften säkert fungera bra att diskutera och gestalta både enskilt och i par/grupp. Helst ska de få välja material och teknik själva om det tycker att det känns inspirerande, i annat fall kan man börja med (att föreslå) några få material/tekniker. Min tolkning av inre tomrum ledde precis som den av fysiskt tomrum i hemmet (en "psykisk" miljö/livet) till många idéer och bör kunna resultera i en massa intressanta bilder/konstruktioner. De båda tolkningarna leder också till att eleven får arbeta med att utveckla frågor/ämnen som är viktiga för hen.
(Högerklicka på bilderna och öppna dem i ny flik så blir de större och tydligare.)
tisdag 10 februari 2015
Litteraturseminarium 2 Foton
Estetiska lärprocesser och vidgat språkbegrepp
Grupp 1 (vi)
Grupp 2 & 3
torsdag 5 februari 2015
Workshop 4:b Tolkning av verket Stairs genom animation + Reflektion
Inspirerad av:
Verk: Stairs (2012) Utställning: Repeat Patterns
Konstnär: Johanna Friedman www.johannafriedman.com
Galleri: Two Little Birds www.twolittlebirds.se
Jag valde en utställning på måfå utan att läsa om den innan jag gick dit för att (i den mån det nu är möjligt) komma dit utan förväntningar och redo att insupa intryck av vad det nu var som väntade mig. Det första intrycket blev ändå ett bekvämt litet "det här är väl inget som passar mig?", regelbundna monokroma mönster i upprepning på bildvävar ... men vid närmare anblick kunde jag direkt se fördelar hos den här typen av motiv när jag skulle spåna på en egen tolkning utifrån de tekniker vi jobbat med tidigare, nämligen serier och stopmotion. För att skildra en rörelse upp- eller nedför trappor, eller i förlängningen bara en promenerande figur försöker man väl avbilda just en regelbunden upprepad rörelse? Att det känns lagom enformigt att ägna sig åt att rita upp sådana sekvenser har väl inneburit att jag aldrig lagt ner mycket tid på det, men samtidigt är det väl urtypen av rörelse för att skapa illusionen av rörlig bild? Det känns som något relevant att pröva på, för att få in hur rörelser fungerar i allmänhet? Ett sätt att gå vidare i mitt stopmotion-utforskande, eller i teckning i stort.
Jag började alltså sittandes i utställningslokalen att rita upp lite idéer - trappor, kanske inte bara för transport utan som i verket Stairs ett sätt att uttrycka form, struktur, mönster och djup, ett slags landskap ... meditativt ... hissar i rörelse kan skapa känslan av vertikal rymd ... och evighetskänslan i verken av trappor och byggnader som monotont fortsatte i all evighet, det skulle ju passa bra i en liten film om att gå och gå men aldrig komma nånvart, ett allmänt mänskligt problem både kroppsligt men även psykiskt, vi mal på i våra vanor, lever i monotona stadslandskap, tramp tramp, trask trask ... djupa livsdilemman kombinerat med teckningsövning, funkar för mig! [: Jag valde därför att låta min tolkning bli en stopmotion-animation. För att kunna hålla mig till en strikt monokrom men ändå tydligt nyanserad palett och att verkligen kunna upprepa samma former i flera bildrutor valde jag att rita digitalt i lager på lager i bildprogrammet ArtRage. Efter ett tag fick jag lust att koppla in serier också så jag lade in några rutor i animationen för att i större svep kunna skildra en del av figurens rörelser. När alla (runt 210) bildrutorna var klara slängde jag in dem i Movie Maker, testade några övergångsanimationer som fanns i programmet för att se hur det funkade, sen var den lilla trapp-filmen klar.
Här är min skiss som blev utgångspunkten för animationen:
Så jobbade jag alltså vidare utifrån vad jag hittills lärt mig om stopmotion (och en aning serier) och med ett tema jag väl kände igen från livet och vardagen. Utställningen var sevärd för mig just för att den genom att vara något annorlunda än vad jag brukar dras till blev en möjlighet både till vidareutveckling och till att se hur denna typ av framställning kunde kopplas till uttryck som låg mig närmare/som jag var mer van vid. - Och detta tror jag även gäller för många elever, animation kan bli ett sätt att arbeta utifrån deras erfarenheter med möjlighet att koppla in andra (för dem) nya områden.
Okay, här kommer filmen. Enjoy. [:
SE DEN HELST I HD! [:
Ritad: i ArtRage med en Wacom Bamboo-ritplatta
Redigerad i: Windows Movie Maker för Windows 8
Antal bilder i sekvensen: ca 210 st. [:
© Sara Magnusson-Carlos [:
Antal bilder i sekvensen: ca 210 st. [:
© Sara Magnusson-Carlos [:
Assignment #1 Bygg din egen värld
Uppdraget vi fick att genomföra lyder som följer:
Köket är källan,
materialet finns,
bygg din egen värld.
Jag bestämde först av allt att min "värld" skulle bestå av symboliska representationer av viktiga aspekter i mitt liv i form av föremål/material jag fann i köket, istället för att konstruera ett slags avbild av "världen" med föremål/material som byggmaterial. Anledningarna till tillvägagångssättet var 1: att jag tror att jakten på och arrangerandet av föremålen även leder till att man börjar reflektera över vad som har var varit i ens eget liv/ens egen "värld" och varför just detta har haft betydelse, därefter innebär det ytterligare tankearbete att välja föremål att använda som representationer och i efterhand även varför man spontant valde just det föremålet; 2: genom att utgå ifrån symboler i arbetet blir uppgiften enligt mig mycket mer inkluderande, exempelvis för elever - istället för att avbilda "fint" och "rätt" blir sökandet och arrangerandet av symboler ett öppet kreativt arbete där resultatet inte är förutbestämt och mäts utifrån en rigid måttstock, eleverna behöver inte vara rädda för att göra fel och kan våga uttrycka starka känslor och ställa (olösliga) frågor, även de elever som anser sig har levt ett för ointressant/händelsefattigt liv kan dramatisera det genom symbolerna och göra det extra färgrikt utan att ifrågasättas av andra eller uppleva att de har fel.
När jag letade efter föremål blandade jag två tillvägagångssätt, 1: att utgå ifrån en period/del av "världen" och välja ut viktiga delar som jag sedan sökte efter föremål som kunde representera, tankegången kring det första föremålet gick såhär: skyddad första tid i livet - nytt liv, ägg, koka och skala toppen så att vitan och gulan/barnet "tittar ut" i världen - omhuldat/varmt/kärlek, röd hjärtformad skål, röd servett att "bädda med"; 2: det omvända, att rätt mållöst se mig om i köket och utifrån det föremål jag spontant fäste blicken vid fundera över dess symbolik i "världen". (Eftersom elever tänker på olika sätt är det bra att minnas att det inte finns ett bestämt steg 1, utan att sökandet kan börja i båda ändarna.)
Här antecknade jag föremålen allteftersom jag valde/hittade dem och grupperade dem efter olika perioder i/delar av mitt liv:
Den första "världen" för det lilla barnet - varmt, tryggt, nära, begränsat, kärleksfullt, fullt av nya saker att betrakta för första gången när man knackat sig ut genom skalet.
Den andra "världen" för barnet: familjen - föräldrar och syskon, i mitt fall ett småsyskon som kom in senare i livet och därför kommer in en bit ifrån de andra i bilden när "världen" vidgas ytterligare. Barnet har också vuxit till sig och blivit lite mer hårdhudad i form av en clementin. Basen är en bricka gjord av en släkting och representerar också familjen.
Den tredje "världen": upptäckter i hemmet och närområdet - bilder, färg/form, sagor, filmer, serier; en bild från vårt sommarställe på Rörö, en vidare värld rent geografiskt; deg att knåda som symboliserar skaparglädje med även barnets formbarhet; djur och natur, husdjur, kaninpellets.
Den fjärde "världen": skolan - måttstock att mätas mot och avgränsas av, siffror/bokstäver/symboler; smålökar i nät för kamratskapen med jämnåriga, medvetandet om/testandet av gränser och begränsningar, att vara "både stor och liten"; kärlek och vänskap; äpplet kunskapens frukt, nyfikenhet; guldstjärnor beröm, bedömning, gradering, betyg, rangordning; saffran/te nya smaker, dofter, upplevelser - intryck från andra grupper och länder, världen vidgas geografiskt.
Den femte "världen": tonår/vuxenliv - (dockskåps)spis vuxenroll, att sköta eget hem, flytta hemifrån, laga egen mat; caviar/rom social hierarki, "fint"/"fult"; spegel med inbyggd hårborste skönhetsideal, förändrad kropp; tampong, könsmognad, könsordning, genusrelaterad identitet; clementin nytt liv, mitt systerbarn föds; duplo-kloss att konstruera sin vardag/sitt liv/sin "värld"; snus (inte min, lånad ... ) missbruk, beroende; karamell och kosttillskottstabletter hälsa, kost; kniv med gummiband om handtaget det farliga/skadliga inom/omkring oss, rädsla, fördomar och gummibandet som symbol för människans förvånande seghet, anpassningsbarhet och förmåga att överleva; pengar ekonomi, ekonomisk ojämlikhet; mortel med mortelstöt och fågel inuti ångest, depression, att hindra eller skada sig själv och mala och bulta på sitt inre/livets fågel; mat-/äggklocka tidens/livets oupphörliga obönhörliga gång, vare sig vi vill det eller inte, memento mori; spännband som inramning av livets alla delar som dock har lämnats öppet eftersom att inga tydliga gränser finns, det finns alltid rum för växande och förändring.
När jag letade efter föremål blandade jag två tillvägagångssätt, 1: att utgå ifrån en period/del av "världen" och välja ut viktiga delar som jag sedan sökte efter föremål som kunde representera, tankegången kring det första föremålet gick såhär: skyddad första tid i livet - nytt liv, ägg, koka och skala toppen så att vitan och gulan/barnet "tittar ut" i världen - omhuldat/varmt/kärlek, röd hjärtformad skål, röd servett att "bädda med"; 2: det omvända, att rätt mållöst se mig om i köket och utifrån det föremål jag spontant fäste blicken vid fundera över dess symbolik i "världen". (Eftersom elever tänker på olika sätt är det bra att minnas att det inte finns ett bestämt steg 1, utan att sökandet kan börja i båda ändarna.)
Här antecknade jag föremålen allteftersom jag valde/hittade dem och grupperade dem efter olika perioder i/delar av mitt liv:
Den första "världen" för det lilla barnet - varmt, tryggt, nära, begränsat, kärleksfullt, fullt av nya saker att betrakta för första gången när man knackat sig ut genom skalet.
Den andra "världen" för barnet: familjen - föräldrar och syskon, i mitt fall ett småsyskon som kom in senare i livet och därför kommer in en bit ifrån de andra i bilden när "världen" vidgas ytterligare. Barnet har också vuxit till sig och blivit lite mer hårdhudad i form av en clementin. Basen är en bricka gjord av en släkting och representerar också familjen.
Den tredje "världen": upptäckter i hemmet och närområdet - bilder, färg/form, sagor, filmer, serier; en bild från vårt sommarställe på Rörö, en vidare värld rent geografiskt; deg att knåda som symboliserar skaparglädje med även barnets formbarhet; djur och natur, husdjur, kaninpellets.
Den fjärde "världen": skolan - måttstock att mätas mot och avgränsas av, siffror/bokstäver/symboler; smålökar i nät för kamratskapen med jämnåriga, medvetandet om/testandet av gränser och begränsningar, att vara "både stor och liten"; kärlek och vänskap; äpplet kunskapens frukt, nyfikenhet; guldstjärnor beröm, bedömning, gradering, betyg, rangordning; saffran/te nya smaker, dofter, upplevelser - intryck från andra grupper och länder, världen vidgas geografiskt.
Den femte "världen": tonår/vuxenliv - (dockskåps)spis vuxenroll, att sköta eget hem, flytta hemifrån, laga egen mat; caviar/rom social hierarki, "fint"/"fult"; spegel med inbyggd hårborste skönhetsideal, förändrad kropp; tampong, könsmognad, könsordning, genusrelaterad identitet; clementin nytt liv, mitt systerbarn föds; duplo-kloss att konstruera sin vardag/sitt liv/sin "värld"; snus (inte min, lånad ... ) missbruk, beroende; karamell och kosttillskottstabletter hälsa, kost; kniv med gummiband om handtaget det farliga/skadliga inom/omkring oss, rädsla, fördomar och gummibandet som symbol för människans förvånande seghet, anpassningsbarhet och förmåga att överleva; pengar ekonomi, ekonomisk ojämlikhet; mortel med mortelstöt och fågel inuti ångest, depression, att hindra eller skada sig själv och mala och bulta på sitt inre/livets fågel; mat-/äggklocka tidens/livets oupphörliga obönhörliga gång, vare sig vi vill det eller inte, memento mori; spännband som inramning av livets alla delar som dock har lämnats öppet eftersom att inga tydliga gränser finns, det finns alltid rum för växande och förändring.
Hoppas att det var intressant att ta del av [: nu ska jag kika på vad ni andra i klassen gjort. 0:
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)