Reflekterande blogginlägg kring assignment

Uppgift assignment gånger 3, 20-22 oktober:

Ett assignment är ett uppdrag för arbete av gestaltande karaktär. Det skall med fördel formuleras för att ge utrymme åt eleven/studenten att själv fylla arbetet med mening men med vissa givna ramar/regler att förhålla sig till. Det skall vara formulerat så att det uppmanar till någon form av aktivitet som inrymmer och gynnar ett undersökande förhållningssätt. Det skall vara formulerat så att det inte finns en inneboende idé om hur resultatet skall se ut.

  

Reflektion kring GIVNA assignment: (från grupp C till grupp A)

1. Hur långt vill du gå? Hur långt kan du gå? Hur långt vågar du gå?
2. Klipp och klistra. Fuska!
3. En gren, en förgrening, ett grenverk. Klättra!

Vår tanke var att ge tre olika assignment som fokuserade på olika delar av uppgiftsbeskrivningen och därigenom på olika sätt gav eleven/studenten frihet till gestaltning och utformande av resultat:

I uppgift nr. 1 hoppades vi främst på att kunna uppmana till någon form av aktivitet och ett antagande av ett undersökande förhållningssätt, därför valde vi att ha med verben vill/kan/vågar och gå som handlade om att agera på något sätt men samtidigt inte sa något om vad för aktivitet som skulle utföras eller vilket resultat som skulle uppnås. Själva verben vill/kan/vågar borde också i sig uppmana till att utforskande och att själv fylla uppgiften med mening utifrån hur orden tolkades och vilka tankar dessa ledde till. En fallgrop med en såpass öppen uppgiftsformulering tror jag skulle kunna vara att  eleven först har svårt att välja vad hen ska göra - men det beror på klimatet i klassen, och hur mycket erfarenhet eleven redan har av öppna uppgifter. Kanske bör detta därför inte vara den allra första uppgift man genomför när man för första gången träffar klassen, har de väl kommit igång tror jag dock att uppgiften kan bli givande och resultera i väldigt olika slutresultat som tillsammans kan analyseras och diskuteras i klassen.
Resultat: (för grupp A som genomförde våra assignment) Flera i gruppen utforskade för Hur långt vågar du gå?-frågeställningen sina egna rädslor, och några gestaltade just hur långt de rent fysiskt vågade gå i en omgivning som skrämde dem. En i gruppen hade stora idéer men kunde inte i stunden genomföra någon egentlig visuell gestaltning (med undantag för blogginlägget i text) vilket delvis kan ha berott på att uppgiften var såpass öppen och fri från restriktioner. Alla utforskade för uppgiften högst personliga tankar och känslor och fyllde sin gestaltning med mening utifrån dessa.

I uppgift nr. 2 gav vi en anvisning om tillvägagångssätt (aktivitet) genom klippa och klistra, men sa egentligen inget om vad som skulle användas som material, hur själva aktiviteten skulle gå till eller hur resultatet skulle se ut. Jag kände också att gymnasieelever kanske inte främst ägnar sig åt collage och liknande övningar så det kunde också erbjuda dem variation och utforskande på så vis. Sedan valde vi att lägga till en restriktion (?) i form av den laddade utmaningen till att fuska (med ett trotsigt utropstecken i slutet) som borde kunna få igång ett stort och skiftande urval av privata associationer, tolkningar och tankar (att själv fylla uppgiften med mening) - och faktum var att vi insåg att flera av oss hade med oss från skoltiden att just "klippa och klistra" var likställt med fusk, därför ville vi istället uppmana till det. Precis som i föregående uppgift skulle lite erfarenhet av arbete med öppna uppgifter och ett avslappnat klassrumsklimat kunna krävas för att eleverna skulle finna uppgiften inspirerande (och inte motsatsen) men om de fick jobba i grupper/par skulle de kanske komma igång lättare genom diskussion av vad just ordet fusk innebär (vilket borde kunna vara extra intressant när man befinner sig i skolan) - på så sätt skulle övningen kunna få i gång samtal mellan eleverna och förbättra just klassrumsklimatet.
Resultat: (för grupp A som genomförde våra assignment) De flesta i gruppen valde att klippa och klistra med papper som material men valde personliga tolkningar av vad "fusket" skulle bestå av - 2 klippte in bilder av sig själv i andras material (Uncle Sam-rekryteringsaffischen och ett tidningsomslag) medan 2 andra återanvände bilder de själva hade gjort tidigare och gjorde collage/arrangemang med dessa. Slutresultaten såg som vi hade förväntat oss väldigt olika ut trots att materialet hade varit av liknande slag. Gestaltningarna skulle ha kunnat följas upp med diskussioner om vad de olika gruppmedlemmarna uppfattade som fusk i olika sammanhang och var gränsen för detta gick.
  

I uppgift nr. 3 valde vi ut tre substantiv (gren/förgrening/grenverk) som vi tyckte var öppna för tolkning och en restriktion (?) i form av en uppmaning till aktiviteten att (")klättra(") vilket kan tolkas både som en fysisk aktivitet och en symbolisk - men egentligen inte säger vad som ska göras, hur resultatet av gestaltningen ska se ut eller vilken mening eleven själv ska fylla uppgiften med. Själva orden (verben) i sig är högst öppna för tolkning och borde kunna leda till ett utforskande arbete av någon/några av de olika typer av grenar/förgreningar/grenverk som finns i världen - vi listade själv några exempel i form av släktträd, blodkärl och nerver, skapelser av textil/tråd, faktiska träd o.s.v. (vilka jag tror skulle kunna fungera som inspiration men nog inte bör skrivas ut i uppgiften så fort eleverna får den). Detta tror jag är den av de tre av uppgifterna som vore lättast att börja med i och med att den både inkluderar substantiven och verbet som ramar i sin formulering, genom att låta eleverna analysera/diskutera sina egna och varandras gestaltningar skulle uppgiften också kunna få igång samtal och tankar. 
Resultat: (för grupp A som genomförde våra assignment) 2 i gruppen utgick ifrån en familjs släktträd, 1 person ifrån fotografier av faktiska fysiska träd, 1 (eller 2) personer gestaltade kroppens förgreningar, 1 person gestaltade en symbolisk klättring på "hierarki-stegen" och 1 person tolkade hierarkier i karriären och gjorde en koppling till att som lärare hjälpa elever (att "klättra") i skolsammanhang. Den här uppgiften resulterade temamässigt i väldigt olika tolkningar - både av substantiven och verbet - även om de flesta i gruppen använde sig av collageteknik av något slag (vilket i och för sig kan bero på att föregående dags assignment hade handlat om att klippa och klistra). Resultaten rymde utforskande arbete både i de visuella gestaltningarna och i de blogginlägg som skrevs i samband med dessa.

Reflektion kring mina GJORDA assignment: (från grupp B till grupp C) 

1. En brusande känsla av ... 
2. Välj ett ord. Stava fel. Misstolka och överdriv. 
3. Glöm dig själv. Se dig i spegeln.

Uppgift nr. 1 gav i form av en oavslutad mening stort utrymme för en själv att tolka och fylla den med mening. I formuleringen fanns ett "aktivt" ord - brusande - som hjälpte till att mana till aktivitet och i viss mån till undersökande, medan ordet känsla fick igång ens egna tankar och associationer. Att det skulle röra sig om just ett brusande kunde ses som en viss restriktion men även som en igångsättare, samtidigt som ordet känsla var högst fritt för tolkning. Hur slutresultatet skulle se ut eller vilka material/tekniker som skulle användas antyddes egentligen inte i uppgiften vilket resulterade i att jag använde mig av ett flertal olika. En bra första uppgift att börja med för de flesta skulle jag tro och - om den görs på plats i skolan - gärna med tillgång till olika typer av material/redskap att låta eleverna experimentera med.

Uppgift nr. 2 använde de laddade och tolkningsbara orden (stava) fel, misstolka och överdriv vilka kan jämföras med hur min grupp i vår andra uppgift instruerade eleven/studenten att "fuska". Inte minst i ett skolsammanhang men också i livet i allmänhet använder vi oss av sådana ord som vi starkt laddar och värdesätter efter sammanhang men som säkerligen skiljer sig kraftigt åt i sin betydelse och sitt uttryck från en person till en annan - likaså hur vi skulle tolka/gestalta dem vilket jag tror gör det här till en lämplig uppgift både att genomföra och att diskutera/analysera resultatet av. Att vi i uppgiften uppmanas att enbart välja ett enda ord är en restriktion och gör säkert också att många utgår i ifrån ett talat eller textmässigt ord i någon grad - men det går ju ändå att arbeta på olika sätt och komma fram till olika typer av resultat i själva gestaltningen. Kanske är uppgiften något "överlastad" med tre tunga ord i form av fel, misstolka och överdriv? Hade enbart ett eller två av dem kunnat ge eleven/studenten större svängrum i sin gestaltning? Jag tror slutligen att det skulle vara givande att arbeta ämnesöverskridande med en sådan uppgift och kombinera bildämnen med något språkämne (svenska/engelska/moderna språk o.s.v.) och se hur ord kan tolkas multimodalt i flera olika (")språk(") - bildernas, talets och skriftspråkets till exempel.

Uppgift nr. 3 kunde visserligen tolkas ordagrant när det gällde att titta sig själv i spegeln men formuleringen glöm dig själv gör nog att de allra flesta börjar luta åt en mer symbolisk och/eller existentiell tolkning. Tre små ord visade sig kunna rymma en hel del tyngd, och personligen tyckte jag att det var en både smärtsam och givande uppgift att försöka skala av min reflektion/självbild till att bli något jag kunde hitta tillbaka till på ett sätt som kändes sant och äkta för mig själv. Antagligen är det en typ av uppgift som vissa finner mycket inspirerande medan andra inte riktigt förstår meningen med den, så om arbetet ska bli fruktbart tror jag att det är bättre att inte ha den som terminens/kursens första uppgift för att innan dess kunna ge eleverna träning i att tolka, gestalta och analysera andra (något mer avgränsade) uppgifter - sedan kan de gå vidare till en uppgift mer i den här stilen och därefter analysera/diskutera både sina egna och varandras gestaltningar.

I BVK:s matris tycker jag att följande nyckelord går att koppla till våra givna och utförda assignment och medföljande blogginlägg:

• Process: öppenhet, drivkraft, referenser och förebilder.
• Presentation: risktagande, formell kvalitet, kommunikation.
• Reflektion: kontext, (delvis) lärande, kommunikation.

Ja, det blev ju egentligen alla aspekter som matrisen tar upp ...