Sara heter jag och jag läser till ämneslärare i svenska och bild. Detta är en liten blogg skapad enkom för att delge universum mina ytterst fascinerande skoluppgifter under bildkurserna LGBD10 och LGBD20 på HDK Göteborgs Universitet.
En serie foton av en
konstruktion av papper med ditritade detaljer som föreställer en
byggnad, och tre stycken ”militärgröna” platsfigurer
föreställande soldater som har omringat byggnaden.
Vad har du läst i
reflektionen? Hur tolkar du det?
Du beskriver kort vilka
material du använt och reflekterar kring positionens makt och hur
det utrymme och den placering någon/något har inom en yta utstrålar
makt/maktlöshet till olika grad – i detta fall omringar soldaterna
byggnaden och ger ett intryck av att besitta makt. Sedan påpekar du
vikten av att den bild du just beskrivit i själva verket bara är en
tolkning av scenen som färgats
av betraktarens förutfattade meningar, i själva verket vet vi ju
inte vilka som besitter makt i scenen. Detta tycker jag är en
oerhört viktig påminnelse! Personligen kopplar jag detta till
pågående oroligheter i världen och hur nyhetsrapporteringen starkt
påverkar vår bild av vad som inträffar och vilka roller vi
(omedvetet) tilldelar olika inblandade aktörer.
Försök att
kontextualisera dvs sätt arbetet i relation till andra uttryck,
konst så väl som annat historiskt eller i samtiden; pedagogiskt,
didaktiskt, omvärld.
Som jag nämnde ovan
speglar scenen pågående händelser och problematiserar den
uppfattning av andra vi bildar oss genom exempelvis
nyhetsrapporterings vinkling av händelser – men den kan också
knytas till vilka källor vi skapar våra fördomar och bilder av
andra utifrån: skildringar i litteratur/film/konst av människor och
”den andra”, attityder hos omgivningen och inte minst hur olika
(grupper av) människor framställs av läraren i skolan. I
skolsammanhang är det viktigt att inse att vi som lärare kommer att
besitta makten att forma elevernas bild av andra.
Ge minst 2
referenser
På tal om hur aktörer
positioneras/framställs i bilder tänkte jag på detta inlägg som
rör genus men likaväl kan tillämpas på din typ av scenario:
Här (ovan) tolkar vi
bilderna på det sätt som du nämner in en massa i bilderna ovan
utifrån våra förkunskaper och förväntningar om vilka aktörer
som bör vara i maktposition eller inte.
Rörande medias val av
vinkling av en händelse vid nyhetsrapportering:
Utveckling/förändring
sedan förra inlägget? Fördjupning, nya steg?
I det förra inlägget
granskade du makt i form av (medias) framställning av människor i
bild och vilka fördomar/uppfattningar bilderna speglar och
förmedlar. Din vinkling var då skönhetsideal och mer den enskilda
människan som aktör medan du under den här veckan främst
behandlar (flera) aktörer i samspel och maktbalansen dessa emellan i
bilder.
Förmågan att ge
struktur av reflektionen och arbetet. Dialogicitet och
mottagarperspektiv?
Texten är
lättförståelig och kompletterar bilderna väl för att uppnå dit
syfte, även upplägget med att först spela på läsarens
fördomar/förväntningar och sedan plötsligt övergå till att
problematisera dessa var väldigt träffande och fick mig att tänka
till om hur snabbt vi tilldelar aktörer olika roller och drar
slutsatser om vad vi tror utspelar sig i en bild.
Förslag till
fördjupning, utveckling av arbetet.
Se referenserna ovan, i
övrigt finns det ju väldigt mycket att behandla inom media och
exempelvis nyhetsrapporteringens framställning av aktörer och
grupper – jag tänker på begreppet ”den andre” och hur denne
har framställts både inom nyheter/fakta men även inom fiktion.
Kanske kan du granska aktörers positioner inom film(affischer),
uppslagsverk, reklam eller media som vänder sig till barn..? I boken
The film experience: an introduction som vi använde inom
filmkunskapen i svenskämnet (mitt förstaämne) finns en del om hur
vinkling och positionering av aktörer i bild påverkar tittarens
intryck av vad som utspelar sig på filmduken. Boken finns att låna
på UB här:
http://lunda.ub.gu.se:8080/search/query?term_1=film+experience&theme=gunda
att skumma igenom för att få en bakgrund/referenser
Mitt fokus har legat på två områden: dels makt/motstånds-relationer mellan människa och natur som jag började med förra veckan och på arbete med/kring korsstygn som medium för makt och motstånd.
Korsstygn - och annat handarbete/hantverk/slöjd - har ju som bekant kopplats till kvinnlighet, kvinnors arbete och sysselsättning, hem/privatliv, småskalighet osv och inte ansetts vara "riktig" konst/setts som mindre värt än mäns konstnärliga alster. Motiv och teman har ofta följt förväntade rutter och återgivit väna bibelcitat och kloka ord ackompanjerat av vänliga blommor, fåglar och dekorativa ramar på en vit duk som botten - idag finns det dock många exempel på hur folk försöker utmana dessa förväntningar och istället föra fram oväntade och/eller provocerande motiv, ordlekar och budskap med korsstygnet som medium. Något man gärna driver med är bilden av den perfekta lyckliga hemmafrun eller förväntningar på/fördomar om kvinnor i allmänhet, andra har ägnat sig åt att "återerövra" ord/uttalanden som vänts emot dem - jag kopplar alltså detta till makt/motstånd som i många fall kretsar kring genus/könsroller. Några exempel visar jag här:
Människa vs natur - hur långt kan vi tänka oss att gå för att forma den och utöva makt över den? Vilka skäl (estetiska, moraliska eller praktiska) anses legitima? Var går gränsen, och vem har rätten/makten att bestämma det? Jag letade först information om ett sätt att beskära (eller i mina utomstående ögon närmast stympa) träd, vilket jag kom fram till hette hamla och noterade den (mänskliga) makt texterna om detta ämne omedvetet utstrålade:
"syftet (var) från början är att samla löv som foder till djuren" = djur värda mer än växter
"löv till foder boskap, kulturvårdssyfte, främja biologisk mångfald, ljusare miljö, skuggar inte andra träd (och växter), tar mindre plats /.../ I alléer eller parker kan hamling vara ett alternativ till avverkning av träd, trädet har inga stora grenar som kan ramla ner och åsamka skada." = vissa växter är mer värda än andra, människan bestämmer och ger trädet ett "val" (avrättning eller stympning) som får hamlingen att plötsligt låta acceptabel, vilken formulering i texten! Tänk steget längre: om vi sa så till ett djur, en människa ...
"krona(n) är välformad och lagom tät /.../ När man beskär träd gör man det för att i någon mening förbättra det som naturen annars tar hand om. /.../ På 1600-talet ville stormännen visa att de hade makt även över naturen och beskar äppleträd så att de kronorna blev kubiska. /.../ I våra trädgårdar har hushållningsaspekten fått ge vika för njutnings-
och skönhetsaspekten. Äppelträdet är mer till för prydnad än för att ge
en bra äppelskörd." I dagens odlingssammanhang: "höja effektiviteten vid plockningen."
"Så om man ska beskära träden bör man göra klart för sig varför man ändra på det naturen annars ordnar. Kanske är man inte nöjd med naturens ordning." (mina kursiveringar) http://www.odla.nu/inspiration/beskara-trad
"Men det är ju bara ett träd?" säger du. Ja, men om vi tar det ett steg längre: vi avlar (sönder) djur för att få fram de resultat vi önskar, kuperar svansarna på hundar ... var går gränsen innan det blir som med Bonsai Kitten-konceptet? http://www.ding.net/bonsaikitten/index.html (OBS! Denna hemsida är ett skämt, men ett högst tänkvärt sådant.) http://sv.wikipedia.org/wiki/Bonsaikatt
Vi modifierar kroppen
på människor också: allt ifrån i milda accepterade former av ingrepp som hårborttagning, piercing, tatuering och tandblekning till mer extrema som plastkirurgi,
fotbindning (tidigare i Kina) och halsförlängning genom halsring (Kayan-folket i
Thailand). Sistnämnda form har idag blivit en turistattraktion bestående av en samling avhumaniserade människor:
"Ringar
vars vikt för en vuxen kvinna uppgår till cirka tio kilo, som tynger
ner skulderbladen, pressar ihop revben och skapar den säregna
giraffeffekten. /.../ Till en början placerades de i
flyktingläger. Men när lokala köpmän upptäckte långhalskvinnornas
attraktionskraft, flyttades de till besöksvänliga byar. Nu pryder de
affischer på Mae Hong Sons flygplats och hotell. Och stans resebyråer
erbjuder dagsutflykter till byarna där de bor. Paket som omfattar
transport, lunch, guide och entrébiljett./.../ en obehaglig känsla att
befinna mig på ett zoo vars attraktioner är människor, sårbara
flyktingar uppställda för en spektakulär freak show där besökare kör upp
kameran i ansiktet på invånarna, fotograferar och förstrött betraktar
utbudet av souvenirer." "2005 öppnade fn-organet unhcr möjligheter för
Mae Hong Sons flyktingar att söka sig vidare till ett tredje land. Många
burmesiska flyktingar gjorde så. Men 20 kayaner, med grönt ljus från
mottagarländer i väst, fick aldrig något utresetillstånd från Thailand.
Lokala myndigheter påstod att de inte räknades som flyktingar, eftersom
de inte längre bodde i själva flyktinglägret. Inför sådana
förklaringar infinner sig lätt en gnagande känsla av att
långhalskvinnorna blivit brickor i ett spel. Att den lokala
turistnäringen fruktar att turisterna ska överge Mae Hong Son om
långhalskvinnorna försvinner."
På tal om växter så gick tankarna till de här grönsaksaktivisterna (nedan), har du 4 och ½ minut över så se på videon. [: Texten för utöver tanken att roa in mig på ett mer allvarligt spår kring moral och rättigheter: Hur ska domstolen ställa sig till att aktivisten till sist dödar flera människor för att undsätta grönsakerna? Om vi hade talat om djur som utsattes för detta då? Eller människor? Samma behandling framstår plötsligt som rent omoralisk, och i en sådan kontext hade aktivisten kanske hyllats som en hjälte..?
Som en parentes klurade jag på René Magrittes lömska målning Bildernas opålitlighet (La trahison des images) från 1973 som nog är mer välkänd som Ceci
n'est pas une pipe - för vad vi mest ägnar oss åt inom bildämnet är ju framställning/analys av illusioner i form av avbildningar ... även under detta arbete.
Som utlovat i tidigare inlägg kommer här en bit av en artikel från materialet jag fått på självförsvarskursen - på tal om genus/könsroller och makten att lägga skuld/ansvar för ett övergrepp på offret, här följer "omvända" våldtäkts-avvärjnings-tips riktade till män:
(Varning för auto-översatt text på sidan ovan. Surkatt av mig.)
Arbetat med sedan förra logginlägget:
detta är vad jag har gjort - se hit, responsgivare!
Jag har ägnat en dag åt att fortsätta testa mig fram i Flash-spelskapar-programmet Stencyl. Efter att ha funderat över vilka funktioner jag inte lärt mig än som kommer att vara avgörande om jag ska skapa ett interaktivt multimedialt presentationsprogram/"spel" som avslutning på mitt arbete kom jag fram till att jag behövde en funktion som jag ska försöka beskriva såhär: efter att ha visat en icke-klickbar animationssekvens - som jag lär skapa i ArtRage eller genom att scanna in egna handritade bilder - ska efter sekvensens slut ett klickbart område dyka upp som vid klickning leden till ett "scenbyte" till nästa område i programmet/spelet. Det låter enkelt, men att få ett område att inte finnas utan att först skapas efter den tid som sekvensen tar att spela upp visade sig vara rätt svårlösligt där jag befinner mig. Först testade jag olika lagerfunktioner i det grafiska "kodlösa" läget som jag arbetat i hittills, men den klickbara ytan "läckte" igenom och gjorde sekvensen klickbar ... jag gav mig därför på att försöka skapa kod i det mer avancerade kodbaserade läget - avancerat eftersom det nästintill kräver förkunskaper om kodande, och de jag har är väldigt begränsade - och lyckades själv skapa en funktion som blev ganska rätt men inte helt rätt, därför fortsatte jag med att granska funktioner andra Stencyl-användare lagt upp och genom att tillämpa snuttar av dem fick jag det att fungera. (Jag vet inte hur lättläslig denna förklaring är men jag har försökt skriva den till en mottagare utan förkunskaper om programmet eller om programmering.)
Såhär ser läget ut där jag pusslar med kod:
Som ovan antytts bestämde jag mig för att under reste av veckan arbeta med korsstygn som medium för makt motstånd. Eftersom jag ville fortsätta med att utforska digitala verktyg jag inte testat innan beslöt jag att undersöka om det fanns verktyg för digitalt korsstygn - det gjorde det! Resultatet blev alltså ett sorts brytande både mot korsstygnets och det digitala arbetets förväntningar/normer. (och som bonus fick jag träna på att arbeta med pixelbaserade bilder) Makt behandlade jag inom ovan nämnda områden (se avsnittet om korsstygn). Programmet jag använde heter Cross Stitch Professional Platinum - http://cross-stitch-professional-platinum.software.informer.com/ - och var en demoversion med restriktioner där man bl.a. inte kunde spara (!) men det funkade att arbeta i och sedan sparade jag bilderna i Paint istället. [:
Ett test av funktionen att importera en bild och omvandla den till korsstygn - undrar varför programmet lade till en massa olika färger, jag såg inte dem i förlagan. Underligt. 0:
Bild 1: Peach skaffar ett (eget) liv
- sorry Mario, hon behöver inte dig för det [;
Peach/svampen: utifrån sprites från spelen
Bild 2: Hämnd ljuva hämnd
- hemmafruillusionen börjar att krackelera...
vad har hon i frysen och garderoben, tro?
Typsnitt: manuellt gjort med inspiration från förlagor härifrån:
Och så har jag fortsatt att skissa och anteckna lite och påbörjat nåt slags enkel storyboard över hur en inledning i form av en animerad stopmotion-sekvens och ett gäng figurer till Stencyl-projektet möjligen skulle kunna se ut - får se hur jag väljer att gå vidare med detta härnäst.
Uppgift: Gör ett val, presentation, motivation av ett val av film,
utifrån Göteborgs filmfestivals katalogs utbud. En film som man skulle
vilja gå att se. Beskriv filmen. Reflektera över valet. Varför?
Motivera!
Filmtitel på Göteborgs Filmfestival: Behaviour
Originaltitel: Conducta (så den engelska titeln är felöversatt enligt min mening, den borde ha hetat Conduct - filmen handlar inte om beteende utan om uppförande ... )
Ursprungsland: Kuba
Produktionsår: 2014
Regi: Ernesto Daranas
Chala är en 11-åring med trassliga hemförhållanden och rykte om sig att vara en värsting bland skolans lärare och elever såväl som socialtjänsten och polisen. När dessa olika instanser fattar beslutet att ta honom ifrån sin missbrukande mamma och placera honom på en sluten ungdomsvårdsskola reagerar den tidigare klassföreståndaren Carmela starkt och ger sig i öppen konfrontation med myndigheterna och skolledningen.
Jag anser att filmen är höst angelägen för en (blivande) lärare att se - men egentligen även för en förälder eller för vuxna i allmänhet. Den tar upp ett antal lika tänkvärda som svårlösta (kanske olösliga) allmänmänskliga frågor och moraliska dilemman som det är alltför lätt att (omedvetet) blunda för och att fly från i vardagen. Vi är rädda om oss själva/våra barn/våra elever/vår organisation/vår socialgrupp/vårt samhälle/vår verklighet - men var går gränsen för hur mycket vi för egen vinning kan låta drabba de människor som lever utom kretsen? När är vi villiga att backa eller att medge att vi själva har fel? I det (osynliga) nätverk av normer, förväntningar och fördomar som genomsyrar ett samhälle är det som vuxen - och inte minst som lärare viktigt att kunna och våga se klart, att kunna undvika de förenklingar av omvärlden som gör att vi går miste om att se varje elever eller människa som en individ som i sin tur är färgad av omvärlden.
Vem har rätt att bryta mot sociala (outtalade) regler och överenskommelser? Vad är "dåligt uppförande" hos ett barn - och en vuxen - och vilka blir konsekvenserna av sätta en sådan stämpel på ett barn utan att se till hens bakgrund och livssituation? Läraren Carmela vänder uppochner på skolans och myndigheternas värld när går till strid för "värstingen" Chalas rätt att stanna i skolan. Vem är vuxen och vem är barn - barnet som tvingas växa upp med ett "vuxenansvar" för att familjen ska överleva eller den vuxna läraren som vägrar "uppföra sig"? Vad händer med förälderns roll/självbild när läraren eller myndigheterna
har mer "rätt" än hen att uttala sig om/fatta beslut rörande det egna
barnet - eller om förälderns eget liv? Chalas missbrukande mamma brottas med sin vuxenauktoritet och rädslan över sitt eget misslyckande när hon trots sonens uppmaningar om att lägga in sig för avgiftning fortsätter missbruka, och då hon trots att sonens tillvaro faller sönder fortsätter hävda sin rätt till att vara hans förälder.
Detta är dilemman som varje lärare (eller till olika grad även alla andra som har ett arbete där de befattar sig med människor) och varje förälder (eller de som har ansvaret för en annan människa/ett barn) tvingas grubbla över i livet - frågar vi inte får fly ifrån. Var slutar skolans/lärarens ansvar för eleven, var går gränsen mellan personligt/privat eller lärare/vuxen/medmänniska? På vilken sida står den som både är lärare och elev samtidigt? Hur uppmuntrar samhället till ett visst beteende för en socialgrupp eller en könstillhörighet och när kommer detta beteende i konflikt med hur eleven förväntas uppföra sig i (exempelvis) skolan? För läraren är frågan om att göra/inte göra skolan och barnens övriga livsvärld till skilda områden ständigt aktuell. Vad bör vi släppa in i skolan och hur kan vi integrera dessa båda områden i undervisningen? Hur kan vi påminna oss om att orka/våga se anledningen till att en elev beter sig som hen gör? Hur hanterar vi alla faror i barnets omvärld som växer i styrka både när vi talar om dem och när vi tiger om dem? Hur kan vi skapa dialog mellan barn/vuxen istället för den vuxnes monolog? Hur kan vi skapa dialog mellan hem/skola? Vilka erfarenheter har just barnen men inte (längre) vi vuxna? Hur långt är vi villiga att gå och vad är vi som lärare/vuxna villiga att riskera för att hjälpa eleven - kan vi riskera vår egen tillvaro och kan vi till och med bryta mot lagen? Det hela pekar fram till frågan: Vad är lärarens/skolans/samhällets/de vuxnas uppdrag gentemot eleven/barnet? Vilken typ av skola/samhälle vill vi egentligen ha? Vad innebär det att barn/vuxen och elev/lärare är jämlika och vad kan vi vinna/förlora på att sträva mot en sådan jämlikhet?
Möjligheten till att möta alla dessa (och många fler) funderingar genom en hoppfull men ändå realistisk film som snarare ställer frågor än levererar präktiga moralkakor eller snyggt färdigpaketerade svar gör Behaviour till en film jag gärna rekommenderar andra att gå och se - och att diskutera utifrån. Jag tror att de allra flesta kan känna igen sig i och känna sig berörda av de ämnen som tas upp men kanske inte direkt har upplevt hur det är att ta striden själv - låt Carmela göra det för er och även Chala. Låt det börja här, med den här filmen. Sedan fortsätter vi utifrån var vi då befinner oss.
Föremål: En fickspegel som för mig symboliserade (skadlig) fixering vid det yttre/(människans) yta. Utifrån det gick tankarna till 1: vad en yta kunde vara, 2: vilken laddning ordet hade (för mig) och 3: hur ytor kunde användas i bild och i undervisning i allmänhet.
Förslag på övningar i undervisningen:
Övning 1: Pixelytor - Jag valde att arbeta med pixlar i det väldigt enkla ritprogrammet Ms Paint som ingår i alla versioner av Microsoft Windows vilket är ett medium jag i sig är ganska ointresserad av eftersom det lockar fram (den överkritiska) perfektionisten i
mig, istället för papper och penna. Jag gjorde det även utan mus så det blev en massa
duttande med fingret, (mestadels) tyst svärande och krävdes självbehärskning för
att inte börja tugga på skärmen och strunta i att fullfölja det hela.
Fördelen med Paint var att kunna jobba i ett fåtal rena färger utan skuggor och variationer och att kunna göra ett antal kopior av basbilden som jag sedan kunde variera färger på för att skapa olika intryck av volym, form, struktur, storlek och associationer. Det blev tydligt hur olika jag uppfattar samma bild(yta) trots minimala förändringar - och i förlängningen vilka associationer bilderna väckte hos mig och vilket fack jag skulle vilja
stoppar in den munbärande personen i. Övningen inbjöd till kritisk (själv)reflektion över
(egna) normer och fördomar samtidigt som det var ett enkelt sätt att skapa olika resultat - för elever som inte "kan" rita (det vill säga, inte tror sig kunna rita "rätt") skulle man kunna utgå ifrån enkla mallbilder som de fick experimentera med genom färgläggning. Med mer avancerade bildmanipulationsprogram som Photoshop kunde eleverna även pröva att klistra in olika mönster och strukturer och se vad dessa gjorde med ytan. Det är också ett divergent arbetssätt där målet inte är uppnå ett visst bestämt resultat utan att utforska och reflektera.
Övning 2: Färgvariationer - Jag ritade en mall och prövade sedan olika färgkombinationer i Photoshop för att se hur ytan upplevdes. Här finns möjlighet att låta elever utforska kalla/varma, mörka/ljusa färger och kontrastfärger, enkla mönster och strukturer - och se hur dessa påverkar intryck, uppfattning av yta och volym, vad som framhävs (eller inte) i bilden eller vilka associationer dessa väcker. Hur ser en god karaktär eller en (o)modern ut i färgval? Hur vet man vem som tillhör en viss grupp? Hur skulle jag/eleverna (inte) klä mig/sig färgmässigt och varför..?
En variant på övningen vore att använda redan färglagda bilder eller fotografier från till exempel mode och reklam och byta ut färgerna digitalt - vilket både kunde göras till en konvergent och en divergent uppgift. Vidare kan eleverna även testa dessa metoder på föremål, rum, byggnader, landskap och mycket annat.
Övning 3: Dress up - Utifrån en neutral kroppsbas eller ett fotografi (av sig själv/någon annan) skulle man kunna rita egna kläder eller göra collage för att "klä upp" figuren på olika sätt för att skapa olika uttryck. Utgångspunkten kunde vara befintliga kläder från till exempel tidningar/magasin, reklam eller olika slags dräkter (jag bläddrade i några böcker om historiska dräkter på UB och föreställde mig hur man skulle ha uppfattat mig iklädd dem). Hur kläderna skapar en illusion av hur kroppen är formad kan också behandlas: Vilka mönster/färger gör att kroppen ser lång/kort eller bred/smal ut? Hur "skapar" man långa ben, en hög/låg midja, breda/smala axlar..?
Det gäller dock att bistå eleverna med ett någorlunda brett utbud av kläder och att inte framhäva vissa klädstilar som "rätt" för att så många som möjligt skulle känna sig inkluderade och intresserade.
Övning 4: Intryck av mig - Eleverna skulle kunna gestalta hur de tror att andra upplever dem utifrån deras yttre/yta genom bild, form, text och en blandning av dessa. Vad förmedlar mitt yttre? Hur vill jag uppfattas och gör jag medvetna val för att påverka detta? Grupparbeten och diskussioner skulle säkert kunna leda till många åsikter och insikter om det görs på en konstruktivt sätt.
Karikatyrer och avbildning med olika tekniker/stilar kunde vara ett sätt att lekfullt skapa mentala självporträtt istället för att förstärka (många av) elevernas övertygelse om att det gäller att kunna avbilda människor realistiskt och "korrekt" för att våga rita/måla (själv)porträtt. Hur ser mitt inre jag ut? Hur skulle jag vilja gestalta en konflikt mellan mitt inre och yttre jag, eller mitt faktiska yttre och hur jag/andra uppfattar det? Normer och fördomar såväl som (kropps)ideal kunde naturligt tas upp till diskussion och reflektion.
Övning 5: Intryck av andra - Vilket första intryck får vi av andra människor och vad skapar vi det utifrån? Frisyren, hårfärgen, klädval, märken och texter på kläder, accessoarer ... vad gör att vi stämplar någon som det ena eller det andra? Vad förmedlar gångstil, kroppsspråk, hållning..?
Övningen genomför bäst i en offentlig miljö med personer att betrakta som eleverna inte redan känner - ute på gatan, i parken eller i köpcentret. Jag gjorde en "budgetversion" genom att snabbt ögna igenom dagstidningar, kasta en blick på några personer som fanns fotograferade i dem och sedan lägga undan tidningen och direkt skissa upp mitt första intryck av hur personen var innan jag gick vidare till nästa bild. Sedan testade jag att enbart rita av enskilda yttre drag/föremål som jag speciellt uppmärksammade hos personer och funderade över vilka tankar dessa väckte hos mig.
Oj, vad detta blev ett överambitiöst inlägg - jag får satsa på kortade och enklare funderingar kring färre punkter i fortsättningen. (Slutsats.)
