Föreläsningen beskrev med stöd av utdrag ur läroplanerna för grund-/gymnasieskolan ett ganska annorlunda - och personligen mycket mer tilltalande - didaktiskt förhållningssätt till kreativitet, kunskapssyn och lärande jämfört med hur jag upplevde det under min gymnasietid. I LGR11 skrivs det in i bildämnets syfte att eleverna ska få "erfarenheter av visuell kultur" - vilket känns oerhört viktigt i dagens samhälle där digitala medier med visuella och grafiskt betonade gränssnitt är något de flesta numera möter dagligen och följaktligen behöver en form av literacy för att kunna hantera på ett givande sätt och på en av samhället förväntad nivå, den digitala utvecklingen har ju dock gått fort och jag förstår att dessa delar inte på samma sätt betonades i den förra läroplanen vilken gällde då jag gick i skolan - och att eleverna "utvecklar förståelse för hur bildbudskap utformas i olika medier" samt ges "möjligheter att diskutera och kritiskt granska olika bildbudskap" - detta hänger dels ihop med literacy inom visuell kultur men också med den demokratiska frågan om att kunna bli aktiva kritiskt tänkande medborgare i stort, och jag har själv inte något minne av att detta mycket viktiga område berördes under min gymnasietid. Kanske är synen nu i stort sett redan satt i förändring när det gäller digitala medier och visuella bildbudskap? Jag hoppas det eftersom dessa numera upptar en så stor del av inte minst de ungas/elevernas liv och det är ju dem vi ska undervisa.
I läroplanen nämns även att "arbeta på ett undersökande och problemlösande sätt" och i LGY11 under bildämnets syfte att "undervisningen ska erbjuda metoder som leder till att eleverna utvecklar en öppen attityd och förmåga till nytänkande" - stämmer väl överens med Nationalencyklopedins (NE:s) definition av ordet kreativitet: "förmåga till nyskapande, till frigörelse från etablerade perspektiv; att se verkligheten med nya ögon" - och att "eleverna ges möjlighet att utveckla förmåga att ta ansvar för och driva sina egna arbetsprocesser" - jag inser att detta ju stämmer oerhört väl överens med BVK:s matris där det under rubriken process talas om "Förmågan att hålla sig öppen och experimenterande" och "Att våga pröva många olika vägar och ingångar", vilket också hänger ihop med modet att "Våga misslyckas.". Vad jag minns som mest hämmande under gymnasietiden var just de konvergenta uppgifterna där mål och uttryckssätt redan var förutbestämda vilket gjorde det svårt att testa sig fram eftersom ett "misslyckande" innebar att man gjort fel. Processen kom i skymundan för produkten/resultatet vilket inte var särskilt utvecklande eller ledde till att eleverna fick insikt i hur det egna lärande gick till, de lärde sig i inte hur de lärde och blev därmed fastlåsta i att enbart upprepa tekniker eller moment de redan behärskade. I matrisen nämns också att "bidra till gemensamt lärande" och "förmåga att söka handledning från lärare eller grupp" - detta kräver precis som jag beskrivit ovan att eleverna inte bara strävar efter att göra "rätt" och därigenom ser att fråga om hjälp som något negativt och att hjälpa andra elever som en nackdel för en själv när det gäller att konkurrera. Gemensamt lärande uppmanades vi verkligen inte till under min gymnasietid och förutom att det såklart var hämmande för utvecklingen och skolarbetet så tror jag att det i det långa loppet kan föda ett skadligt tänkande i stort där samarbete och att fråga om hjälp blir något negativt i en vardag (upplevd som) ständigt präglad av konkurrens och individualism - detta vill jag inte bidra till att mina elever hamnar i. (Med det inte sagt att alla konkurrens/individualism alltid är av ondo för alla människor, bara att det räcker gott med de inslag av denna typ som faktiskt finns i samhället utan att man inbillar sig att det enbart är ställt så.) De tankegångar som omnämndes under föreläsningen stämmer in på NE:s definition av didaktik som "omfattar såväl kunskaper och färdigheter som hur man utvecklar förmågor och identitet". Vi får inte glömma att vi som ämneslärare i bild precis som Dewey tog upp kommer att vara både pedagoger (den didaktiska delen) och kunniga inom vårt ämnesområde (i vårt fall den estetiska delen) - "You teach a child, not a subject".
Att "lära hur man lär" återkommer vi till i matrisen under rubriken reflektion där det talas om "Förmåga att se sin egen utveckling. Hur, vad, varför lärde jag mig.". För mig är det ett helt nytt sätt att arbeta men jag ser det som något utvecklande trots att jag ännu är ovan vid arbetssättet. Under kursens gång har jag dock börjat öva mig i det. En blogg online är på så sätt bättre än de fysiska loggböcker man fick i skolan men oftast inte löpande lämnade in till och fick respons på från sin lärare utan väntade med att skriva alla inlägg i tills vid slutet av/efter arbetet var avslutat. Det framstod som meningslöst att dokumentera själva lärandet när processen inte prioriterades och upplägget inte ledde till regelbunden respons - och resultatet blev ganska meningslöst därefter. Under min senaste VFU-period uppmärksammade jag att eleverna hade en kurs kallad självkunskap eller något dylikt, där lärandet om det egna lärandet hörde till vad som togs upp - det kändes mycket positivt. Att få kunskap om den egna läroprocessen och att regelbundet få/ge respons är definitivt något jag vill ta med mig in i ett framtida arbetsliv.
Jag uppskattade även det exempel ifrån Nutida konst-kursen där eleverna fick studera och kritiskt granska skolans värdegrund (Lpf94) och utifrån en vald del av texten "skapa ett interaktivt verk som ifrågasätter eller tar ställning" - ett sådant upplägg infattar både kreativt skapande, estetisk orientering, undersökande arbete och värdegrundsarbete samtidigt som eleverna betonade som aktiva medaktörer.
Slutligen ett utdrag ur LGY11 (sid. 8) som jag hittade när jag bläddrade i läroplanen, om skolans uppdrag när det gäller kunskap(ssyn) som personligen uppskattar:
Att förmedla kunskaper förutsätter en aktiv diskussion om kunskapsbegrepp, om vad som är viktig kunskap i dag och i framtiden och om hur kunskapsutveckling sker. Olika aspekter på kunskap är naturliga utgångspunkter i en sådan diskussion.Kunskap är inget entydigt begrepp. Kunskap kommer till uttryck i olika former – såsom fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet – som förutsätter och samspelar med varandra. Undervisningen får inte ensidigt betona den ena eller den andra kunskapsformen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar