Trådkonst Knyppling under fyra decennier.
Kristina Malmberg, 2014, Warne Förlag: Sävedalen.
Jag valde boken Trådkonst eftersom sådant arbete inte är något jag har någon erfarenhet av. I boken beskrivs knypplingstekniken och några exempel med utförandeanvisningar - för den som vill testa själv - ges av en rad olika konsthantverkare vars arbete också beskrivs och visas i bilder. Vidare visar boken på något utav den bredd som
faktiskt finns inom trådkonsten: allt ifrån mer traditionella skapelser
som knypplade spetsar till hemtextil och klädesplagg men också mer
moderna och experimentella verk som bildvävar, tredimensionella alster
som nog närmast bör kallas skulpturer, bruksföremål, smycken och
knyppling med metalltrådar.
Det var intressant att hur mycket mer än spetsar som kan omfattas av tekniken och hur detta hantverk som enligt mina förväntningar bara handlade om platta tvådimensionella ytor i själva verket kunde skapa ytterst effektfulla former och djup i tre dimensioner. Att använda sig av flera färger, material eller att blanda tekniker - knyppling, viktning, broderi, vävning och (textil)applikation - för att skapa bildvävar intresserade mig också. Ett hantverk jag kopplade till strikt, gammaldags precisionsarbete efter fasta mönster inbjöd här till fritt kreativt skapande på ett riktigt välkomnande sätt som både gjorde mig sugen på att testa tekniken själv och att använda mig av fri experimentell trådkonst i ett undervisningssammanhang.
Mitt första försök gjorde jag under assignment #4 där jag först skapade en form/stomme med ståltråd och sedan "färglade" den med fält av inflätade garner. Genom de ljusgenomsläppliga tomrummen förändrades intrycket av form och färger beroende på vilken yta resultatet fick som bakgrund eller om det hängdes upp som en mobil. De tomma ytorna fick ett eget oförutsägbart liv, det kändes lite som att jobba "omvänt" med vit krita på svart papper för att måla fram ljuset och inte skuggorna som i vanliga fall.
Assignment #5 utgick ifrån Ingrid Eggimann-Jonssons knypplade fåglar (sid. 131-133) men fick bli en enklare mer tvådimensionell variant eftersom den saknade föregångarnas vingar. Jag började med att skapa en egen mer komplex stomme av kartong med tomma partier att (delvis) täcka med trådar, först i ståltråd som även gav stadga och sedan i garn. Jag blandade här de olika färgerna istället för att dela in dem i avskilda områden per färg för att få en mer levande skiftande effekt av färger på ytan, jag var även mån om att arbeta mer slumpartat när jag flätade ståltråden/garnerna i motsats till det mer systematiska flätandet under assignment #4 ovan.
Sist ville jag göra något som låg närmare ren knyppling så i brist på knyppeldyna och andra lämpliga redskap blev det ett hemmabygge med knappnålar/häftstift fasttryckta i en tjock pappskiva - det gick inte så bra eftersom nålar och stift lossnade och gjorde det svårt att efterlikna (en förenklad variant av) mönstret Luna (sid. 128-130) vilket var den ursprungliga tanken. Jag bestämde mig för att det första experimentet fick räcka och påbörjade en ny variant med en stomme av ståltråd där jag flätade garnet på några olika sätt och skapade en omvänd hjärtform där hjärtat utgjordes av de tomma partierna. Men då gled garnet på stommen och det blev svårt att skapa regelbundna rader istället när jag började fläta in garnet, ståltråden gjorde även ytan lite ojämn så slutsatsen blev att en knyppeldyna eller liknande nog inte skulle vara så dumt att pröva - inte minst om man ville ha ett resultat utan som stödramen kunde tas loss och appliceras på något annat föremål som till exempel textil/kläder.
I ett skolsammanhang känner jag att jag behöver mer kunskap/erfarenhet av tekniker och material för att kunna handleda eleverna och ge dem möjlighet till att skapa fritt men ändå kunna uppnå ett resultat. Kanske visa dem olika exempel och låta dem testa fritt med en knyppeldyna för att inkludera alla istället för att gå en på exakt knypplingsteknik? Olika material är en bra idé, förutom bokens tips om metalltråd kanske plast, trä, tyg och småföremål kunde flätas in? Det skulle kunna påminna lite om den gemensamma hönsnätsskulpturen från utställningen Do it yourself: http://www.kadabinx.blogspot.se/2015/02/kulturorientering-4.html Man skulle också kunna utgå ifrån en (mörkare/ljusare) färgad yta och med garnets hjälp träna på att knyppla fram ljus/skuggor medan tomrummet "skapade" motparten i bilden. Boken i sig tror jag passa bra att bläddra i för många elever eftersom den visar på bredd och experimentlusta utan strikta pekpinnar när det gäller hur resultatet "ska" se ut.
Det var intressant att hur mycket mer än spetsar som kan omfattas av tekniken och hur detta hantverk som enligt mina förväntningar bara handlade om platta tvådimensionella ytor i själva verket kunde skapa ytterst effektfulla former och djup i tre dimensioner. Att använda sig av flera färger, material eller att blanda tekniker - knyppling, viktning, broderi, vävning och (textil)applikation - för att skapa bildvävar intresserade mig också. Ett hantverk jag kopplade till strikt, gammaldags precisionsarbete efter fasta mönster inbjöd här till fritt kreativt skapande på ett riktigt välkomnande sätt som både gjorde mig sugen på att testa tekniken själv och att använda mig av fri experimentell trådkonst i ett undervisningssammanhang.
Mitt första försök gjorde jag under assignment #4 där jag först skapade en form/stomme med ståltråd och sedan "färglade" den med fält av inflätade garner. Genom de ljusgenomsläppliga tomrummen förändrades intrycket av form och färger beroende på vilken yta resultatet fick som bakgrund eller om det hängdes upp som en mobil. De tomma ytorna fick ett eget oförutsägbart liv, det kändes lite som att jobba "omvänt" med vit krita på svart papper för att måla fram ljuset och inte skuggorna som i vanliga fall.
Assignment #5 utgick ifrån Ingrid Eggimann-Jonssons knypplade fåglar (sid. 131-133) men fick bli en enklare mer tvådimensionell variant eftersom den saknade föregångarnas vingar. Jag började med att skapa en egen mer komplex stomme av kartong med tomma partier att (delvis) täcka med trådar, först i ståltråd som även gav stadga och sedan i garn. Jag blandade här de olika färgerna istället för att dela in dem i avskilda områden per färg för att få en mer levande skiftande effekt av färger på ytan, jag var även mån om att arbeta mer slumpartat när jag flätade ståltråden/garnerna i motsats till det mer systematiska flätandet under assignment #4 ovan.
Sist ville jag göra något som låg närmare ren knyppling så i brist på knyppeldyna och andra lämpliga redskap blev det ett hemmabygge med knappnålar/häftstift fasttryckta i en tjock pappskiva - det gick inte så bra eftersom nålar och stift lossnade och gjorde det svårt att efterlikna (en förenklad variant av) mönstret Luna (sid. 128-130) vilket var den ursprungliga tanken. Jag bestämde mig för att det första experimentet fick räcka och påbörjade en ny variant med en stomme av ståltråd där jag flätade garnet på några olika sätt och skapade en omvänd hjärtform där hjärtat utgjordes av de tomma partierna. Men då gled garnet på stommen och det blev svårt att skapa regelbundna rader istället när jag började fläta in garnet, ståltråden gjorde även ytan lite ojämn så slutsatsen blev att en knyppeldyna eller liknande nog inte skulle vara så dumt att pröva - inte minst om man ville ha ett resultat utan som stödramen kunde tas loss och appliceras på något annat föremål som till exempel textil/kläder.
I ett skolsammanhang känner jag att jag behöver mer kunskap/erfarenhet av tekniker och material för att kunna handleda eleverna och ge dem möjlighet till att skapa fritt men ändå kunna uppnå ett resultat. Kanske visa dem olika exempel och låta dem testa fritt med en knyppeldyna för att inkludera alla istället för att gå en på exakt knypplingsteknik? Olika material är en bra idé, förutom bokens tips om metalltråd kanske plast, trä, tyg och småföremål kunde flätas in? Det skulle kunna påminna lite om den gemensamma hönsnätsskulpturen från utställningen Do it yourself: http://www.kadabinx.blogspot.se/2015/02/kulturorientering-4.html Man skulle också kunna utgå ifrån en (mörkare/ljusare) färgad yta och med garnets hjälp träna på att knyppla fram ljus/skuggor medan tomrummet "skapade" motparten i bilden. Boken i sig tror jag passa bra att bläddra i för många elever eftersom den visar på bredd och experimentlusta utan strikta pekpinnar när det gäller hur resultatet "ska" se ut.
(Fotot av bokomslaget är ifrån sidan som länkas till på raden ovan.)
Arbeten utifrån boken:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar