Kadabinx: Kulturorientering 1

1: Svensk animation hundra år – tradition, dagsläge och framtid.

Filmvisning, presentation och seminarium under Göteborg Film Festival (GIFF). 28/1, Pustervik.

Medverkande: Johan Hagelbäck, Teresa Glad och Per Åhlin, animatörer & Midhat ”Ajan” Ajanovic programmedarbetare festivalen/programansvarig animationslinjen Högskolan Väst.

Per Åhlin har genom filmer som Dunderklumpen, Resan till Melonia, Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton och Hundhotellet blivit känd för allmänheten som ett namn inom svensk animerad film. Han visade några kortare filmklipp och beskrev i kort några tidigare projekt och sin syn på animation. Åhlin använder sig av stopmotion och ibland spelfilm/animation i kombination. Han anser att det viktigaste när man skapar (animerad) film är att lyckas få kontakt med publiken och att väcka känslor hos dem - jag tänker, hur kan man då göra detta? För att skapa känslomässiga band till en animerad figur behöver man göra den "levande" vilket rent tekniskt ofta handlar om att lyckas skapa illusionen av rörelse genom att teckna ett större antal bilder att visa per sekund så att rörelserna "flyter" bra. Flödet känns viktigare än att kunna avbilda själva rörelsen på ett "korrekt" och "realistiskt" sätt vilket man som lärare i ett skolsammanhang bör påpeka för eleverna för att så många som möjligt av dem ska känna sig kompetenta nog att delta. Andra stämningsskapande bildmässiga aspekter som färglära och perspektiv/bildkomposition kan läraren däremot tjäna på att gå igenom med klassen innan filmproduktionen. Åhlin beskrev sitt arbete som ett småskaligt hantverk vilket påminde mig om att man kan framställa välgjord animerad film även utan stora ekonomiska resurser eller ett stort antal inblandade - till exempel i skolan. Stopmotion kräver inga dyra material, en kamera kan skolan tillhandahålla om inte eleverna har egna mobiler/datorer/surfplattor att filma/fota med, gratis mjukvara för att omvandla bilderna till film finns att tillgå.

Teresa Glad fick uppmärksamhet redan som student vid Konstfack då hon till ett skolarbete skapade filmen Gunnar fångar en uggla för omkring 10 år sedan. Hon arbetar med "cut out" och väver även in broderi i sina animationer - vilket tillsammans med andra textila tekniker vore intressant att testa i ett skolsammanhang. Hennes målsättning är liksom Åhlins att berätta en historia och att väcka känslor, men som i sexualupplysningsfilmen Sex på kartan (2011) handlar filmerna om mer verklighetsnära frågor. Filmen som med en realistisk tecknarstil visar "vanliga människor" i vardagen där bland annat sex och förälskelse är ett inslag orsakade redan innan den släpptes att Glads team fick utstå hat och hot - men inte för att den berörde sex utan för att rasister och nazister inte uppskattade att dess figurer var av olika etniskt ursprung och därigenom förespråkade "rasblandning" (seriöst, detta händer 2014!). Jag ser film - och andra estetiska uttryck - som en utmärkt arena för att utforska, möta och skildra svåra frågor och känsliga ämnen - vilket är extra viktigt under ungdomstiden. Vi kommer här tillbaka till den eviga frågan: vad får konsten avbilda/beröra? (vilken jag återvänder till i senare inlägg om kulturorientering) Glad hoppades själva att filmen skulle nå fram till unga och/eller visas i skolan och jag tror just att den skulle kunna göra nytta där genom att den visar upp "vanliga människor" i sexuella situationer - i kontrast till media/film/internets sexuella skildringar med idealmänniskor, där normbundenhet och sexism ofta flödar. Sedan kan den ha en rent praktisk effekt som i klippet Glad visade där det på ett naturligt och icke moraliserande sätt ingår att karaktärerna använder kondom och det visas i bild hur de trär på den inför sexakten. Filmen uppmanar säkert till tankar och diskussion både om olika typer av sex och sexuella läggningar samt etnicitet, fördomar och främlingsfientlighet. Kunde temat avbildats på ett annat sätt? Vilken effekt hade det fått att visa mer/mindre eller på en annat sätt/ur ett annat perspektiv? Hur hade eleverna valt att beröra ämnet (kärlek och lust, om sex i sig känns för närgånget och obekvämt)? Hur kan filmen jämföras med medias/populärkulturella sexskildringar?

Johan Hagelbäck har också ägnat sig åt stopmotion fast som aktörer/figurer (och ibland som målarfärg) har han använt mat och föremål som han placerat i (modeller av) mänskliga omgivningar där de som han säger får "utför(a) mänskliga handlingar" - russin och köttbullar går på bio och festival, i stora tråg med filmjölk som målarduk låter han kameran gå medan matvaror från köket blir färg och mönster, en nyckelpiga och en tärning blir vänner eftersom de båda är röda och har prickar ... Matvaror till matkonst är verkligen något man skulle kunna ta med sig till skolan - och då inte bara till yngre elever - och skapa med på ett lättillgängligt, vardagsnära, lekfullt och avslappnat utan direkta krav på att göra "fint" eller "rätt". Materialet är inte heller dyrt, alla kan ta med sig en vara hemifrån eller skriva en inköpslista ihop och utforska mataffärens utbud. Vid stopmotion kommer rörelse och arrangemang i första hand då ansiktsuttryck, kroppsställningar och annat "finlir" blir svårare att uttrycka med matvaror vilket nog skulle verka inkluderande och avslappnade på mer osäkra elever. Om man använder mer obearbetade matvaror eller förpackningar kan man också ställa sig frågan var gränsen mellan konstverk och färdig (masstillverkad) produkt går - som Duchamps readymade urinoar Fontän eller Warhols Brillo-boxar (vilket jag återvänder till i ett senare inlägg). Hagelbäck talade också om hur dagens ungdom växer upp inom en visuell kultur och har ett behov att en visual literacy - Lindgren & Nordström Det kreativa ögat; Perception, semiotik och bildspråk (2009) - för sitt kommande arbetsliv som estetiskt arbete kan hjälpa till med (och jag skulle även vilja tillägga: för sin fritid och sina (fritids)intressen, för att kunna bli aktiva medborgare som medverkar i och tar del av samhällets kulturella utbud och i det längre loppet i samhällslivet i stort).

Slutligen vet jag inte hur mycket kunskap dagens elever har om att det faktiskt har producerats/produceras svensk animerad film, men jag tänker mig att ett evenemang som detta eller att se några av de ovannämnda filmerna kan fungera som ett slags kulturorientering även för dem.