Uppgiften var att vi på ca. 1 A4 "summerar det ni läst och reflekterar kring det ni tyckte var intressant" - men då föreläsningen/litteraturseminariet kring bildteori inkluderade 2 hela böcker om (den samtida) konsten (Freeland, Cynthia: Konstteori; En introduktion. och Archer, Michael: Art Since 1960.) skulle dock en sådan summering behöva bli väldigt kortfattad för att kunna hålla sig till den ringa längden. Jag kommer därför att i lite större svep redovisa ett urval av böckernas innehåll.
Vi tar avstamp under omkring 60-talet i en tid då man inom konster börjar experimentera med nya tekniker och material i nya sammanhang. Bland dadaismens assemblage hittar vi collage av massmediala bilder och tidningsurklipp som till exempel Rauschenbergs Buffalo II föreställande president Kennedy eller Johns´ flagg-kompositioner där de bilder/föremål/former som verken består av i sig har en koppling till/betydelse i världen, men också kan ses som rent grafiska bildkomponenter. Olika element hämtade ur vardagen lyfts också fram mer än innan när popkonsten tar sig an teman som massproduktion och visuell kultur i det samtida västerländska samhället. Det talas smått cyniskt om opersonlig (icke-)konst utan känslomässigt innehåll, i själva verket bara en vara för den rådande kapitalistiska marknadsekonomin där konst helt enkelt är värd vad någon är villig att betala för den. Lichtenstein förstorar upp och avbildar enskilda serierutor med banala repliker för att ge ett torrt känslolöst intryck med flit - vad som ser ut som en enkel kopia är i själva verket handmålad punkt för punkt för att återge seriernas punktbaserade färgsättningsteknik - och vill ifrågasätta att konsten alltid skulle ha en djupare mening eller ett budskap. Konst som en handelsvara tas också upp i Warhols readymades som är detaljerade avbilder av massproducerade förpackningar för mat, dryck och andra produkter - till exempel Brillo-lådorna - och sin ateljé där de framställs kallar han "fabriken" (eng: the Factory). Frågan om var gränsen för vad som räknas som konst och hur lite konstnären behöver ha bidragit till slutresultatet dras ännu längre av Duchamp som ställer ut en urinoar han enbart signerat och säger att det är upp till konstnären att bestämma vad som är konst eller inte. Inom happenings låter Klein inför åskådarna några fotomodellers kroppar bli målarpenslar, Saint-Phalle avfyrar färg med en pistol på duken och Manzoni gör ett konstverk av sin andedräkt genom att blåsa upp en ballong. Op (optisk) konst använder färg och mönster för att skapa en illusion av rörelse. Inom abstrakt minimalism skapar Newman, Kelly och Stella bilder av (ett fåtal) stora färgytor och avskiljande linjer och Judd och Morris använder obehandlade stycken av material som trä och metall som de mer arrangerar än formar/behandlar.
Under 70-talet kommer post-minimalismen/processkonsten då materialen och den behandling de genomgått - i motsats till minimalismen - ska vara synliga i det färdiga konstverket. Konceptkonsten påstår att idén är det viktigaste i konstverket och LeWitt uttalar sig om att verken bör vara känslomässigt uttryckslösa för att istället bli "mentalt intressanta" för åskådaren. Ett exempel är Kosuth som i One and Three Chairs ställer en verklig stol, ett foto av en stol och inlägget om ordet "stol" från en ordlista. Konst beskrivs som ett språk där bilder kan läsas och text fungera bildligt - i Map to not indicate är det mesta av kartan utelämnat i bilden och förutom två områdens konturer finns en lista med alla övriga platsers namn uppradade. Man vill ifrågasätta konstens natur och hitta alternativa uttrycksformer istället för de etablerade som traditionell målning och skulptur. Inom jordkonsten manipulerar Smithson landskap och arrangerar sten, grus, jord och alger ute i naturen. Fokus i samhället i stort ligger bland annat på miljöfrågor och miljöförstöring. Performance använder konstnärens kroppsliga närvaro på plats eller via videomediet och produkten är inte länge i fokus utan processen. Brouwn ber folk på gatan rita honom anvisningar utan text för att visa honom vägen och ställer sedan ut teckningarna, Acconci behandlar sexualitet och (sexuell) identitet när han under 3 timmar låter sig dokumenteras medan han klär ut sitt könsorgan i dockkläder och för dialog med det som det vore en separat person, Abramovic lägger ut olika typer av föremål på ett bord som åskådarna sedan kan låta henne interagera med på vilket sätt de vill. Politik (även i vardagen), identitet och feministisk kritik av mannen som norm. Den manliga (konst)kanon och bilden av (konstnärlig) genialitet som ett manligt särdrag är aktuella teman, exempelvis i Chicagos the Dinner Party som visar upp ett uppdukat bord av kvinnlig historia och sexualitet. I egenskap av svart och kvinna antar Piper för att ifrågasätta normer under sin performance en androgyn och etniskt tvetydig persona.
Sedan blir det 80-tal och måleriet är på tillbakagång igen men genom många olika inriktningar och stilar parallellt och i samverkan - hög och låg kultur blandas, populärkultur, massmedia och reklam möter kanon, tekniker och material mixas. Inom postmodernismen handlar konsten om relativitet och subjektivitet och är ofta fragmentarisk, man lånar från befintliga konstverk/medier och arrangerar sedan bitarna på nya sätt till nya meningsskapande sammanhang. Gatukonstens graffiti förs in till utställningslokaler genom namn som Basquiat. Oron för AIDS är stor och en känsla av hopplöshet sprider ut sig bland vissa grupper som då väcker liv i Op konsten som i form av tom icke-konst passar deras sinnesstämning. Även konceptkonst, minimalism och readymade tas upp igen av Gober, Steinbach och Koons som ställer ut massproducerade objekt som joggingskor och basketbollar - och handfat som i själva verket är handgjorda ... Feministiska fotografer som Levine och Sherman framställer alternativa kvinnobilder och granskar kritiskt den manliga blicken.
Freeland beskriver konstteori som teorier kring konstens budskap och hur dessa ska tolkas/förstås, vad konst är och betyder samt varför vi tilldelar den ett värde. Men medger själv att "ett stort problem vid presentationen av materialet i den här boken är att vårt konstbegrepp kanske inte ens är relevant i många kulturer och perioder" (sid. 13-14). Detta tycker jag är ett resonemang som med fördel kan appliceras på alla möjliga situationer i skolsammanhang - på kunskapssyn, på kanon, på roller i klassrummet och hur man närmar sig materialet man undervisar om. Vi behöver lära eleverna att varje enskilt fenomen har en omgivande kontext som genomsyrar och interagerar med det. Frågan "Men det här är väl inte..?" (konst/viktigt att veta/intressant/användbart/lämpligt/fint/givande osv.) behöver få tillägget "för mig, här och nu, i min kontext" vilket man alltför ofta glömmer att minnas. Exemplet med spikfetischskulpturerna från Kongo i boken är relevant här - vad någon här och nu i Sverige får för associationer om dem utan att känna till mer om deras bakgrund och omvärld säger nog mer om personen själv än om Kongo/den kontext de tillkom i. Som Dewey sa så uttrycker konst "samhällets liv", men vi behöver en bakgrund/kontext för att kunna tolka den.
Konsten i sig har (och har haft/kommer att ha) otroligt skiftande roller, funktioner och betydelser i samhället och för olika kretsar och individer. Freeland (och Archer) tar upp konsten i flera olika sammanhang som till exempel ritual/förknippad med religion/andlighet men också som skildring av vardagsliv eller uttryck för en idé, identitet, politik och normkritik. "Vad betyder konst för mig (i olika sammanhang)?" är en nog så viktig fråga att låta eleverna ställa sig, kanske först i början av kursen/utbildningen och sedan även vid slutet av den då de förhoppningsvis har fått upp ögonen på fler perspektiv. I dagens digitala visuella informationssamhälle spelar konst, estetik och design en allt större roll i - inte minst unga - människors liv och vardag, de digitala redskapen använder gränssnitt som allt mer övergår i ren grafik som noggrant har formgivits för att få bästa möjliga effekt på konsumenten. Konstens/det visuellas budskap och betydelse handlar dessutom om att kunna identifiera och analysera de avsikter andra avsändare kan ha med den vilket eleverna behöver greppa inte bara när det gäller text utan även bild idag.
Ett aktuellt ämne är också när konstens budskap/moral ska få gå före dess estetiska värde (och vice versa) i allt från kontroversen kring Serranos Piss Christ - är det ett konstnärligt foto? en komposition av färger och former? en religiös bild? eller en provokation genom titeln? - och Wagners operor till karikatyrer och skämtteckningar. "Får man säga vadsomhelst (och säga det hursomhelst) inom konsten?" kan tas upp till diskussion med eleverna. Var går gränsen och vem bestämmer det? Här är det också lämpligt att som ovan tala om verkets kontext och hur dessa påverkar varandra.
Sedan är ju även synen på vad som är estetiskt tilltalande eller inte ytterst kontextbunden - exemplet med blod som Freeland ger är intressant då det i sin laddning täcker hela spektrat ifrån ytterst sakralt till ondskefullt och äcklande. När Freeland senare utifrån Hume påstår att de flesta människor tycker att rosor är vackra och kackerlackor fula känns det lite som att hon motsäger sitt eget resonemang - jag kan inte låta bli att fråga mig hur stor del av dessa uppfattningar som just handlar om att vi människor är så starkt färgade av den kontext vi lever i. Den medeltida estetiken talade balans och proportion, men idag vill många av oss snarare att verket rubbas av en viss obalans, asymmetri eller tvetydighet för att upplevas som intressant och unikt? Däremot har naturens "fria skönhet" som Kant lovprisade ju visat sig bygga på oerhörd symmetri men tack vare sin variation upplever den som oregelbundet fri och naturlig, lite som de japanska zen-trädgårdar Freeland tar upp som upplevs "naturliga" men i själva verket är noga planerade.
Mest om Archer men även en del från Freeland:
Under 70-talet kommer post-minimalismen/processkonsten då materialen och den behandling de genomgått - i motsats till minimalismen - ska vara synliga i det färdiga konstverket. Konceptkonsten påstår att idén är det viktigaste i konstverket och LeWitt uttalar sig om att verken bör vara känslomässigt uttryckslösa för att istället bli "mentalt intressanta" för åskådaren. Ett exempel är Kosuth som i One and Three Chairs ställer en verklig stol, ett foto av en stol och inlägget om ordet "stol" från en ordlista. Konst beskrivs som ett språk där bilder kan läsas och text fungera bildligt - i Map to not indicate är det mesta av kartan utelämnat i bilden och förutom två områdens konturer finns en lista med alla övriga platsers namn uppradade. Man vill ifrågasätta konstens natur och hitta alternativa uttrycksformer istället för de etablerade som traditionell målning och skulptur. Inom jordkonsten manipulerar Smithson landskap och arrangerar sten, grus, jord och alger ute i naturen. Fokus i samhället i stort ligger bland annat på miljöfrågor och miljöförstöring. Performance använder konstnärens kroppsliga närvaro på plats eller via videomediet och produkten är inte länge i fokus utan processen. Brouwn ber folk på gatan rita honom anvisningar utan text för att visa honom vägen och ställer sedan ut teckningarna, Acconci behandlar sexualitet och (sexuell) identitet när han under 3 timmar låter sig dokumenteras medan han klär ut sitt könsorgan i dockkläder och för dialog med det som det vore en separat person, Abramovic lägger ut olika typer av föremål på ett bord som åskådarna sedan kan låta henne interagera med på vilket sätt de vill. Politik (även i vardagen), identitet och feministisk kritik av mannen som norm. Den manliga (konst)kanon och bilden av (konstnärlig) genialitet som ett manligt särdrag är aktuella teman, exempelvis i Chicagos the Dinner Party som visar upp ett uppdukat bord av kvinnlig historia och sexualitet. I egenskap av svart och kvinna antar Piper för att ifrågasätta normer under sin performance en androgyn och etniskt tvetydig persona.
Sedan blir det 80-tal och måleriet är på tillbakagång igen men genom många olika inriktningar och stilar parallellt och i samverkan - hög och låg kultur blandas, populärkultur, massmedia och reklam möter kanon, tekniker och material mixas. Inom postmodernismen handlar konsten om relativitet och subjektivitet och är ofta fragmentarisk, man lånar från befintliga konstverk/medier och arrangerar sedan bitarna på nya sätt till nya meningsskapande sammanhang. Gatukonstens graffiti förs in till utställningslokaler genom namn som Basquiat. Oron för AIDS är stor och en känsla av hopplöshet sprider ut sig bland vissa grupper som då väcker liv i Op konsten som i form av tom icke-konst passar deras sinnesstämning. Även konceptkonst, minimalism och readymade tas upp igen av Gober, Steinbach och Koons som ställer ut massproducerade objekt som joggingskor och basketbollar - och handfat som i själva verket är handgjorda ... Feministiska fotografer som Levine och Sherman framställer alternativa kvinnobilder och granskar kritiskt den manliga blicken.
Mest om Freeland:
Konsten i sig har (och har haft/kommer att ha) otroligt skiftande roller, funktioner och betydelser i samhället och för olika kretsar och individer. Freeland (och Archer) tar upp konsten i flera olika sammanhang som till exempel ritual/förknippad med religion/andlighet men också som skildring av vardagsliv eller uttryck för en idé, identitet, politik och normkritik. "Vad betyder konst för mig (i olika sammanhang)?" är en nog så viktig fråga att låta eleverna ställa sig, kanske först i början av kursen/utbildningen och sedan även vid slutet av den då de förhoppningsvis har fått upp ögonen på fler perspektiv. I dagens digitala visuella informationssamhälle spelar konst, estetik och design en allt större roll i - inte minst unga - människors liv och vardag, de digitala redskapen använder gränssnitt som allt mer övergår i ren grafik som noggrant har formgivits för att få bästa möjliga effekt på konsumenten. Konstens/det visuellas budskap och betydelse handlar dessutom om att kunna identifiera och analysera de avsikter andra avsändare kan ha med den vilket eleverna behöver greppa inte bara när det gäller text utan även bild idag.
Ett aktuellt ämne är också när konstens budskap/moral ska få gå före dess estetiska värde (och vice versa) i allt från kontroversen kring Serranos Piss Christ - är det ett konstnärligt foto? en komposition av färger och former? en religiös bild? eller en provokation genom titeln? - och Wagners operor till karikatyrer och skämtteckningar. "Får man säga vadsomhelst (och säga det hursomhelst) inom konsten?" kan tas upp till diskussion med eleverna. Var går gränsen och vem bestämmer det? Här är det också lämpligt att som ovan tala om verkets kontext och hur dessa påverkar varandra.
Sedan är ju även synen på vad som är estetiskt tilltalande eller inte ytterst kontextbunden - exemplet med blod som Freeland ger är intressant då det i sin laddning täcker hela spektrat ifrån ytterst sakralt till ondskefullt och äcklande. När Freeland senare utifrån Hume påstår att de flesta människor tycker att rosor är vackra och kackerlackor fula känns det lite som att hon motsäger sitt eget resonemang - jag kan inte låta bli att fråga mig hur stor del av dessa uppfattningar som just handlar om att vi människor är så starkt färgade av den kontext vi lever i. Den medeltida estetiken talade balans och proportion, men idag vill många av oss snarare att verket rubbas av en viss obalans, asymmetri eller tvetydighet för att upplevas som intressant och unikt? Däremot har naturens "fria skönhet" som Kant lovprisade ju visat sig bygga på oerhörd symmetri men tack vare sin variation upplever den som oregelbundet fri och naturlig, lite som de japanska zen-trädgårdar Freeland tar upp som upplevs "naturliga" men i själva verket är noga planerade.
Funderingarna kring internets fasor alternativt möjligheter tar Freeland upp på ett tänkvärt sätt. Konst och litteratur är idag mycket mer tillgängliga för allmänheten genom digitala resurser. Här kommer dock frågan om källkritik upp och att förstå att varje bild/text finns upplagd på ett visst ställe av någon med en viss avsikt. Men i bästa fall kan som Freeland skriver nätet bli "en plats för skapande, intelligent och nyttigt
utforskande av sinnena och gemensamma sammanhang" (sid. 184) som kan stärka vår medvetenheten om oss själva och om
världen (sid. 186). Tillgänglighet och för vem hänger även ihop med avsnittet om pengar, makt och marknad som tar upp relationen mellan museer och allmänheten i en tid då internet även har blivit en utställnings- och diskussionsplats för konst som inte minst de yngre söker sig till. Utställningen Do it yourself som jag skrivit om tidigare är i alla fall enligt mig ett exempel på hur museet kan närma sig de uppkopplade ungas vardag på ett fruktbart sätt.
Ja, det blev ju 'lite' mer än 1 A4 det här ... men det blev nog okay ändå. Jag passade på att baka in kulturorienteringsuppgifterna utifrån Olles föreläsningar också eftersom det passade bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar