Assignment #6: Fördelarna med öppna uppgifter som våra assignments där vi själva får tolka uppgiften, bestämma hur vi vill gestalta den visuellt och inte behöver vara bundna av att sträva efter ett visst slutresultat visade sig ännu en gång tydligt under den här veckans arbete: Allt det vi läst om i styrdokumenten (LGR11/LGY11 osv.) om hur undervisningen ska knyta an till elevernas livsvärld/intressen/verklighet och utgå ifrån deras förutsättningar - hur omsätter man det i praktisk undervisning? Här har vi ett upplägg som utan att vifta med pekpinnar och rätt/fel faktiskt uppmuntrar till precis detta. Assignment-uppgifterna har helt naturligt gjort att jag (och de andra i gruppen) spontant inkluderat en hel del av våra livshistorier, våra åsikter och vår verklighet i alstren, det har nästan gått omedvetet av bara farten. Att vi själva fått välja material och tekniker har gett oss möjlighet att utifrån de erfarenheter vi har/var vi själva befinner oss utforska (mer eller mindre bekanta) områden av uttryckssätt som känns relevanta för oss. När vi sedan haft fredagsseminarium har responsen därför i stort sett känts konstruktiv eftersom det inte handlar om ifall någon gjort rätt/fel i förhållande till ett visst förutbestämt mål eller om att jämföra och rangordna ett stort antal personers likartade produkter i förhållande till detta - sådana scenarion känner de flesta av oss igen, inte minst ifrån skoltiden och det är nog vad som skrämmer de flesta av oss (inklusive elever) att få höra: "Du har gjort fel!" "X har gjort mer rätt än dig!" Jag har själv inte många minnen av den här typen av upplägg för respons och arbete, möjligtvis under grundskolans lägre stadier och sedan under gymnasiet då undervisningen i övrigt där det gällde att göra "rätt" hade effekten av att en sådan ovan frihet bara blev frustrerande: "Vad menar lärarna nu? Hur gör man rätt egentligen?" Så har det bara känts första gången vi fick vårt assignment, men däremot känns fortfarande den här typen av skriftlig inlämning i form av blogg fortfarande luddigt formulerad och därför inte bara fri utan också begränsande - jag tänker precis sådär ännu, jag undrar hur jag ska göra "rätt". Med andra ord, frihet som något positivt/konstruktivt gäller det att vänja eleverna vid, gärna ifrån första början av grundskolan och sedan hela vägen upp till gymnasiet och vidare utbildning. Inte med det sagt att hela terminens undervisningsupplägg ska bygga på enbart frihet - att tillsammans testa olika tekniker/moment gör att eleverna breddar den repertoar de sedan kan använda när de får välja fritt - eller att friheten ska vara total (fråga Dewey, han har mer att säga om det i Dewey, John (1997/1938). Experience and Education./(2004) Individ, skola och samhälle. Utbildningsfilosofiska texter.) utan att man får växla mellan olika typer av övningar med olika grader av frihet ackompanjerat av en grundtanke om att inte bedöma arbeten enligt rätt/fel eller att rangordna eleverna/skapa en känsla av rivalitet som förhindrar samarbete, skaparlust och utveckling i klassen.
Assignment #6/Föreläsning 8/Litteraturseminarium 8: Intressant är också att dessa 3 tillfällen under veckan lätt kan kopplas till en annan del i styrdokumenten, den som handlar om att ge eleverna redskap för att kunna vara källkritiskt analyserande (mediegranskande) medborgare som kan upptäcka och förstå drivkrafterna bakom alla de budskap vi överöses av genom media/reklam/propaganda av olika slag men även inom konsten och i skolan. Det handlar om att ta makten över sitt liv (som konsument/medborgare) genom att identifiera och analysera de budskap som annars hade utövat (ännu större) makt över oss. Assignmentet lät mig granska dam/-skvallertidningars budskap riktade främst till kvinnor, till föreläsningen läste vi Det kreativa ögat som gav oss redskap genom att gå igenom några analysmodeller och under seminariet använde vi oss av dessa för att granska reklam/bilder vi hittade på stan. Just att låta eleverna tillämpa de modeller de lärt sig om på något i deras egen omgivning fördjupar inte bara förståelsen utan bör också göra att de uppfattar kunskapen som mer intressant och relevant eftersom att den knyter an till deras faktiska livsvärld. Vid granskning av visuella budskap kan man alltså förutom konst även granska reklam/media/graffiti och liknande i sin egen närhet, gärna be eleverna att leta upp och ta med/dokumentera några bilder själva att sedan ta upp tillsammans i klassen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar