Teresa:
- Vad är det du ser?
Första bilden är ett
uppenbart självporträtt i blyerts eller kol där ena ansiktshalvan
är orörd men den andra blåslagen. Oavsett det är blicken stadig
och den oskadda mungipan kröks till ett leende, intrycket blir en
självsäker och kanske segerviss person som trots fysiska skador är
(någorlunda?) mental kontroll över sig själv och situation. Den
andra bilden är en helfigur av en naken kvinna som möjligtvis
skulle kunna vara ett självporträtt det med, personen påminner i
alla fall om dig i ansiktsuttrycket. Blicken är beräknade nästan
listig, trots att posen utstrålar oskuld och får tanken till
klassiska målningar. (Detta är dock enbart min tolkning.)
- Vad har du läst i reflektionen? Hur tolkar du det?
Den första bilden
verkar ha tillkommit för att få utlopp för egna känslor, du
beskriver att du inte mår bra av olika orsaker och har avskärmat
dig och använt dig av musik och bild för utlevande. Du skriver att
bilden handlar om makt – kanske om din/personens makt att behärska
situationen trots skadorna du/hen ådragit dig/sig? Sedan den andra
bilden: du beskriver mer eller mindre den känsla jag skrev om ovan,
dock hade jag över huvud taget inte tänkt på att linjen på
underarmen skulle kunna vara ett sår/snitt – jag antar att det är
såret du vill framhäva?
- Försök att kontextualisera dvs sätt arbetet i relation till andra uttryck, konst så väl som annat historiskt eller i samtiden; pedagogiskt, didaktiskt, omvärld.
Att använda olika
konstformer för utlopp är något väldigt många ägnar sig åt
under ungdomsperioden och i ett skolsammanhang känns det därför
viktigt att som lärare inte vifta bort ”mörka” motiv då de
faktiskt uppfyller en viktig funktion för eleverna. Bilder av
kvinnor som bakom en ljuv oskuldsfull fasad döljer både styrka och
medvetenhet eller rent av mörker och illvilja känns som något som
cirkulerar inom både ungdoms- och populärkulturen men också inom
den feministiska konsten med kvinnor mer som aktörer än objekt.
”Creepy-cute” genren spelar också på denna tvetydighet.
- Ge minst 2 referenser
Jag tänker mig att det
bör finnas många exempel på feministiska nytolkningar av klassiska
konstverk som ifrågasätter hur kvinnor har avbildats (och
fortfarande avbildas) inom konsten men trots att jag försökt söka
har jag inte hittat några ställen med bra exempel på detta ... så
här kommer några andra tankar jag fått utifrån detta:
Strategier för att
förminska kvinnor i bild (foto) -
http://www.genusfotografen.se/?p=3304
Femme fatale, förföriska
kvinnor med en farlig sida -
http://en.wikipedia.org/wiki/Femme_fatale
Sedan tänkte jag på
den japanska Gothic Lolita-klädstilen och kvinnliga karaktärer i
japanska populärkulturella alster som ofta visar upp en oskuldsfull
yta i kombination med ett mörkt/illvilligt/sadistiskt inre vilket
ger samma förrädiska och kluvna intryck – dessa kan dock vara
avbildade på ett ytterst objektifierade sexistiskt sätt i rent fan
service-syfte, men undantag finns ju.
Sist så tänkte jag
utifrån ditt svartvita självporträtt på en bild av tecknaren
Hiroaki Samura –
http://static.minitokyo.net/downloads/34/20/358534.jpg
– vissa av hans bilder matchar din idé riktigt bra men jag
rekommenderar inte att googla på hans namn för då får du upp
väldigt grov blodig (och högst kvinnoförnedrande) porr som han
också har gjort och den tror jag mer triggar än dämpar ångest hos
de flesta. ]:
- Utveckling/förändring sedan förra inlägget? Fördjupning, nya steg?
Den här veckan verkar
du ha jobbat mycket praktiskt då du har arrangerat de två dukarna
och börjat skissa på bilder, sedan har det i sig säkert haft en
”självterapeutisk” (i brist på bättre ord, du förstår nog
var jag menar) verkan och motiven har fått växa fram och börjat ta
form i dig.
- Förmågan att ge struktur av reflektionen och arbetet. Dialogicitet och mottagarperspektiv?
Texten, din beskrivning
att sammanhanget då bilderna tillkommit och arbetsprocessen är
lätta att följa och bilderna kompletterar den bra. Det finns
såklart utrymme för dig att skriva mer om dina tankegångar (som
den gällande makt/den första bilden) men det beror ju helt på
ifall du känner att det skulle göra dig gott just nu, annars tycker
jag inte att du ska känna press på att utlämna dig på så vis.
- Förslag till fördjupning, utveckling av arbetet.
Du nämner själv kroki
och det tror jag kan vara en bra idé. Sedan undrar jag om det främst
är psykisk smärta som du avbildar som fysisk, eller om det handlar
om ett fysiskt lidande att slå sig fri ifrån? Hur skulle du vilja
avbilda det motsatta – alltså vad fysisk smärta orsakar mentalt,
vilka symboler eller avbildningstekniker kan man då använda sig
av..? (en intressant men jobbig fråga som du själv får avgöra om
det vore givande att ge sig i kast med eller inte) Sedan måste det
väl finnas projekt som handlar om att nytolka klassiska verks
kvinnoporträtt på ett nytt/mer jämställt vis, även om jag tyvärr
inte hittade någon sådan konkret referens. Sista, på vilka andra
sätt kan man ”ta tillbaka makten över sitt liv” som du skriver
om att göra?
Malin:
- Vad är det du ser?
En reflektion i text med
ett tillhörande foto och två teckningar som återger/kompletterar
vad du skriver om i texten. Vattengympa-bilden blir nästan
karikatyrartad med figurens förstorade huvud och den avskalade
skissartade tecknarstilen med svarta linjer på vitt.
- Vad har du läst i reflektionen? Hur tolkar du det?
Du har tittat på
fotografier på den egna släkten och reflekterat över synen förr/nu
på ålder kopplat till (yrkeslivs)erfarenhet och respekt för denna,
aktivitet/karriär och pensionsålder och uppfattning om när/hur
någon är/ser äldre ut. Precis som du konstaterar är det alltid
viktigt att minnas vilken kontext sådana värden är en del av när
man vill ge en någorlunda rättvis bild av något/någon så det är
bra att du funderar över synen på äldre nu jämfört med några
generationer bakåt. Du beskriver också vilka aktiviteter du besökt
och idén om workshoppen ”selfie för äldre”.
- Försök att kontextualisera dvs sätt arbetet i relation till andra uttryck, konst så väl som annat historiskt eller i samtiden; pedagogiskt, didaktiskt, omvärld.
Idén om att ge en
annars vanligtvis exkluderad målgrupp makt och kontroll över sin
situation genom undervisning kring digital teknik/visuella medier
känns väldigt aktuell och sådana satsningar sker just nu i
skolan/förskolan såväl som på biblioteket och i satsningar som
vänder sig till just äldre. Fotografi som
dokumentations-/konstnärligt uttryckssätt är också något som
inom loppet av några årtionden blivit tillgängligt för en stor
del av befolkningen och främst av ungdomar idag kan användas
dagligen.
- Ge minst 2 referenser
Först ett exempel på
intressanta och vackra porträttfoton tagna på äldre som lyfter dem
mer som personer är bara som ”äldre”:
Exempel på en närmare
90-årig kvinna som själv lägger upp sina selfies via sociala
medier och visar upp en annan bild av pensionärstanter än vad vi
kanske förväntat oss:
och ett projekt som
bland annat ger en alternativ bild av äldre som superhjältar:
Sist ett projekt på ett
äldreboende där man låtit pensionärer iscensätta kända
filmscener:
- Utveckling/förändring sedan förra inlägget? Fördjupning, nya steg?
Du har besökt olika
aktiviteter för att interagera med äldre och har formulerat en
tydlig idé för workshoppen samt skrivit ett brev för att börja
kontakta äldreboenden/verksamheter. Du har även reflekterat över
ovannämnda värderingar förr och nu.
- Förmågan att ge struktur av reflektionen och arbetet. Dialogicitet och mottagarperspektiv?
Texten är tydlig och
lättförståelig och det går enkelt att följa dina tankegångar,
bilderna återger/kompletterar texten.
- Förslag till fördjupning, utveckling av arbetet.
Se referenser till de
olika fotografiprojekt jag nämnt ovan. Utifrån dina teckningar
tänker jag mig att serier/karikatyr skulle kunna användas som
dokumentationsform av arbetet. När det gäller verksamheter som du
kan testa att kontakta tänker jag mig dels Frivilligcentralen
Chapman där pigga pensionärer arbetar som volontärer och bland
annat håller kurser i hantering av internet och digital teknik för
andra pensionärer, dels att du skulle kunna kontakta Annedalshus
äldreboende där min mamma Gunlög arbetar som undersköterska
angående möjligheten att hålla i workshoppen där – jag har
talat med henne nu och hon säger att du kan kontakta henne på
gunlog.magnusson(snabel-a)hotmail(punkt)com
med dina tankar om upplägget så slussar hon dig vidare till
avdelningschefen om det är aktuellt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar