Veckoreflektion 6 - v 9

Kulturorientering 4: Efter att jag hade varit och besökt (och deltagit i) Konstmuseets interaktiva workshop/utställning DIY (Do it yourself) gick tankarna direkt tillbaka till vad vi tidigare under utbildningen har läst om hur ungdomar inom dagens (nät)kultur ofta deltar både i egenskap av producent och konsument (Populärkulturen och skolan av Magnus Persson, 2000 och Konvergenskulturen av Henry Jenkins, 2012) vilket är två roller som tidigare var mer tydligt åtskilda. Internet med sina communities, diskussionsforum, sociala medier och andra siter uppmanar verkligen till interaktion och deltagande (det talas till och med om en "deltagarkultur") där även de som annars (i verkliga livet) inte vågar/anser sig vara särskilt kreativa uppenbarligen kan ha det lättare att våga/vilja bidra och delta på olika sätt. Elever som i skolan inte säger sig läsa (böcker, eller de "rätta" böckerna) eller skriva något kan i själva verket vara aktiva läsare/författare inom fanfiction-kretsar, de som inte tror sig kunna rita (på det sätt som anses/de anser vara "rätt" inom bildundervisningen) har kanske stor erfarenhet av digitalt bildskapande/bildmanipulation eller känner sig hemma när de får rita fanart-bilder. Att utställningens upplägg faktiskt uppmanar de unga till att använda sig av sociala medier och att dela med sig av sin nätalster/-favoriter känns som ett respektfullt steg i rätt riktning - en antydan om att populärkultur och "finkultur" inte behöver vara åtskilda eller stå i konflikt med varandra, en uppmaning till de unga att det är fritt fram att vara både producenter och konsumenter. För att kunna intressera så många elever som möjligt behöver även skolans (estetiska) undervisning vara noga med att både "högt" och "lågt" är tillåtet, att det är tillåtet att inspireras av/"låna" ifrån andras alster (som inom fanart och fanfiction) utan att det blir "fusk" - precis som det tas upp i Barns bildskapande är det så vi lär oss, vi härmar, tolkar och integrerar så småningom nya element i vår egen tecknarstil och denna process sker som det nämns i Fantasi och kreativitet barndomen ständigt i samhället, vår "egen" stil är inspirerad av idéer från alla möjliga håll. Utställningen visade mig ett praktiskt exempel på hur ett sådant upplägg kan förvandla till och med ett konstmuseum till ett avspänt, tillåtande, inbjudande "vardagsrum" - det känns som precis rätt väg att gå även för en lärare.

 

Litteraturseminarium 5 handlade också om praktisk tillämpning av de kunskaper vi fått genom kurslitteraturen när vi i olika rollspels-scenarier uppmanades till att argumentera för att bildämnets omfattning i skolan borde utökas. Att föreställa sig hur olika aktörer - i det här fallet elever, lärarkollegor och politiker - skulle ha uttalat sig i en fråga är i de flesta situationer ett utmärkt sätt att reflektera över olika perspektiv och dessas möjliga bakomliggande orsaker. Precis som i ett sokratiskt samtal undviker man att fastna i att bara upprepa sina egna förgivettaganden och innötta tankegångar och att reflexmässigt avvisa nya perspektiv, man får möjlighet att utan att värdera dem lekfullt pröva och utforska olika tankegångar. Både rollspel och sådana samtal som känns naturliga arbetssätt för mig som alltid har uppskattat och även i undervisningssammanhang gärna använt mig av liknande frigörande övningar - på VFU:n och i de dramagrupper för grundskoleelever jag tidigare har lett. När vi fick spela rollen som (bild)elever togs förresten problemet med att man som elev lätt hamnar i att (in i absurdum) strävar efter att göra "rätt" (enligt lärarnas synsätt) i skolan istället för att arbeta på det sätt som faktiskt gynnas ens egen utveckling bäst, vilket tydligt har visat sig vara en hämmande erfarenhet som många i klassen minns ifrån sin egen skoltid. Om jag ska föreställa mig själv som framtida lärare är denna inställning verkligen något jag skulle vilja satsa på att motarbeta, inte minst inom bildundervisningen.
 

Assignment #4 var jag från början inställd på att låta bli en övning i att arbeta med flera (gärna något obekanta) tekniker på ett sätt som jag inte riktigt styrde över, att öva på att inte riktigt ha kontrollen och istället utforska något nytt utifrån de förutsättningar som gavs - vilket lätt kan kopplas till vad jag skrivit ovan om tjusningen och utmaningen i rollspel och sokratiska samtal. Slumpgeneratorn blev ett utmärkt verktyg för att lämna upplägget för uppgiftens utförande åt slumpen och därutöver valde jag att använda mig av begränsande verktyg som syskonbarnets kritor och färgpennor vilket (som förväntat) först ledde till frustration och stress men när jag ändå någorlunda fick ihop det till ett resultat jag kunde känna mig nöjd med så tror jag nog att det gav en extra tillfredsställelse och boost av självförtroendet. Återigen insåg jag att det handlade om att inte eftersträva det "rätta" resultatet utan att fokusera på en utforskande process med okänd utgång - känslan av att övervinna frustrationen och lyckas genomföra nånting nytt på det sättet bidrar jag gärna till att eleverna får uppleva.

   

Kulturorientering 4

4: DIY (Do it yourself) Gör det själv!

Utställning/verkstad som besökarna själva är medskapare av/i, 7/2-12/4, Göteborgs konstmuseum.

En interaktiv utställning, en workshop-verkstad i museimiljö eller ett kreativt "vardagsrum" för stadens unga? Alla tre beskrivningarna passar in på Konstmuseets "DIY"- verksamhet som varje onsdagseftermiddag välkomnar ungdomar 13-24 år till artistuppträdanden, dans, film-/videovisning, "fika och häng", gratis wifi-uppkoppling och möjlighet till att delta i ungdomarnas egna visningar av sina Instagram-bilder, YouTube-videor och musik ifrån deras Spotify-spellistor. I lokalen finns (hela veckan) de öppna workshopparna kylskåpspoesi, rita en ruta i stafettserien, gemensam skulptur på en bas av hönsnät som besökarna uppmanas att fästa skräp och annat smått de kan hitta/bär med sig på, skapande med hjälp av färgat papper och sax ovanpå konstverk som projiceras på olika ytor på väggen, sy din egen kudde och skriv/anta små kreativa uppdrag att utföra.
 
Jag blev positivt överraskad av vilka möjligheter utställningen gav till kreativitet och interaktion samtidigt som idén om ett "vardagsrum" för häng genomfördes på ett sätt som kändes avslappnat, inbjudande och inkluderande. Om tanken är att nå ut till unga (till exempel de som inte brukar gå på museum) och att göra museimiljön till något mindre stelt och mer lekfullt, en plats där ungdomarna inte känner sig vilse och främmande så tror jag att upplägget i sig är riktigt bra - problemet är dock hur de ungdomar som vanligtvis inte går på museum ska bli intresserade nog att faktiskt ta sig dit eller ens nås av informationen om att utställningen finns? Om skolklasser kommer dit ihop genom skolan (vilket säkert en del kommer att göra) kan i bästa fall elevernas uppskattning skapa ringar på vattnet och till och med leda till att utställningen i de ungas ögon kan uppnå statusen som ett "vardagsrum" dit de på eget initiativ tar sig för att träffas eller pyssla med aktiviteterna. Eftersom utställningen öppnade i början av februari passade man även under februarilovet på att erbjuda extra aktiviteter som jag hoppas många barnfamiljer uppmärksammade. Läget vid Götaplatsen är rätt bra i och med att det är centralt men samtidigt tror jag betydligt fler ungdomar hänger vid exempelvis Brunnsparken/Nordstan och hade kikat in om den hölls där - kanske kunde utställningen flyttas runt till olika lokaler, även i stadens förorter som ligger en bit ifrån centrum, så att fler unga fick chans till att delta?

I dagens samhälle där ungas umgänge och utövande av/diskussion om intressen till stor del sker via internet är upplägget med en gemensam trygg samlingsplats där surfande och häng kring alster från Instagram, YouTube och Spotify inte fördöms utan tvärtemot uppmuntras av vuxna smått genialiskt. Det pratas allt oftare om hur de yngre idag lever i en (nät)kultur där konsument/producent inte längre är tydligt åtskilda (exempelvis i Populärkulturen och skolan av Magnus Persson, 2000 och i Konvergenskulturen av Henry Jenkins, 2012) och här finns verkligen utrymme för detta. Att populärkultur/internet-kreationer stämplas inte som "fult" är tydligt när besökarna uppmanas till användning av sociala medier och projektions-workshoppen låter "fina" konstverk bli en grund att skapa något eget utifrån. De unga (elever) som inte anser sig (vilja) vara kreativa kan fortfarande ("ovetandes" eller "omärkligt") bli delaktiga genom att dela med sig av musik/videor, opretentiöst bidra till skräpskulpturerna eller leka med orden på poesitavlan. Ett besök på DIY låter dem faktiskt bli delaktiga i lektionsupplägget och val av/genomförande av aktiviteten (som det ofta så fint heter på pappret) - på riktigt.
 

  

  

Information om DIY finns här:

http://konstmuseum.goteborg.se/wps/portal/konstm/utstallningar/.../

 

Litteraturseminarium 5 Argumentation för bildundervisning

Instruktioner inför seminariet enligt anslag på Gul:

Formulera ett ”välslipat” argument för att bildundervisningen i skolan borde utökas. Förbered att muntligt framföra din argumentation under morgondagens seminarium med Lars-Åke Kernell.

Du skall alltså fundera på hur du kan prata om och argumentera för ditt ämnes vikt i din kommande profession. Detta gör du med utgångspunkt ur den litteratur vi hittills behandlat under kursen (ev. även egna referenser som komplement).

Bra att utgå ifrån är att du kan behöva förklara på olika sätt beroende på vem du pratar med. Vem är det du skall bemöta? En elev, en kollega, en politiker, en förälder. Fundera över flera sätt att prata om och argumentera för ditt ämne, pröva flera mottagare.

 
Lite argument kommer här:

1. Personlig utveckling, självkännedom, empati, uttryck, reflektion, problemlösning och förmåga till kommunikation. (Löfstedt, läroplan)
2. Möjlighet att tolka, finna nöje i, kritiskt granska - 'brett allmänt kritiskt tänkande' - och ha nytta av visuella budskap/uttryckssätt. (Smith, läroplan)
3. Nyttigt för eleven som samhällsmedborgare, konsument och i sitt framtida arbetsliv. (läroplan)
4. Insikt i samhällets normer, fördomar, historia, kunskapssyn och politik. (Löfstedt)
5. Förmåga att reflektera över sin egen process, insikt i att process också spelar roll - inte bara slutprodukt.
6. Kontrast mot/berikande av andra skolämnen och dessas kunskapssyn - uppskattat av elever.
7. Möjlighet att göra aktiviteter i olika miljöer ute/inne, inom/utanför skolans väggar på skoltid. Miljöer/lokaler som ger möjlighet till att vara ifred, eller underlättar att arbeta ihop. (Smith)
8. Möjlighet att knyta an till elevernas värld, vardag och intressen t.ex. genom populärkultur, reklam och IKT (informations och kommunikationsteknik). (läroplan)
9. Underlättar även inlärning av andra (ämnens) ämneskunskaper. Berikar andra ämnen.
10. Utökande av "kunskapsbanken" som underlättar all sorts (kreativt) arbete/tänkande. (Vygotskij)

Fler anteckningar från seminariet:

•  Fritt på ett sätt som blir kreativt för eleverna, inte "helt fritt" utan lagom styrt + rättvist = tryggt.
• Elevfrågan "Hur då?/Hur gör man?/Hur ritar man det? ('rätt')." Ge verktyg genom exempel på tekniker, men inte tala om rätt/fel, fint/fult ...
• Undervisning i dialog med eleverna. (Vilka hörs/hörs inte?)
• Medmänniskor, medborgare, medarbetare.
• Att "bli till" i mötet med andra.
• Kunna motivera sina beslut.
• Ämnenas hierarki. Vilka ämnen passa bäst vilken tid på dagen?
• Ämnesintegrerat arbete/kommunikation mellan ämnena (och ämneslärarna). Vilka ämnen för företräde/mer tid än andra?
• Nytta och nöje, visst kan de förenas?

  

Assignment #4 Plocka isär Sätt ihop

Uppdraget vi fick att genomföra lyder som följer:
  

 

Låt dig inspireras.
Plocka isär det du inspirerades av.
Sätt ihop det på ett nytt sätt.

Efter lite funderande bestämde jag mig för ett upplägg som skulle innebära att mycket lämnades åt slumpen och att jag fick pröva på flera olika tekniker, regler och redskap som jag var ovan vid eller som krånglade till det lite extra i arbetet för mig.

  
  

Jag ville välja en bild som jag nog annars inte hade försökt att finna inspiration i, som innehöll personer/figurer. Efter några förkastade bildidéer insåg jag att jag hade några bilder på mobilen avsedda för mitt syskonbarn och den här var den första med många figurer som dök upp.

Pokémon © Gamefreak, Creatures, the Pokémon Company, Nintendo (stäm mig inte, please?)

Jag "klippte" bilden i 9 bitar och använde sedan en slumpgenerator för att bestämma en ny ordning som jag skulle göra en berättelse utifrån som började på ruta 1 och slutade på ruta 9. (ny ordning i bild ovan) Slumpgenerator finns här: https://www.random.org/

 

Jag skrev en lista på 9 uttryckssätt och slumpade fram vilken ruta de skulle tillhöra.

Härnäst skrev jag en berättelse utifrån vad jag tolkade in hos figurerna i varje ruta.

 

 

Min lilla berättelse utifrån bilderna:

 

1: Jag har alltid haft lätt för att ta för mig, ibland lite väl - som när jag går in i det jag gillar och inte märker att jag utestänger andra, eller framstår som ointresserad av dem.

De kanske uppfattar mig som lite tuff och okänslig? Jag är ju bara lite enkelspårig när jag blir engagerad ... det uppslukar mig och ger en alldeles speciell tillfredsställelse.

2: Plötsligt finns vännerna där, de som förstår att jag bryr mig. Vissa mer aktivt, andra i bakgrunden.

3: För hur trevligt det än är med en specifik hobby så behöver jag också få vara en i gemenskapen emellanåt, tätt sammanlänkad med andra. Då kan jag till och med göra annat som inte i sig är särskilt intressant.

4: Och i gruppen hittar jag kanske en ny vän som jag verkligen känner mig i samförstånd med, utan ord, bara genom att närvara. Vi kanske inte längre följer strömmen, utan går in i vår egen sorglöst naiva tolkning av tillvaron.

5: Sedan sveps vännen iväg av dig, dominant, flammande populär. Står du ens för gruppens värderingar? Ser du mig, eller ens de andra? Vännen har bara ögon för dig, inte konstigt det, du fascinerar, magnetiserar.

6: Jag försöker hänga på andra, gå in för gruppaktiviteten för att inte tänka på vännen och dig. Var håller ni hus? Ska vi fortsätta räkna med er, invänta era åsikter, i er frånvaro? Plötsligt fokuserar jag på gruppens framgång och lönsamhet.

7: Men när gruppen skiljs åt på eftermiddagen så känns det tomt, du och vännen snirklar in i mina tankevindlingar. Jag söker ro i tillvaron, ro för mina egna intressen har jag inte längre.

8: Sen går det snabbt, en samtal hemifrån, om min gamla mormor - hon har ramlat, fått en spricka i benet. "Gamla har skört skelett", säger läkaren. Direkt far jag dit, vi stödjer henne, försöker muntra upp oss alla. Mina egna problem glömmer jag bort att glömma, de försvinner omärkligt av sig själva.

9: Jag håller mormor sällskap och plötsligt kommer det sig helt naturligt att börja pyssla med min hobby igen, se henne lysa upp och intressera sig. Vi pratar, jag nämner inte dig och vännen men i huvudet nystas ändå tovor upp.

Avslut: (10) Framförallt känns ni inte längre som något jag vill lägga så här mycket tid och ork på, just nu. Jag får återkomma till det - om jag vill, eventuellt - senare. Kanske. Nu vill jag bara ägna mig åt detta, åt mormor, kanske åt gruppen ... kanske kombinera dessa? Kan de andra uppslukas utav det? Kan jag?

  

 

Tog insidan på en liten förpackning, ritade/skrev med kulspets och fyllde i med syskonbarnets klumpiga kritor vilket var rätt frustrerande på den lilla ytan. Jag ritade figuren utifrån bilden.
 

 Hittade en spritpenna med rätt tjock spets, den var riktigt frustrerande att rita med men jag fick till det efter en stunds pillande. Jag tog med förra rutans figur men gjorde en egen tolkning av de nytillkomna.

  

Till vänster de lömska kritorna och spritpennan.

Till höger bas av ståltråd till ruta 3.
 

Ståltråd och garn med färger och form utifrån rutans/berättelsens symbolik.

Några timmar hade gått åt så jag valde att hoppa över några av de kommande rutornas arbetssätt för att lägga ner lagom med tid på hela uppgiften. Det blev några snabba Paint-bilder istället.

 

Ritad uppochner sedan dit med text (med pappret rättvänt) och färglagt med syskonbarnets små färgpennor - jag hade bestämt att bara använda ett fåtal pennor till bilden.

 

  

SLUT (för den här gången). [:
 

Instuderingsuppgift inför Litteraturseminarium 7 del 2 Unga + visuell kultur idag

Hitta en konstbild som är uppbyggd av en kombination av verklighet och fantasi.
 

http://kadabinx.blogspot.se/2015/02/forelasning-4-instuderingsuppgift.html

  
Hur påverkas barns och ungdomars bildskapande av visuell kultur idag?
 

Jag ska beskriva hur denna påverkan kan se ut genom att ge ett exempel från mitt syskonbarn Auras tecknande. Sedan hon började i förskolan (skolans 6-årsverksamhet) har hon kommit i kontakt med nya stilar för att teckna något, vilka hon testar och härmar, sedan greppar och tolkar och så småningom (i olika grad) förkastar eller gör till en del av sin egen tecknarstil. (hur "egen" en sådan är kan dock diskuteras eftersom att vi lever omgivna av bilder i ett socialt sammanhang) Den nya stilen sedan skolstarten för ett halvår sedan är förknippad med manga - eller som hon säger: "att rita mangaögon". Efter att ha betraktat hur klasskamraterna gjorde började hon experimentera, eftersom det var ett nytt uttryckssätt skedde till en början en "tillbakagång" i bildutvecklingen - teckningarnas ögon (för resten av kroppen fortsatte hon rita mer som förut) blev stela och linjerna prövande - men snart började hon (omedvetet) lista ut hur manga-effekten skulle uppnås. Hon kunde dock inte förklara skillnaden i ord, så jag kom med exempel och pekade på vad hon själv redan hade greppat - iris/pupill som täcker en större del än ögonvitan och ofta är med ovala än runda, "öppet" utan linje i ögonvrårna och rikligt med reflexer varav vanligtvis en stor upptill - "ja, just det ... så gör jag ju redan" insåg hon. Efter det har hon sett lite anime (japansk tecknad film) med mer stereotyp mangastil i bilderna och fått uppleva stilen i första person istället för genom klasskamraternas tolkningar. För några dagar sedan då vi satt och ritade (vilket vi ofta gör, så hon lånar mycket från mitt sätt att rita - vilket också utan tvekan är inspirerat av mangastilen) så sa hon plötsligt att nu skulle hon rita mangaögon och visa mig flera olika exempel, resultatet blev nedanstående bild där hon själv testat att variera stilen (den vertikalt avlånga pupillen längst till vänster är till exempel mycket lik de som förekommer i den anime hon själv sett på) men att ändå lyckas behålla mangakänslan.

Vilka bilder påverkas barnen av och var i samhället finns bilderna?
 

Idag har det visuella en oerhört framträdande roll inom digitala media och redskap där texten i allt större grad tonas ner och ersätts av bilder i det grafiska gränssnitten i datorer, surfplattor, smarta mobiler och smart-tv. Små plottriga ikoner och bilder för mus-klickning har blivit stora tydliga förenklade touch-symboler i få och starka färger att känna igen visuellt istället för att läsa sig till. Bilder och figurer används som förmedlare av instruktioner och information (inte minst i produkter riktade till barn och unga) och de hemsidor och (ofta webb-baserade) spel som nu även barn långt ner i åldrarna lägger mycket till på är fulla av grafik och inte minst figurer: husdjur som ska skötas om, monster att utveckla, "klippdockor" att klä på, avatarer att styla ... Produkter för barn marknadsförs ofta idag som en hel franchise där tecknade tv-serier, serietidningar, filmer, böcker, spel, appar, webbsidor/-communities, kläder, leksaker och olika produkter innehåller de populära figurerna som tillsammans med tecknarstilen blir en del av målgruppens vardag och går igen i deras teckningar. De senaste 10-20 åren har också den mangainspirerade stilen (främst stilen shōnen, men också shōjo för "flickprodukter") och förknippade produkter/franchises slagit igenom stort inom Sverige och influerat många inte minst barn och unga i sitt sätt att rita - dessa bilder finns inom alla ovan uppräknade franchise-områden.

Hur kan konsekvenserna se ut i barns och ungdomars egna bilder?
 

Som jag beskrivit ovan kan jag i syskonbarnets bildutveckling peka på påverkan av både visuell kultur, (tillgång till) influenser av manga och franchises riktade till barn/unga i sättet som hon ritar sina bilder. Stilar lånas och figurer/karaktärer tolkas och avbildas (just nu är det mest olika arter från Pokémon). Färgsättning, bilspråk, minspel, kroppsideal och penn-/penselföring i bilderna imiteras och upptas som en del av barnets "egen" stil. Först kan det som ovan nämnts resultera i ett slags tillbakagång innan barnet greppar den nya influensen, sedan förkastas eller integreras den i olika hög grad i barnets tecknarstil - eller så ställer sig barnet alltför kritiskt till sin förmåga att rita "rätt" enligt stilen och når aldrig integrationsstadiet.

Syskonbarnets redovisning av olika "mangaögon". [:
 © Syskonbarnet Aura - inte jag [:

 

Kulturorientering 3

3: Charlotte Gyllenhammar (utställning med konstnärens namn).

Utställning av alster av Charlotte Gyllenhammar, 24/1-3/5, Göteborgs konstmuseum.

Det första som slår mig är hur väl man har utnyttjat lokalen, att man gjort den till integrerad del av utställningen som förstärker intrycket av konstverken flerfaldigt. Ekande tomma salar med högt i tak i stort sett försänkta i mörker, sterila vita väggar och som enda belysning blängande spotlights riktade mot konstverken. På väg upp för trappan upptäcker jag plötsligt en uppochnervänd barnkropp dinglande över mitt huvud. Ett ensamt barn väntar mörkret längre upp i lokalen medan golvet närmast väggen pryds av utströdda bleka barnkroppar i vila eller något värre medan informationsbladet upplyser mig om titeln "Dagis". Ansiktslösa barn sitter närmast trappan först knappt urskiljbara i dunklet, stirrandes på en filmduk där ett svartvitt dokumentärt klipp om en frisläppt gisslan loopas om och om igen. En bit ifrån sitter två kvinnokroppar (kallade Double blind) med förbundna ögon fastsurrade rygg mot rygg på två stolar med en skarp spotlight pekandes på dem uppifrån. Vilka de är, dessa anonyma barn och kvinnor och varför de hamnat där förtäljer inte själva konstverken men på några av väggarna finns texter av konstnären som enligt min tolkning handlar om den utsatta blottade kvinnan/kvinnokroppen. Ett flertal av barnen/kvinnorna avbildas uppochner och en av texterna talar om kvinnans oskyddade blottade underliv som vanligtvis göms bland kjolens flödande volanger men likväl finns där. För att göra det hela har flera av skulpturerna inslag av bjärta färger, de fastbundna i Double blind är helt täckta av plastigt knallgult.

Vari ligger obehaget? För det är en mycket obehaglig utställning enligt mig, suggestiv just därför att det är så mycket vi inte vet ett bildligt mörker såväl som ett ordagrant och sedan dessa kroppar. Det anonyma ansiktslösa blir oerhört suggestivt och det känns närmast omöjligt att inte tolka in en massa själv, efter att ha läst texterna på lokalens väggar förstärks obehagskänslan av hur oskyddade och utsatta dessa kroppar/människor är. Samtidigt kan jag tänka mig att andra personer med andra associationer och erfarenhet skulle kunna säga att utställningen inte kändes skrämmande alls - kanske ser de bara ett absurd arrangemang av människokroppar i skarpa färger, en galen utställning med dålig belysning. Jag vill stanna vid Double blind och som tankeexperiment försöka placera in skulpturen i några olika typer av kontext: det färgglada skulle kunna göra den till ett vridet men festligt inslag i en kitschig färgstark omgivning, mot röda draperier och dämpad belysning framstår den som porrigt erotiskt, hade några andra statyer placerats runtomkring hade den kunnat vara en psykologisk skildring om blindhet eller att vara instängd i sig själv utan att nå fram till andra, hade andra statyer stått omkring parvis kunde den berättat om paret bland andra par som inte nådde fram till varandra i sin relation, i en ruffig källarmiljö kunde vi bevittnat en gisslanscen kanske i en thriller där vi vet att hjältarna är på väg eller att paret kommer att lyckas fly - plötsligt blir scenen mer spännande och nästan hoppfull, med levande ljus i bakgrunden och pentagram klottrade över golvet mötte oss en offerritual, ackompanjerat av ett bord med i en annan kontext helt oskyldiga verktyg blir det offren i en tortyrscen ... möjligheterna är många. Är barnkroppen över trappan ett fritt barn på äventyr hängandes i knävecken, en liten cirkusartist som tränar med trapetsen eller en kropp bland andra köttstycken som dinglar upphängda från taket i slakteriets kylrum?

Det som trots allt gör att utställningen mitt i obehaget känns relevant (till exempel att ta med elever på) är att den kan bli ett sätt att närma sig frågor om (kvinno)kroppens utsatthet eller om kroppen som vara genom estetiska uttryck. Tankar kring prostitution/trafficking/organhandel, barns utsatthet i samhället/världen eller genusordning/syn på kvinnlig sexualitet kan väckas och tas upp till diskussion just utifrån frågan om varför utställningen kan upplevas som så otäck. Texterna som ger ytterligare djup är få och lagom långa att orka ta del av och känns därför tillgängliga för flertalet besökare (rastlösa elever med flera). Utställningen bör också kunna fånga uppmärksamheten hos många unga eftersom den lätt kan kopplas till återkommande obehagliga med kittlande inslag i dagens populärkultur - zombies och levande döda, monstruösa varelser i människohamn som varulvar och vampyrer inom urban fantasy, barn/kvinnor som offer och/eller monster i skräckfilm och -spel, kroppen som ett genetiskt bundet ting som anonymt sorteras in i samhällets system i Mortal instruments och Divergent, lemlästning och tortyrorgier riktade mot kroppar i filmer som i Hostel eller Saw. Ett helt annat sätt att närma sig utställningen är att låta eleverna besöka utställningen under minsta möjliga interaktion med varandra och därefter presenter vilka känslor och associationer den väcker hos just dem (men i så fall bör de nog inte läsa texterna som är rätt ledande), kanske kan de även gestalta eller tolka den eller placera in verken i olika sammanhang? Frågan om vad som är konst och vilken funktion denna ska ha fylla kan också diskuteras. Att verken inte är "fina" kanske kan verka frigörande och få eleverna att våga prova på att arbeta med det groteska eller att ta upp "fula" ämnen, känslor och tankar?

Intressant är förresten att jag blev så uppslukad av den stämning och de känslor som utställningen förmedlade att jag egentligen inte hade en tanke på verken som konstruktioner skickligt skapade med en viss teknik/med ett visst material av konstnären - det glömdes liksom bort.

Nu följer några foton och sedan gör jag en koppling till populärkulturen genom skräckspelet Silent Hill 2.

 

 

Bruket av anonyma/ansiktslösa (kvinno)kroppar i mörkret förde direkt mina tankar till fienderna i spel som Silent Hill 2. Double blind skulle mycket väl kunna föreställa två av spelets sjuksköterskor (första bilden nedan) som övermannats av spelaren. ("Sluta trakassera vårdpersonalen!" vill jag spontant genast skrika till "hjälten" eftersom jag har svårt att inte se kvinnorna som offer oavsett hur farliga och levande döda de än är, typiskt mig ... ) Det av konstnären återkommande motivet uppochnervänd (försvarslös) kvinna (i bur/ställning) används också i olika versioner i spelet. (andra bilden nedan)

 "Jag slipper i alla fall att bli gulmålad - alltid något att vara glad över!" säger sjuksköterskan som försöker se livet (?) från den ljusa sidan även om hon har ett klart krävande arbete och otacksamma patienter ...

"Släpp ner oss! Stoppa kvinnoförtrycket! Upp(ochner) till kamp~!"

http://the-other-castle.blogspot.se/2012/05/my-top-5-scary-moments-from-scary-games.html

http://silenthill.wikia.com/wiki/Mary_%28boss%29?file=Poses_comparison.png

Bilder ur spelet Silent Hill 2 från ovanstående sidor.

Silent Hill 2 © Team Silent, Konami, Konami Computer Entertainment Tokyo

http://konstmuseum.goteborg.se/wps/portal/konstm/utstallningar/.../ 

Konstmuseets sida om utställningen.

 

Instuderingsuppgift inför Litteraturseminarium 7 del 1 Vygotskij + Karl Axel Pehrson

Jag tänkte direkt på Karl Axel Pehrsons målningar ( <3 ) där han på ett realistiskt (föreställande, icke-abstrakt) sätt avbildar fiktiva växt- och djurarter. Kombinationerna är hans egna men elementen är hämtade ifrån verklighetens arter - växterna har kronblad, stjälk, blad och ståndare/pistiller men ibland animaliska detaljer som ansikten, djuren har i sin tur lemmar, huvuden med ögon och mun och ibland växtliknande kroppar/kroppsdelar. I Vygotskijs anda: fantasi + verklighet/reproduktion = sant och kreativt.

 Vyer från Amlapalalsi II 1977

 Grigelpadda 1978 / Åsnekyckling och Torngurkor 1977

 Svart buskdrake 1970-tal / 6-tåig Prot och Blånosgabil 1982

 Bonus Henricus Caninus Piluliferus 1973

 Amlapalalsia Regia 1976

 Bilderna är hämtade ifrån: http://www.olm.se/1258.html & http://www.olm.se/1274.html.

Hur kan vi utmana elevernas fantasi och erbjuda dem möjligheter att skapa kreativa produkter? Genom att visa bilder av alla de slag, låta eleverna arbeta medan man spelar olika typer av musik, besöka utställningar och till gallerier, gå på (ny)cirkus/teater/film, spela/undersöka spel, ta del av modereportage - helt enkelt: genom att gång på gång ge dem tillgång till kulturella upplevelser. Skapa ett klassrumsklimat där normer och konventioner kan belysas/diskuteras/analyseras/brytas mot, där det de skapar inte talas om i termer av rätt/fel och fint/fult av läraren eller där realism/motiv hämtade ur verkligheten upphöjs till norm/mål. En klass där läraren är lyhörd för den enskilda eleven och öppen för att integrera elevernas egna förslag, intressen och verklighet i undervisningen och uppmanar eleverna till att våga experimentera och kombinera, låna, härma och inspireras av allt möjligt, där process spelar större roll än produkt. En skola där de har tillgång till många slags material utan snäva restriktioner kring användningsområde. En möjlighet att välja olika inriktningar/kurser/grupper eller liknande för att lära sig om områden som intresserar dem. Arbeten som resulterar i "något" såsom en tidning, bok, serie, film, blogg, hemsida, föreställning eller utställning som eleverna kan känna att "den/det här har jag faktiskt (varit med och) gjort!" - En massa tid, resurser, kompetens(utveckling) och personal skadar ju inte heller ... men även förmågan att kunna/orka göra det bästa utifrån de förutsättningar som faktiskt finns.

Kulturorientering 2

2: Mistress of Modern. Estrid Ericson, Svenskt Tenns grundare.

Utställning av/om alster av Estrid Ericson, Josef Frank m.fl. 27/1-1/3, Röhsska museet.

Den här utställningen om Svenskt Tenns produktion bestod av två delar som effektivt kompletterade varandra: dels ett antal möbler, bruksföremål, prydnadssaker och möblerade "rum" att som besökare betrakta och få en känsla av och en visuell uppfattning om, dels av information i text bredvid arrangemangen som gav en djupare bild av vilken historisk kontext föremålen hade tillkommit i - en berättelse om det samtida Europa och om synen på klass och god smak, en berättelse om pionjären Estrid Ericsons liv och den samtida synen på kvinnor i allmänhet.

Jag såg flera anledningar till att besöka utställningen och ska här reflektera över några: Design är något vi lätt glömmer bort eftersom det finns omärkligt överallt runtomkring oss i alla föremål vi kommer i kontakt med. En tur bland möblerna och föremålen i kombination med bakgrundsinformationen fick igång mina tankar om att det alltid ligger så mycket bakom varje slutprodukt - en enskild människas tankar om estetiskt värde och praktiskt funktion, alla samtida idéer som påverkade personens tankar, en tilltänkt målgrupp och en anledning till att denna förväntades uppskatta produkten, synen på vad ett hem skulle vara och vilken typ av vardag som skulle utspelas inom dess väggar. Kanske kan den (till exempel en elev) som säger sig vara ointresserad av det estetiska se att denna faktor ständigt samspelar med en mängd andra som ständigt finns närvarande? Vi har alla åsikter om hur vi inte skulle tänka oss att bo eller om drömbostaden, men vad får oss egentligen att ha dessa åsikter? Vilka påverkar oss och för vilken vinning? Utställningen kan också bli en lektion i historia, samhällskunskap eller genusvetenskap (se till exempel titeln mistress "husmodern" och kopplingen mellan kvinnan och hemmet, synen på hemrelaterad design som andra rangens) - säkert ett uppskattat inslag som avbrott från klassrummet, ett praktiskt exempel på hur sådana "skolkunskaper" faktiskt angår oss och format/formar den värld vi (eller eleverna) lever i. Kanske kan man fortsätta ut i rent filosofiska resonemang om vad ett hem är och hur formgivningen påverkar oss? Inom skapande ämnen skulle utställningen säkert kunna fungera som en inledande inspirationskälla för eleverna innan de själva börjar formge sina föremål - en avdramatiserande vink om att design kan börja varsomhelst och att även det "vardagliga" hemmets utformning har sitt värde. Hur dagens design/inredning skiljer sig från den utställda kan också tas upp till diskussion.

Något jag tycker kunde ha arrangerats på ett bättre sätt är textinformationen som förekommer i stora mängder per skylt på ett fåtal ställen vilket gör den ganska svårtillgänglig - många (inte minst yngre/elever) har ett snabbt tempo och kan tänkas hoppa över läsningen och därför gå miste om utställningens djup och angelägenhet. Varför inte istället låta ett större antal småskyltar utplaceras bland föremålen och möblerna och bli en integrerad del av "rummen", en del av upplevelsen som man ögnar igenom av bara farten? Personligen hade jag uppskattat att även få en aning information om hur den samtida synen på god smak och hemmet såg ut i icke-borgerliga miljöer för att ha något att jämföra med, den delen av befolkningen lämnas liksom utanför och ger en ofullkomlig bild av hur det faktiskt såg ut. Mer information om samtida kvinnors situation i stort hade också gett en bättre bild av varför Estrid Ericson uppfattades och bemöttes som hon gjorde.

http://rohsska.se/besok-rohsska-museet/valkommen-hit/9084/

(De svartvita bilderna är ifrån Röhsskas hemsida, se länk på raden ovan.)

Veckoreflektion 5 - v 8

Vygotskij beskriver i Fantasi och kreativitet barndomen ett sätt att se på fantasi som jag inte riktigt tänkt på innan. Att även det fiktiva - såsom "stugan på hönsaben" i dikten, eller käppen som blir "häst" i barnets lek - kräver något hämtat ur verkligheten att utgå ifrån. Jag tycker som regel att många av oss brukar dela upp fakta/fiktion, lögn/sanning och verklighet/saga som absoluta motpoler, men för att skapa något nytt så använder vi ju i själva verket fragment av det verkliga. Om vi exempel tänker oss att vi skapar ett fantasidjur, något helt olikt alla kända existerande arter, så utgår vi ju ändå från djur vi känner till - kroppen täcks med en yta av hud/päls/fjäll/fjädrar/insektspansar för vi känner till dessa ytor, vi skapar troligtvis ingen ny yta. På samma sätt förväntar vi oss att djuret ska kunna se och därför använder någon typ av ögon för detta ändamål. Resonemanget om en "verklighetsbank" att skapa fantasi ur påminner mig om hur oerhört viktigt det är att eleverna (bland annat i skolan) får tillgång till en mängd uttryck, upplevelser, tolkningar och synvinklar att skapa sin vidgade världs-/verklighetsbild utifrån. Även de elever som ser kultur/konst och liknande som ointressant/irrelevant att ägna sig åt behöver ges exempel på att kulturen är sprungen ur och kräver ett utbyte med just verkligheten. Vygotskij anser även att vuxna rent principmässigt bör ha tillgång till en rikare verklighetsbank av intryck/upplevelser och alltså har en rikare fantasi - som lärare oavsett ämne har vi ett ansvar för att motverka att eleverna tappar tilltron till sin egen fantasi och skapandeförmåga, att de inte stelnar i vuxenlivets roller och normer och vågar blanda verklighet och fantasi i sina uttryck.

Trots sitt sociokulturella synsätt tycker jag ibland att Vygotskij bortser ifrån hur starkt samhällets sociala koder och hierarkier inverkar på vår syn på kreativitet, att vi är flockvarelser och i våra preferenser styrs av det sociala i större utsträckning än det individuella och biologiska - detta tycker jag ges mer plats Barns bildskapande där exempelvis synen på att naturtrogen avbildande teckning framställs som det mest avancerade stadiet i barnets bildskapande-utveckling problematiseras, och i exemplet med barnet som använde ett stadiums tecknarstil och perspektivframställningsteknik i förskolans miljö men parallellt en helt annan stil/teknik i hemmet hos den konstnärliga pappan. Som lärare är det för mig viktigt att inte hamna i rätt/fel och fult/fint när det gäller elevernas skapande, utan att förespråka utforskande utlevande kreativitet - men även kunna bidra med tekniker och redskap för elever som eftersträvar en viss stil/ett visst uttryck. Att "härma" är inte fel/fult utan vårt sätt att lära, vi behöver få en uppfattning av något innan vi kan börja tolka och omvandla det - att låta eleverna hämta element från existerande konst/populärkultur ser jag som något positivt.

Assignment 2.1/Assignment 3 och fredagsseminarierna om dessa har gjort mig sugen på att testa nya uttryckssätt och gjort det något mer tydligt för mig hur utvecklande det kan vara att försöka fokusera på processen istället för resultatet. Att vi faller i återupprepande av redan bemästrade uttryck/uttryckssätt istället för att våga oss på nya med risk att "misslyckas" kopplar jag till Vygotskijs syn på den hämmade vuxnas outnyttjade fantasibank och vår hierarkiska syn på fina/fula framställningsformer (i Barns bildskapande). Det jag prövade på till assignmenten var fotografi, porträtt, (digital) målning och att inte "ångra" när jag tyckte det blev "fel" i bildprogrammet. Sokratiska samtal knyter också an till att utforska, pröva nya ståndpunkter, att inte värdera andras åsikter eller komma fram till ett "rätt svar". Det känns som en vanesak att lära sig tänka/tala i de banorna, men som något mycket nyttigt oavsett sammanhang för både elever och vuxna att få grepp om.

Vad har jag lärt mig? Från litteraturen har jag fått igång nya tankar om hur fantasi/verklighet hör ihop (och kopplingen till skolan), idén om vuxnas outnyttjade fantasibank, den stadiebundna synen på barns bildskapande-utveckling och dess koppling till vår hierarkiska syn (skolan). Från assignmenten har jag tränat på att sätta process framför produkt och provat nya tekniker.