Hur påverkas barns och ungdomars bildskapande av visuell kultur idag?
Jag ska beskriva hur denna påverkan kan se ut genom att ge ett exempel från mitt syskonbarn Auras tecknande. Sedan hon började i förskolan (skolans 6-årsverksamhet) har hon kommit i kontakt med nya stilar för att teckna något, vilka hon testar och härmar, sedan greppar och tolkar och så småningom (i olika grad) förkastar eller gör till en del av sin egen tecknarstil. (hur "egen" en sådan är kan dock diskuteras eftersom att vi lever omgivna av bilder i ett socialt sammanhang) Den nya stilen sedan skolstarten för ett halvår sedan är förknippad med manga - eller som hon säger: "att rita mangaögon". Efter att ha betraktat hur klasskamraterna gjorde började hon experimentera, eftersom det var ett nytt uttryckssätt skedde till en början en "tillbakagång" i bildutvecklingen - teckningarnas ögon (för resten av kroppen fortsatte hon rita mer som förut) blev stela och linjerna prövande - men snart började hon (omedvetet) lista ut hur manga-effekten skulle uppnås. Hon kunde dock inte förklara skillnaden i ord, så jag kom med exempel och pekade på vad hon själv redan hade greppat - iris/pupill som täcker en större del än ögonvitan och ofta är med ovala än runda, "öppet" utan linje i ögonvrårna och rikligt med reflexer varav vanligtvis en stor upptill - "ja, just det ... så gör jag ju redan" insåg hon. Efter det har hon sett lite anime (japansk tecknad film) med mer stereotyp mangastil i bilderna och fått uppleva stilen i första person istället för genom klasskamraternas tolkningar. För några dagar sedan då vi satt och ritade (vilket vi ofta gör, så hon lånar mycket från mitt sätt att rita - vilket också utan tvekan är inspirerat av mangastilen) så sa hon plötsligt att nu skulle hon rita mangaögon och visa mig flera olika exempel, resultatet blev nedanstående bild där hon själv testat att variera stilen (den vertikalt avlånga pupillen längst till vänster är till exempel mycket lik de som förekommer i den anime hon själv sett på) men att ändå lyckas behålla mangakänslan.
Vilka bilder påverkas barnen av och var i samhället finns bilderna?
Idag har det visuella en oerhört framträdande roll inom digitala media och redskap där texten i allt större grad tonas ner och ersätts av bilder i det grafiska gränssnitten i datorer, surfplattor, smarta mobiler och smart-tv. Små plottriga ikoner och bilder för mus-klickning har blivit stora tydliga förenklade touch-symboler i få och starka färger att känna igen visuellt istället för att läsa sig till. Bilder och figurer används som förmedlare av instruktioner och information (inte minst i produkter riktade till barn och unga) och de hemsidor och (ofta webb-baserade) spel som nu även barn långt ner i åldrarna lägger mycket till på är fulla av grafik och inte minst figurer: husdjur som ska skötas om, monster att utveckla, "klippdockor" att klä på, avatarer att styla ... Produkter för barn marknadsförs ofta idag som en hel franchise där tecknade tv-serier, serietidningar, filmer, böcker, spel, appar, webbsidor/-communities, kläder, leksaker och olika produkter innehåller de populära figurerna som tillsammans med tecknarstilen blir en del av målgruppens vardag och går igen i deras teckningar. De senaste 10-20 åren har också den mangainspirerade stilen (främst stilen shōnen, men också shōjo för "flickprodukter") och förknippade produkter/franchises slagit igenom stort inom Sverige och influerat många inte minst barn och unga i sitt sätt att rita - dessa bilder finns inom alla ovan uppräknade franchise-områden.
Hur kan konsekvenserna se ut i barns och ungdomars egna bilder?
Som jag beskrivit ovan kan jag i syskonbarnets bildutveckling peka på påverkan av både visuell kultur, (tillgång till) influenser av manga och franchises riktade till barn/unga i sättet som hon ritar sina bilder. Stilar lånas och figurer/karaktärer tolkas och avbildas (just nu är det mest olika arter från Pokémon). Färgsättning, bilspråk, minspel, kroppsideal och penn-/penselföring i bilderna imiteras och upptas som en del av barnets "egen" stil. Först kan det som ovan nämnts resultera i ett slags tillbakagång innan barnet greppar den nya influensen, sedan förkastas eller integreras den i olika hög grad i barnets tecknarstil - eller så ställer sig barnet alltför kritiskt till sin förmåga att rita "rätt" enligt stilen och når aldrig integrationsstadiet.
Syskonbarnets redovisning av olika "mangaögon". [:
© Syskonbarnet Aura - inte jag [:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar