Vygotskij beskriver i Fantasi och kreativitet barndomen ett sätt att se på fantasi som jag inte riktigt tänkt på innan. Att även det fiktiva - såsom "stugan på hönsaben" i dikten, eller käppen som blir "häst" i barnets lek - kräver något hämtat ur verkligheten att utgå ifrån. Jag tycker som regel att många av oss brukar dela upp fakta/fiktion, lögn/sanning och verklighet/saga som absoluta motpoler, men för att skapa något nytt så använder vi ju i själva verket fragment av det verkliga. Om vi exempel tänker oss att vi skapar ett fantasidjur, något helt olikt alla kända existerande arter, så utgår vi ju ändå från djur vi känner till - kroppen täcks med en yta av hud/päls/fjäll/fjädrar/insektspansar för vi känner till dessa ytor, vi skapar troligtvis ingen ny yta. På samma sätt förväntar vi oss att djuret ska kunna se och därför använder någon typ av ögon för detta ändamål. Resonemanget om en "verklighetsbank" att skapa fantasi ur påminner mig om hur oerhört viktigt det är att eleverna (bland annat i skolan) får tillgång till en mängd uttryck, upplevelser, tolkningar och synvinklar att skapa sin vidgade världs-/verklighetsbild utifrån. Även de elever som ser kultur/konst och liknande som ointressant/irrelevant att ägna sig åt behöver ges exempel på att kulturen är sprungen ur och kräver ett utbyte med just verkligheten. Vygotskij anser även att vuxna rent principmässigt bör ha tillgång till en rikare verklighetsbank av intryck/upplevelser och alltså har en rikare fantasi - som lärare oavsett ämne har vi ett ansvar för att motverka att eleverna tappar tilltron till sin egen fantasi och skapandeförmåga, att de inte stelnar i vuxenlivets roller och normer och vågar blanda verklighet och fantasi i sina uttryck.
Trots sitt sociokulturella synsätt tycker jag ibland att Vygotskij bortser ifrån hur starkt samhällets sociala koder och hierarkier inverkar på vår syn på kreativitet, att vi är flockvarelser och i våra preferenser styrs av det sociala i större utsträckning än det individuella och biologiska - detta tycker jag ges mer plats Barns bildskapande där exempelvis synen på att naturtrogen avbildande teckning framställs som det mest avancerade stadiet i barnets bildskapande-utveckling problematiseras, och i exemplet med barnet som använde ett stadiums tecknarstil och perspektivframställningsteknik i förskolans miljö men parallellt en helt annan stil/teknik i hemmet hos den konstnärliga pappan. Som lärare är det för mig viktigt att inte hamna i rätt/fel och fult/fint när det gäller elevernas skapande, utan att förespråka utforskande utlevande kreativitet - men även kunna bidra med tekniker och redskap för elever som eftersträvar en viss stil/ett visst uttryck. Att "härma" är inte fel/fult utan vårt sätt att lära, vi behöver få en uppfattning av något innan vi kan börja tolka och omvandla det - att låta eleverna hämta element från existerande konst/populärkultur ser jag som något positivt.
Assignment 2.1/Assignment 3 och fredagsseminarierna om dessa har gjort mig sugen på att testa nya uttryckssätt och gjort det något mer tydligt för mig hur utvecklande det kan vara att försöka fokusera på processen istället för resultatet. Att vi faller i återupprepande av redan bemästrade uttryck/uttryckssätt istället för att våga oss på nya med risk att "misslyckas" kopplar jag till Vygotskijs syn på den hämmade vuxnas outnyttjade fantasibank och vår hierarkiska syn på fina/fula framställningsformer (i Barns bildskapande). Det jag prövade på till assignmenten var fotografi, porträtt, (digital) målning och att inte "ångra" när jag tyckte det blev "fel" i bildprogrammet. Sokratiska samtal knyter också an till att utforska, pröva nya ståndpunkter, att inte värdera andras åsikter eller komma fram till ett "rätt svar". Det känns som en vanesak att lära sig tänka/tala i de banorna, men som något mycket nyttigt oavsett sammanhang för både elever och vuxna att få grepp om.
Vad har jag lärt mig? Från litteraturen har jag fått igång nya tankar om hur fantasi/verklighet hör ihop (och kopplingen till skolan), idén om vuxnas outnyttjade fantasibank, den stadiebundna synen på barns bildskapande-utveckling och dess koppling till vår hierarkiska syn (skolan). Från assignmenten har jag tränat på att sätta process framför produkt och provat nya tekniker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar