Uppdraget vi fick att genomföra lyder som följer:
Låt dig inspireras.
Plocka isär det du inspirerades av.
Sätt ihop det på ett nytt sätt.
Plocka isär det du inspirerades av.
Sätt ihop det på ett nytt sätt.
Efter lite funderande bestämde jag mig för ett upplägg som skulle innebära att mycket lämnades åt slumpen och att jag fick pröva på flera olika tekniker, regler och redskap som jag var ovan vid eller som krånglade till det lite extra i arbetet för mig.
Jag ville välja en bild som jag nog annars inte hade försökt att finna inspiration i, som innehöll personer/figurer. Efter några förkastade bildidéer insåg jag att jag hade några bilder på mobilen avsedda för mitt syskonbarn och den här var den första med många figurer som dök upp.
Pokémon © Gamefreak, Creatures, the Pokémon Company, Nintendo (stäm mig inte, please?)
Jag "klippte" bilden i 9 bitar och använde sedan en slumpgenerator för att bestämma en ny ordning som jag skulle göra en berättelse utifrån som började på ruta 1 och slutade på ruta 9. (ny ordning i bild ovan) Slumpgenerator finns här: https://www.random.org/
Jag skrev en lista på 9 uttryckssätt och slumpade fram vilken ruta de skulle tillhöra.
Härnäst skrev jag en berättelse utifrån vad jag tolkade in hos figurerna i varje ruta.
Min lilla berättelse utifrån bilderna:
1: Jag har alltid haft lätt för att ta för mig, ibland lite väl - som när jag går in i det jag gillar och inte märker att jag utestänger andra, eller framstår som ointresserad av dem.
De kanske uppfattar mig som lite tuff och okänslig? Jag är ju bara lite enkelspårig när jag blir engagerad ... det uppslukar mig och ger en alldeles speciell tillfredsställelse.
2: Plötsligt finns vännerna där, de som förstår att jag bryr mig. Vissa mer aktivt, andra i bakgrunden.
3: För hur trevligt det än är med en specifik hobby så behöver jag också få vara en i gemenskapen emellanåt, tätt sammanlänkad med andra. Då kan jag till och med göra annat som inte i sig är särskilt intressant.
4: Och i gruppen hittar jag kanske en ny vän som jag verkligen känner mig i samförstånd med, utan ord, bara genom att närvara. Vi kanske inte längre följer strömmen, utan går in i vår egen sorglöst naiva tolkning av tillvaron.
5: Sedan sveps vännen iväg av dig, dominant, flammande populär. Står du ens för gruppens värderingar? Ser du mig, eller ens de andra? Vännen har bara ögon för dig, inte konstigt det, du fascinerar, magnetiserar.
6: Jag försöker hänga på andra, gå in för gruppaktiviteten för att inte tänka på vännen och dig. Var håller ni hus? Ska vi fortsätta räkna med er, invänta era åsikter, i er frånvaro? Plötsligt fokuserar jag på gruppens framgång och lönsamhet.
7: Men när gruppen skiljs åt på eftermiddagen så känns det tomt, du och vännen snirklar in i mina tankevindlingar. Jag söker ro i tillvaron, ro för mina egna intressen har jag inte längre.
8: Sen går det snabbt, en samtal hemifrån, om min gamla mormor - hon har ramlat, fått en spricka i benet. "Gamla har skört skelett", säger läkaren. Direkt far jag dit, vi stödjer henne, försöker muntra upp oss alla. Mina egna problem glömmer jag bort att glömma, de försvinner omärkligt av sig själva.
9: Jag håller mormor sällskap och plötsligt kommer det sig helt naturligt att börja pyssla med min hobby igen, se henne lysa upp och intressera sig. Vi pratar, jag nämner inte dig och vännen men i huvudet nystas ändå tovor upp.
2: Plötsligt finns vännerna där, de som förstår att jag bryr mig. Vissa mer aktivt, andra i bakgrunden.
3: För hur trevligt det än är med en specifik hobby så behöver jag också få vara en i gemenskapen emellanåt, tätt sammanlänkad med andra. Då kan jag till och med göra annat som inte i sig är särskilt intressant.
4: Och i gruppen hittar jag kanske en ny vän som jag verkligen känner mig i samförstånd med, utan ord, bara genom att närvara. Vi kanske inte längre följer strömmen, utan går in i vår egen sorglöst naiva tolkning av tillvaron.
5: Sedan sveps vännen iväg av dig, dominant, flammande populär. Står du ens för gruppens värderingar? Ser du mig, eller ens de andra? Vännen har bara ögon för dig, inte konstigt det, du fascinerar, magnetiserar.
6: Jag försöker hänga på andra, gå in för gruppaktiviteten för att inte tänka på vännen och dig. Var håller ni hus? Ska vi fortsätta räkna med er, invänta era åsikter, i er frånvaro? Plötsligt fokuserar jag på gruppens framgång och lönsamhet.
7: Men när gruppen skiljs åt på eftermiddagen så känns det tomt, du och vännen snirklar in i mina tankevindlingar. Jag söker ro i tillvaron, ro för mina egna intressen har jag inte längre.
8: Sen går det snabbt, en samtal hemifrån, om min gamla mormor - hon har ramlat, fått en spricka i benet. "Gamla har skört skelett", säger läkaren. Direkt far jag dit, vi stödjer henne, försöker muntra upp oss alla. Mina egna problem glömmer jag bort att glömma, de försvinner omärkligt av sig själva.
9: Jag håller mormor sällskap och plötsligt kommer det sig helt naturligt att börja pyssla med min hobby igen, se henne lysa upp och intressera sig. Vi pratar, jag nämner inte dig och vännen men i huvudet nystas ändå tovor upp.
Avslut: (10) Framförallt känns ni inte längre som något jag vill lägga så här mycket tid och ork på, just nu. Jag får återkomma till det - om jag vill, eventuellt - senare. Kanske. Nu vill jag bara ägna mig åt detta, åt mormor, kanske åt gruppen ... kanske kombinera dessa? Kan de andra uppslukas utav det? Kan jag?
Tog insidan på en liten förpackning, ritade/skrev med kulspets och fyllde i med syskonbarnets klumpiga kritor vilket var rätt frustrerande på den lilla ytan. Jag ritade figuren utifrån bilden.
Hittade en spritpenna med rätt tjock spets, den var riktigt frustrerande att rita med men jag fick till det efter en stunds pillande. Jag tog med förra rutans figur men gjorde en egen tolkning av de nytillkomna.
Till vänster de lömska kritorna och spritpennan.
Till höger bas av ståltråd till ruta 3.
Ståltråd och garn med färger och form utifrån rutans/berättelsens symbolik.
Några timmar hade gått åt så jag valde att hoppa över några av de kommande rutornas arbetssätt för att lägga ner lagom med tid på hela uppgiften. Det blev några snabba Paint-bilder istället.
Ritad uppochner sedan dit med text (med pappret rättvänt) och färglagt med syskonbarnets små färgpennor - jag hade bestämt att bara använda ett fåtal pennor till bilden.
SLUT (för den här gången). [:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar