4: DIY (Do it yourself) Gör det själv!
Utställning/verkstad som besökarna själva är medskapare av/i, 7/2-12/4, Göteborgs konstmuseum.
En interaktiv utställning, en workshop-verkstad i museimiljö eller ett kreativt "vardagsrum"
för stadens unga? Alla tre beskrivningarna passar in på Konstmuseets
"DIY"- verksamhet som varje onsdagseftermiddag välkomnar ungdomar 13-24
år till artistuppträdanden, dans, film-/videovisning, "fika
och häng", gratis wifi-uppkoppling och möjlighet till att delta i
ungdomarnas egna visningar av sina Instagram-bilder, YouTube-videor och
musik ifrån deras Spotify-spellistor. I lokalen finns (hela veckan) de
öppna workshopparna kylskåpspoesi, rita en ruta i stafettserien,
gemensam skulptur på en bas av hönsnät som besökarna uppmanas att fästa
skräp och annat smått de kan hitta/bär med sig på,
skapande med hjälp av färgat
papper och sax ovanpå konstverk som projiceras på olika ytor på väggen,
sy din egen kudde och skriv/anta små kreativa uppdrag att utföra.
Jag blev positivt överraskad av vilka möjligheter utställningen gav till kreativitet och interaktion samtidigt som idén om ett "vardagsrum" för häng genomfördes på ett sätt som kändes avslappnat, inbjudande och inkluderande. Om tanken är att nå ut till unga (till exempel de som inte brukar gå på museum) och att göra museimiljön till något mindre stelt och mer lekfullt, en plats där ungdomarna inte känner sig vilse och främmande så tror jag att upplägget i sig är riktigt bra - problemet är dock hur de ungdomar som vanligtvis inte går på museum ska bli intresserade nog att faktiskt ta sig dit eller ens nås av informationen om att utställningen finns? Om skolklasser kommer dit ihop genom skolan (vilket säkert en del kommer att göra) kan i bästa fall elevernas uppskattning skapa ringar på vattnet och till och med leda till att utställningen i de ungas ögon kan uppnå statusen som ett "vardagsrum" dit de på eget initiativ tar sig för att träffas eller pyssla med aktiviteterna. Eftersom utställningen öppnade i början av februari passade man även under februarilovet på att erbjuda extra aktiviteter som jag hoppas många barnfamiljer uppmärksammade. Läget vid Götaplatsen är rätt bra i och med att det är centralt men samtidigt tror jag betydligt fler ungdomar hänger vid exempelvis Brunnsparken/Nordstan och hade kikat in om den hölls där - kanske kunde utställningen flyttas runt till olika lokaler, även i stadens förorter som ligger en bit ifrån centrum, så att fler unga fick chans till att delta?
I dagens samhälle där ungas umgänge och utövande av/diskussion om intressen till stor del sker via internet är upplägget med en gemensam trygg samlingsplats där surfande och häng kring alster från Instagram, YouTube och Spotify inte fördöms utan tvärtemot uppmuntras av vuxna smått genialiskt. Det pratas allt oftare om hur de yngre idag lever i en (nät)kultur där konsument/producent inte längre är tydligt åtskilda (exempelvis i Populärkulturen och skolan av Magnus Persson, 2000 och i Konvergenskulturen av Henry Jenkins, 2012) och här finns verkligen utrymme för detta. Att populärkultur/internet-kreationer stämplas inte som "fult" är tydligt när besökarna uppmanas till användning av sociala medier och projektions-workshoppen låter "fina" konstverk bli en grund att skapa något eget utifrån. De unga (elever) som inte anser sig (vilja) vara kreativa kan fortfarande ("ovetandes" eller "omärkligt") bli delaktiga genom att dela med sig av musik/videor, opretentiöst bidra till skräpskulpturerna eller leka med orden på poesitavlan. Ett besök på DIY låter dem faktiskt bli delaktiga i lektionsupplägget och val av/genomförande av aktiviteten (som det ofta så fint heter på pappret) - på riktigt.
Jag blev positivt överraskad av vilka möjligheter utställningen gav till kreativitet och interaktion samtidigt som idén om ett "vardagsrum" för häng genomfördes på ett sätt som kändes avslappnat, inbjudande och inkluderande. Om tanken är att nå ut till unga (till exempel de som inte brukar gå på museum) och att göra museimiljön till något mindre stelt och mer lekfullt, en plats där ungdomarna inte känner sig vilse och främmande så tror jag att upplägget i sig är riktigt bra - problemet är dock hur de ungdomar som vanligtvis inte går på museum ska bli intresserade nog att faktiskt ta sig dit eller ens nås av informationen om att utställningen finns? Om skolklasser kommer dit ihop genom skolan (vilket säkert en del kommer att göra) kan i bästa fall elevernas uppskattning skapa ringar på vattnet och till och med leda till att utställningen i de ungas ögon kan uppnå statusen som ett "vardagsrum" dit de på eget initiativ tar sig för att träffas eller pyssla med aktiviteterna. Eftersom utställningen öppnade i början av februari passade man även under februarilovet på att erbjuda extra aktiviteter som jag hoppas många barnfamiljer uppmärksammade. Läget vid Götaplatsen är rätt bra i och med att det är centralt men samtidigt tror jag betydligt fler ungdomar hänger vid exempelvis Brunnsparken/Nordstan och hade kikat in om den hölls där - kanske kunde utställningen flyttas runt till olika lokaler, även i stadens förorter som ligger en bit ifrån centrum, så att fler unga fick chans till att delta?
I dagens samhälle där ungas umgänge och utövande av/diskussion om intressen till stor del sker via internet är upplägget med en gemensam trygg samlingsplats där surfande och häng kring alster från Instagram, YouTube och Spotify inte fördöms utan tvärtemot uppmuntras av vuxna smått genialiskt. Det pratas allt oftare om hur de yngre idag lever i en (nät)kultur där konsument/producent inte längre är tydligt åtskilda (exempelvis i Populärkulturen och skolan av Magnus Persson, 2000 och i Konvergenskulturen av Henry Jenkins, 2012) och här finns verkligen utrymme för detta. Att populärkultur/internet-kreationer stämplas inte som "fult" är tydligt när besökarna uppmanas till användning av sociala medier och projektions-workshoppen låter "fina" konstverk bli en grund att skapa något eget utifrån. De unga (elever) som inte anser sig (vilja) vara kreativa kan fortfarande ("ovetandes" eller "omärkligt") bli delaktiga genom att dela med sig av musik/videor, opretentiöst bidra till skräpskulpturerna eller leka med orden på poesitavlan. Ett besök på DIY låter dem faktiskt bli delaktiga i lektionsupplägget och val av/genomförande av aktiviteten (som det ofta så fint heter på pappret) - på riktigt.
Information om DIY finns här:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar